Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nielsen, Kai - Nielsen, Konrad Hartvig Isak Rosenvinge - Nielsen, Lauritz Christian - Nielsen, Lauritz Martin - Nielsen, Martinius - Nielsen, Nicolai Peter - Nielsen, Oda, f. Larsen - Nielsen, Oluf August - Nielsen, Peter - Nielsen, Ragna, f. Ullmann - Nielsen, Rasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Nielsen, K. H. I. R.—Nielsen, R.
986
byst av Th. Bindesböll (Köpenhamn), flera
andra stort hållna byster samt statyetter i
brons (en i Nationalmuseum i Stockholm). N.
visade mycken förkärlek för feta, robusta
former ooh för en bullig behandling. N. utförde
även konstindustriella modeller. Monogr. av
V. Wanscher (1926). G-gN.
Nielsen [nl’l-],KonradHartvigIsak
Rosenvinge, norsk språkforskare (f.
1875), son till S. A. N. Teol. kand. 1896,
docent i lapska och finska i Oslo 1899, fil. dr i
Helsingfors 1903, prof, i lapska och finska i
Oslo 1911. Skr.: »Die Quantitätsverhältnisse
im Polmaklappischen» (2 bd, 1902—05),
»Læ-rebok i lappisk» (3 bd, 1926—29) m. fl. Han
trycker f. n. (1931) en stor
norsklapsk-eng-elsk-norsk ordbok. K. B. W.
Nielsen [nl’l-], Lauritz Christian,
dansk författare och tidningsman (1871—
1930). N. debuterade som lyriker med »Tre
mænd» (1897; om Judas, Spartacus och Kain)
och utgav sedan många diktsamlingar, bl. a.
»Mit land» (1898), »Vaardigte» (1901),
»Rej-sen til Rom» (1904), »Broget höst» (1913),
»Sangene til Sara» (1919), »Sange mod
solnedgång» (1920), »I regnbuens rige» (1922)
och »Thurah’s park» (1924). Han skrev en
mängd kantater och skådespelet »Willemoes»
(1907). Av prosaverk utgav han »Drenge til
orlogs» (1899), romanen »De onde aar» (1902)
och »Historier» (1907) m. m. N. är en av
Danmarks främsta lyriker och förenar frisk
naturglädje med klangfull form. P. E-t.
Nielsen [nPl-],Lauritz Martin, dansk
biblioteksman (f. 1881), underbibliotekarie
1910 och bibliotekarie vid kungl. bibi, från
1928. N :s specialitet är
inkunabelforskningen, och hans huvudarbeten äro »Dansk
bibliografi 1482—1550» (1919) och »Boghistoriske
studier til dansk bibliografi 1550—1600»
(1923; doktorsavh.). P. E-t.
Nielsen [ni’l-], Martinius, dansk
skådespelare och teaterledare (1859—1928). N. var
1880—84 anställd vid Casinoteatret, 1886—89
vid Det kongelige teater och 1894—97 vid
Folketeatret. F. ö. var hans verksamhet 1884
—1909 knuten till Dagmarteatret, som under
hans ledarskap från 1897 upplevde en litterär
och konstnärlig blomstringstid. N. verkade
sedermera tillfälligtvis såsom skådespelare
och regissör vid olika privatteatrar i
Köpenhamn. N. var en tekniskt fulländad
skådespelare med temperament och fantasi men ej
alldeles fri från koketteri. Polerna i hans
sällsynt rika galleri av stora karaktärsroller
beteckna Brand och Cyrano de Bergerac. N.
fick 1908 professors titel. Han var sedan 1884
g. m. Oda Nielsen (se nedan). G. K-g.
