Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Niagara - Niagara Falls - Nials saga, Njáls saga - Nial Thorgeirsson - Niamlagira - Niam-niam (Nyam-nyam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Niagara Falls—Niam-niam
960
Schematisk sektion
av Niagarafallet.
N.L. Niagarakalksten,
C.L. Ciintonkalksten,
W.L. vattenytan.
av omkr. 300 m och en höjd av omkr 56 m.
Till U. S. A. hör också Goat island, jämte
några andra områden i fallens närhet
fridlyst som nationalpark. Det v. fallet, på
den kanadensiska sidan,
Horseshoe fall
(Häst-skofallet), bildar en stor
båge med en fallinje av
omkr. 900 m och har en
höjd av omkr. 53 m. —
N:s storhet ligger ej i
fallets höjd utan i den
vattenmassa, som här
flyter fram, omkr. 4,500
•—7,500 kbm/sek. För
att bevara fallen, vilkas
värde som turistattraktion (årl. omkr. 2
mill. besökande) är synnerligen stort, ha
de strandägande staterna träffat en
överenskommelse om att begränsa den vattenmängd,
som skulle få för industriella ändamål
uttagas av vardera fallet, för det
kanadensiska till 1,020 kbm/sek. och för det
amerikanska till 568 kbm/sek. U. S. A. ha tagit
ut så gott som all den elektriska kraft
man är berättigad att erhålla, i ett verk med
en kapacitet av mera än 500,000 hkr, medan
för Kanada The hydroelectric power company
of Ontario har tre elektricitetsverk, av vilka
det största med omkr. 560,000 hkr ligger i
Queenston. — För sjöfarten mellan Erie- och
Ontariosjöarna byggdes 1833 på kanadensiska
sidan den 43 km långa Wellandkanalen med
25 slussar av omkr. 110 m längd, och en ny
kanal är nu färdigbyggd, med slussar av
omkr. 270 m längd och omkr. 15 m lyfthöjd.
Niagarafallen ha urspr. bildats vid
klinten vid Queenston, men efter hand har
floden eroderat ned sin fåra till följd av de
geologiska förhållandena; det översta lagret
i den översiluriska lagerserie, som bildar
berggrunden i platån mellan Erie- och
Ontariosjöarna, är en mycket hård kalksten,
underlagrad av en serie mjukare bergarter,
mär-gelskiffrar, Ciintonkalksten och sandsten. De
lösbrutna styckena av den hårda
Niagarakalk-stenen sättas i rörelse av vattenfallet (liksom
löparstenarna i en jättegryta), gräva ut de
lösare bergarterna och underminera
Niagara-kalkstenen, så att genom erosionens verkan
vattenfallet ständigt skrider tillbaka (se bild).
Genom att mäta detta tillbakaskridande har
man trott sig kunna uppnå en exakt
beräkning av den tid, som förflutit, sedan
inlandsisen vid sin avsmältning lämnade Eriesjöns
vatten avlopp till Ontariosjön. Sir Charles
Lyell anslog för 100 år sedan på dylika
beräkningsgrunder fallens ålder till omkr. 70,000
år. Nyare mätningar och beräkningar (av
Gilbert 1905) ge emellertid ett värde för
tillbakaskridandet av fallen på omkr. 1,3 m
om året, vilket skulle ange fallens ålder till
omkr. 7,000 år, under förutsättning, att
re-gressionen varit konstant under hela den
ifrågavarande tiden. På grund av senare
undersökningar (U. S. A:s geol. undersökning
1913) kan man dock med säkerhet påstå, att
så icke varit fallet. Vattenmängden i
Niagara-floden har under de olika skedena av
kvar-tärperioden mycket växlat i samband med
landhöjningen i Nordamerika och vattenstånd
och dräneringsförhållanden i de stora
nord
amerikanska sjöarna. I Niagaraflodens omkr.
11 km långa kanjon kan man särskilja 5
avsnitt med inbördes olika bredd och djup,
vilka sättas i förbindelse med olika avsnitt
av kvartärtiden. Niagarafallens regression
torde numera ha synnerligen ringa värde för
geokronologiska beräkningar. K. A. G.
Niagara Falls [naiä’gora få’lz], 1. Stad i
staten New York, U. S. A., vid Niagarafallen,
genom järnvägsbroar och Suspension bridge
(375 m lång) förenad med N. i Kanada;
75,460 inv. (1930). Turistcentrum; betydande
kvarn-, pappers-, elektrokemisk industri;
aluminiumverk. — 2. Stad i Ontario, Kanada,
mitt emot N. i U. S. A.; 14,764 inv. (1921).
Stora elektricitetsverk; turistcentrum.
Nials saga, N j ä 1 s saga, en i senare
hälften av 1200-talet utförd sammanstöpning
av två urspr. fristående sagor, en äldre om
Nial Thorgeirsson och en något yngre om
Gunnar från Hliöarendi (se dessa ord). I
sin nuv. skepnad är N. ganska illa
komponerad och ojämn i stilen. Den är dock jämte
Egils saga värdefullast bland
islänningasa-gorna, dels på grund av sina litterära
förtjänster — en karaktärsteckning av makalös
åskådlighet och en skildring full av
medryckande liv —, dels på grund av sitt rika
historiska, kulturhistoriska och särskilt
juridiska material. Bästa textupplagan är utg.
av Finnur Jönsson (1908). Sagan är övers,
till svenska av A. U. Bååth (1879). R. N-g.*
Nial Thorgeirsson [njä’l på’rgélrsån],
isländsk storman (omkr. 935—1011), bodde på
Bergthörshväll vid Islands sydkust och hade
stort anseende för lagkunskap.
Upprättandet av femtedomen (se Alltinget) var
väsentligen N:s verk. Han var g. m. den
storsinnade Bergthora Skarphedinsdotter och
hade med henne sönerna Skarphedin, Grim och
Helge, vilka dräpte hans fosterson Håskuld.
Den sistnämndes svärfar, Flose Thordsson,
överföll N. och hans söner samt brände dem
inne på Bergthörshväll jämte N:s hustru, som
vägrade att i döden skiljas från sin make och
därför avslog den försköning, som bjöds
henne. Denna mordbrand (3 sept. 1011) är de
isländska fornsagornas namnkunnigaste
illdåd. N. är känd för sin trofasta vänskap
till Gunnar från Hliöarendi (se d. o. och
N i a 1 s saga). — Nial är en äldre, Njäl
(Njål) en yngre form av namnet. R. N-g.*
Niamlagira, se Kirungabergen.
Niam-niam (N y a m - n y a m), ett stort
(över 2 mill.), till Sudannegrerna hörande folk,
rättare en grupp av stammar, i området n.
om Uelle och Ubangi; dess egentliga namn
är a s a n d e. Närmaste grannar i s. ö. äro
monbuttu (se d. o.). Den härskande klassen,
som sammanhåller de olika stammarna till
en enhet, har rätt ljus hy, med en skiftning
i rödbrunt (trol. hamitiskt inslag).
Totemis-tiskt klanväsen förekommer men spelar ej
någon politisk roll. N. leva i första hand av
jordbruk, och manioken är deras viktigaste
föda. Kött ätes rätt sällan, enda husdjur äro
höns. Kannibalism praktiseras. Tänderna
spetsfilas, vilket dock ej har med kannibalism
att göra. N :s vapen äro spjut och sköld,
sabel-formigt böjda svärd och kastknivar. — Litt.:
A. de Calonne-Beaufaict, »Azande» (1921);
Larken, »Impressions of the azande» (i Sudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
