Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negrer - Negress - Negri, Ada - Négrier, François Oscar de - Negri Sembilan - Negriska kropparna - Negritos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
N egress—N egr itos
864
utseendet skilja mellan negrer och
melane-sier. Nordgränsen för bantufolken går, grovt
räknat, från Kameruns v. gräns över Uganda
till Jubas utlopp i Indiska oceanen. På
Östafrikas högland går dock en kil med
niloto-hamitiska stammar ned mellan bantufolken.
N. leva av jordbruk och boskapsskötsel. De
enda bantu, som ej odla jorden utan
uteslutande äro boskapsskötare, äro herero.
Mångenstädes äro jakt och fiske viktiga
binäringar, men det finns också folk, som ej äta fisk.
Sjöfarande ha n. aldrig varit; kru på
västkusten äro så gott som de enda, som visa
anlag som sjömän. N :s husdjur äro
nötkreatur, får, getter, höns och hundar samt i vissa
delar av Västafrika svin. Inga av dessa,
utom möjligen hunden, äro dock inhemska
inom n:s område. Ehuru Afrika har en
synnerligen rik djurvärld, i vilken en mängd
stora däggdjur dominera, ha så gott som
inga djur tämjts av n. till husdjur, ehuru
flera, t. ex. elandantilopen, liksom inbjuda
därtill. Däremot äro några av n:s
kulturväxter inhemska, och dem motsvarande vilda
former förekomma i många fall alltjämt. Så
är, med undantag för majsen (från Amerika),
förhållandet med de viktigaste sädesslagen,
hirs el. durra, negerhirs och eleusine. De
båda förstnämnda, de ursprungliga afrikanska
sädesslagen, trivas dock ej i regnskogarna och
ha därför ej betydelse för folknäringen i
dessa områden. Av rotfrukterna är jams
inhemsk men batat och maniok (kassava) utan
tvivel införda av portugiserna. Bananens
kulturformer ha kommit från Sydasien. Ett
stort antal bönor odlas. Bland de nyttiga
träden stå palmerna främst, av vilka
olje-palmen är inhemsk men kokospalmen
importerad av araberna. Om n:s kultur se vidare
Afrika, befolkning, samt art. om olika
folk (A k a m b a, Dahoméer, Dinka,
Fan g, Herero, Kaffrer, Suluer etc.).
Om n:s religion kan sägas, att
förfäders-kulten (baserad på fruktan för fädernas andar)
överallt är starkt framträdande och helt
dominerande i ö. Afrika. Den vaga
»himmels-guden-skaparen» hos de ö. bantu, överallt med
samma namn (Munkulunkulu, den gamle,
Mu-lungu), synes ha framgått ur ankulten. Han
motsvaras i Kongo etc. av Nzambi. I motsats
till i ö. finns i v. Afrika en mängd,
nationella och lokala, gudomligheter och demoner,
goda såväl som illasinnade. Den allmänt
brukade termen fetischism för de västafrikanska
n:s religion omfattar mest de så att säga
lägre formerna av denna: bilder och andra
föremål samt magi. I v. finnas särskilda
präster; typiska för stora områden där äro
hemliga sällskap. Djurdyrkan förekommer
mångenstädes bland n., likaså totemism, som
särskilt har social betydelse (exogami). På
sina håll offrades människor.
N. ha ej nämnvärt bidragit till kulturens
höjande i Afrika el. utom denna kontinent,
de synas alltid själva ha varit emottagande,
aldrig givande. Deras tidiga kännedom om
järnets bearbetning bör dock framhållas;
somliga forskare (v. Luschan) anse dem t. o. m.
vara järnhanteringens uppfinnare. Någon
egen skrift (alfabet) ha de ej åstadkommit
och. bortsett från vissa under
muhammedanskt kulturinflytande utvecklade stater i
Sudan, ej heller några varaktiga
statsbildningar av större mått. De riken, som här
och var grundats av kraftfulla erövrare, ha
vanl. fallit med dem. Till undantagen hör
Uganda med grannriken, men härskarätterna
där synas också vara av främmande
(hami-tiskt) ursprung. — Litt.: A. Haberlandt,
»Afrika» (i G. Buschans »Illustrierte
Völ-kerkunde», 1922); F. v. Luschan, »Afrika»
(ibid., 1910); L. Frobenius, »Atlas africanus»
(1921 ff.); A. C. Haddon, »The races of man
and their distribution» (1924); C. G. Seligman,
»Races of Africa» (1930); C. Meinhof,
»Afri-kanische Religionen» (1912).
Utom Afrika finnas n., slavarnas
avkom-lingar, över hela Amerika s. om Kanada, mest
i sydöstra U. S. A., Västindien, Panama, n.
Colombia och Venezuela, Guayana och
Brasilien. De ha blandats med såväl vita som
indianer, och det finns individer med alla
grader av negerblod. Se H. H. Johnston,
»The negro in the new world» (1910), och
Amerikanska negerfrågan, med
där angiven litt. K. G. L.
Negre’ss, negerkvinna.
Ne’gri, Ada, italiensk författarinna (f.
1870), dotter till en fattig arbeterska, som
lyckades sätta henne i stånd att ta
folkskol-lärarinneexamen. Hon skildrar i sina första
diktsamlingar, »Fatalitä» (1892) och
»Tem-peste» (1894), med obändig, propagandistisk
häftighet de fattiga understa samhällslagrens
nöd. Efter sitt giftermål 1896 har hon
framför allt besjungit moderskapets lycka och
höghet, t. ex. i »Maternitå» (1904). Av
hennes senare verk, »Dal profondo» (1910), »Le
solitarie» (1917), självbiografien »Stella
mat-tutina» (1921), novellsamlingarna »Le
strade» (1926), »Sorelle» (1928) m. m., äro flera
på prosa. H. N.*
Négrier [negrie’], F r a n qo i s Oscar de,
fransk militär (1839—1913). Deltog med
utmärkelse i fransk-tyska kriget 1870—71,
tjänstgjorde sedan i Algeriet, blev 1883
brigadgeneral och sändes 1884 till Tonkin. Där
intog han flera fasta platser men blev 28
mars 1885 svårt sårad i en strid med
kineserna vid Lang-son, varpå hans efterträdare
i befälet, överste Herbinger, utrymde
platsen. Denna episod vållade ministären Ferrys
avgång (se F e r r y, J.). N. blev 1894 led.
av högsta krigsrådet och arméns
generalinspektör. Han övergick 1906 till reserven.
Ne’gri Se’mbilan, britt, protektorat i
Fe-dererade malaj staterna, på s. v. kusten av
Malackahalvön, Bortre Indien; 2,573 kvkm,
178,762 inv. (1921). Huvudstad: Seremban
(17,272 inv.). Hamnstad: Port Dickson.
Gummi- och soekerproduktion.
Negriska kropparna, med., se Vattuskräck.
Negri’tos (sp., små negrer),
sammanfattande benämning på några primitiva, småväxta
— omkr. 140—150 cm — folk med svartbrun
hudfärg och krusigt, spiralrullat hår i s. ö.
Asien, där de finnas inom tre områden:
Filippinerna, med n. i egentlig bemärkelse,
Malackahalvön (semang) samt Andamanerna. N.
äro det äldsta nu levande
befolkningselementet inom sina områden. Man har velat
förbinda dem med bl. a. Afrikas dvärgar,
men frågan är ännu ej klarlagd. Litt.: W.
Schmidt, »Die Stellung der Pygmäenvölker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