Nielsen [nl’l-], Nicolai Peter, dansk
skådespelare (1795—1860). Tog 1820 avsked
som officer och debuterade s. å. med stor
framgång på Det kongelige teater, där han med
undantag för åren 1854—56 var anställd till
sin död, 1829—49 också som regissör. N.
gästspelade med lysande framgång i Sverige och
Norge (i Stockholm 1857 och 1858). Han fick
1855 professors titel. N:s av ståtliga yttre
medel understödda framställningskonst bars
av en sällsynt känslans värme. Bland hans
roller märkas Kung Lear, Macbeth och
Hakon jarl. Om N:s hustru i andra giftet se
Nielsen, A. H. D. G. K-g.
Nielsen [ni’l-], Oda, f. L a r s e n, dansk
skådespelerska (f. 1851), g. 1884 m. M. N. (se
ovan). Hon var 1870—71, 1881 och 1883—84
anställd vid Casinoteatret, 1881—83 och 1886
—1902 vid Det kongelige teater, 1884—86 och
1902—09 vid Dagmarteatret samt 1917—20
vid Betty Nansenteatret. Fru N. har med
stor framgång gästspelat i de nordiska
länderna (i Stockholm 1901). Hon har också
framträtt i lyriska partier och bl. a. i
Amerika såsom vissångerska. Fru N. har med
kvinnligt behag och äkta känsla tecknat
särskilt den franska komediens och
salongsdra-mens jeunes filles och grandes dames men
också med skälvande nerv den samtida
nordiska dramatikens djupare kvinnokaraktärer.
Bland hennes roller märkas Dora, Froufrou,
Odette, hertiginnan de Réville i »Sällskap där
man har tråkigt», Rita i »Lille Eyolf», Felicie
i »Daglannet» och Rose Bernd. G. K-g.
Nielsen [nIT-], Oluf August, dansk
historiker (1838—96). Blev fil. dr 1867,
assistent vid Kongerigets arkiv 1863 och
arkivarie vid Köpenhamns rådhusarkiv 1869. N.
utgav bl. a. »Kjöbenhavns diplomatarium» (8
bd, 1870—87; till 1728), »Kong Valdemars
jordebog» (1873) och »Codex Esromensis»
(1880—81; om Esroms kloster). Han
författade en rad historisk-topografiska
häradsbe-skrivningar från Jylland (1866—95),
»Kjöbenhavns historie og beskrivelse» (6 bd, 1877—
92; till 1730), »Kjöbenhavn paa Holbergs tid»
(1884) och »Olddanske personnavne» (1883).
N. deltog i utgivandet av »Danske samlinger»
(12 bd, 1864—79). E. Ebg.*
Nielsen [niT-], Peter, dansk
lantbruks-konsulent (1824—97), folkskollärare i örslöv
1859—86. Undersökte bl. a. växtsjukdomar,
ogräs och inverkan av fodervallars
sammansättning på deras avkastning. N. anlade
för-söksfält för växtodling på Tystofte (efter hans
död statlig försöksanstalt). Hans försök lade
grunden till nutida teorier om
fröblandningars lämpliga sammansättning. H. J. Dft.
Nielsen [niT-], Ragna, f. U 11 m a n n,
norsk pedagog (1845—1924), syster till
stor-tingspresidenten Viggo Ullmann. Blev
lärarinna och upprättade 1885 i Oslo en samskola,
som blev en av Norges mest ansedda. Ragna
N. var 1885 medstiftare och många år ordf,
i Norsk kvindesaksforening. Under senare år
var hon en ivrig spiritist. K. V. H.*
Nielsen [niT-], Rasmus, dansk filosof
(1809—84), prof, i Köpenhamn 1841—83. N.
var hegelian och
sökte förena kyrkans
lära med den
spekulativa religionsfilosofien.
Kierkegaards skrifter
framkallade senare en
vändpunkt i hans
utveckling, och i en
polemik mot Martensen,
i vars åsikter han
förut instämt, betonade
han omöjligheten att
förena tro och
vetande. Den
hegelianska dialektiken
över
gav han dock icke men sökte ge den ett
nytt innehåll genom anslutning till
naturvetenskapen. I sin senare religionsfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
