Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neo- - Neoantik, Novantik - Neoaristotelism - Neocalamites - Neodarwinism - Neodym - Neofyter - Neogen - Neoiconicus - Neoimpressionism el. Nyimpressionism - Neokantianism - Neokom - Neolamarckism, Nylamarckism - Neolitiska tiden - Neologi - Neomylodon - Neomys - Neon - Neonlampa - Neophron - Neoplasma - Neoplatonism - Neoptolemos - Neornithes - Neosalvarsan - Neotropiska regionen - Neottia - Neovius, släkt - Neovius, Arvid Verner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
Neo––Neovius
880
Neo- (grek. ne’os), ny, ung.
Neoantlk, No v a n tik, nyantik; riktning
i litteratur och konst, som efterbildar
antiken; särskilt om den från Goethe och
Schil-ler utgående antikiserande nyhumanismen.
Jfr Nyklassicism.
NeoaristotelFsm, se Nyaristotelism.
Neoealamltes, paleobot., ett inom äldre
me-sozoiska avlagringar (trias och jura)
förekommande, till Equisetales (se d. o.) hörande
släkte, som anses nära ansluta sig till den
paleozoiska tidens Calamites (se d. o.). En
art, N. hoerensis, är vanlig i Skånes äldre
rätiska lager. A. G. N.*
NeodarwinPsm, nyare försök att tillämpa
Darwins urvalslära, se D e s c e n d e n s 1
ä-r a, sp. 767 ff.
Neodym, kem., se Sällsynta j o r
d-artsmetaller.
Neofyter, grek., »nyplanterade», nydöpta
kristna. Enl. 1 Tim. 3: 6 borde icke någon
församlingsföreståndare hämtas ur deras led.
Neogèn, geol., se Tertiärsys temet.
Neoicönicus, en av J. Roosval nyttjad
benämning på en anonym gotländsk
byggmästare och stenskulptör, verksam under
1200-talets sista årtionden, bl. a. i Bro, Endre,
Kräklingbo och Källunge kyrkor på Gotland.
NeoimpressionTsm el.
Nyimpressio-n i’s m, en riktning inom målarkonsten, som
på 1880-talet utgick från impressionismen
(se d. o.). Stödjande sig på fysikernas
iakttagelser, att färgerna framträda efter
vissa lagar och att varje färg har sin
givna komplementfärg (se F ä r g, sp. 135),
förklarade G. Seurat och P. Signac, att en
målare kan tillgodogöra sig färgernas
lys-kraft och harmoni genom att uteslutande
använda rena, oblandade färger, genom att hålla
isär lokal-, belysnings-, reflex- och
kontrastfärger, genom att avväga dessa element i
förhållande till varandra och genom att välja
en penselföring, som står i proportion till
målningens mått. N:s estetik, i tillämpningen
kallad la touche divisée, innefattar således
icke endast tekniken att ansätta de
oblandade färgerna som isolerade klickar (petits
points; jfr Pointillism) på duken. —
Litt.: P. Signac, »D’Eugène Delacroix au
néo-impressionnisme» (1899). E. L-k.
Neokantiani’sm, se Nykantianism.
Neokom [-kå’m], geol., se Kr i t systemet.
Neolamarcki’sm, N y 1 a m a r c k i’s m, se
Descendenslära, sp. 768 ff.
Neolltiska tiden, yngre stenåldern, se
Stenåldern.
Neologl (av grek, ne’os, ny, nymodig, och
lo’gos, ord, lära), benämning på 1700-talets
»upplysning» i dess form av moderat
teologisk och religiös rationalism. Som främsta
målsmännen i Sverige för n. bruka nämnas
biskop M. Lehnberg och ärkebiskop J. A.
Lindblom. — N e o 1 ö g, anhängare av n.,
moderat rationalistisk teolog.
NeomyJodon, paleont., se Jättetrögdjur.
Nèomys, zool., se Näbbmöss.
Neon [-ä’n], grundämne, tillhörande
ädelgasernas grupp, upptäckt 1898 av W. Ramsay
och M. W. Travers. N., vars kem. tecken är
Ne, har atomvikten 20,18, molekylen är
enato-mig. Dess smpt är —248,7° C, kpt —245,9°;
kemiskt är det fullständigt inaktivt. I luft
förekommer n. till 0,00123 volymprocent och
framställes ur råargon, vars flyktigaste
fraktion det utgör. N. ioniseras lättare än någon
annan gas; inneslutet i ett urladdningsrör,
lyser det (med rött ljus) och har på grund
därav fått en alltmer vidsträckt användning
i lampor (n e o n 1 a m p o r) för
reklamändamål (jfr R e k 1 a m). Genom inblandning
av andra gaser (t. ex. kvicksilver) och
an
vändning av färgat glas kunna andra färger
erhållas. Om g liml a mp an se
Elektrisk belysning, sp. 628. N. är det
första icke-radioaktiva element, som visats
bestå av en isotopblandning (se A t o m, sp.
440 ff.). G. S-ck.
Neonlampa, se Neo n.
Neo’phron, zool., se A s g a m.
Neopla’sma, svulstartad vävnadsnybildning,
se Svulst.
Neoplatoni’sm, se N y p 1 a t o n i sm.
NeoptoTemos (»den unge krigaren»), grek,
myt., en son till Akilles och Deidameia,
deltog efter sin faders död i trojanska kriget.
Han dödade Priamos, nedstörtade från ett
högt torn Hektors son Astyanax och offrade
Polyxena, Priamos’ dotter, på sin faders grav.
Av bytet fick han på sin lott Andromache,
Hektors änka, och drog med henne till
Epi-rus, vars kungahus räknade honom som sin
stamfader. Enl. en annan saga äktade han
Menelaos’ dotter Hermione och dödades av
hennes kusin Orestes. A. M. A.*
Neornlthes, se Fåglar, sp. 81.
Neosalvarsän, farm., se S a 1 v a r s a n.
Neotröpiska regionen, zool., se D j u r
geografi, sp. 1046.
Neo’ttia, bot., se Nästrot.
Neövius, finländsk släkt, som antages
härstamma från staden Nyen (lat. Neovia), har
att uppvisa många vetenskapliga begåvningar
och politiska förmågor. Flera
släktmedlemmar ha tagit namnet Nevanlinna (sed. o.).
Generallöjtnanten Frithiof Alfred N.
(1830—95) var 1871—85 direktor för
kadett-kåren i Fredrikshamn och deltog i det
offentliga livet som frisinnad led. av borgarståndet
1882—94 samt som ekonomisk och politisk
författare, särskilt rörande de tullpolitiska
och statsrättsliga förbindelserna mellan
Finland och Ryssland. Hans son var Arvid V.
N. (se nedan), hans brorsöner voro E d u a r d
Rudolf N. (1851—1917), prof, i matematik
vid Helsingfors univ. 1883—1900 och led. av
senaten 1900—05, samt dennes kusin
kyrkoherden i Lojo Adolf Alarik N. (1858—
1913), utgivare av »Ur Finlands historia» (3
bd, 1890—95; seAlopæiska papperen)
m. fl. urkundssamlingar. Kusins son till F.
A. N. är prof. Ernst
F. Nevanlinna (se
d. o.); brorson till E.
R. N. är prof. Rolf
Nevanlinna (se d.
0.). H. E. P.
Neövius, Arvid
Verner, finländsk
politiker (1861—1916);
se släktart. Började
sin bana som militär,
blev fil. dr i fysik
1891 och tillhörde
redaktionen av Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
