Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nielsen, Rasmus - Nielsen, Sivert Andreas - Nielsen, Yngvar - Niemann, Albert - Niemann, Walter - Niembsch, Nikolaus Edler von Strehlenau - Niemcewicz, Julian Ursyn - Niemeyer, August Hermann - Niemeyer, Felix von - Niemeyer, Max - Niemeyer, Theodor - Niemi, Aukusti Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Nielsen, S. A.—Niemi
988
bestämde han förhållandet mellan tro och
vetande så, att de, just genom att vara två
absolut olikartade principer, aldrig kunna
komma i konflikt med varandra. Hans lära
om tro och vetande kritiserades bl. a. även av
G. Brändes och A. Nyblæus. — N. utövade
som lärare ett betydande inflytande genom
sin utomordentliga vältalighet och en mängd
populära skrifter. Viktigaste arbeten:
»Pro-pædeutisk logik» (1845), »Filosofisk
propædeu-tik» (1857), »Grundidéernes logik» (2 bd, 1864
—66), »Religionsphilosophie» (1869),
»Alminde-lig videnskabslære i grundtræk» (1880).
Mo-nogr. av P. A. Rosenberg (1903) samt V. Klein
och P. A. Rosenberg (1909); H. Höffding,
»Danske filosofer» (1910). G. O-a.
Nielsen [nIT-], Sivert Andreas, norsk
politiker (1823—1904). Var folkskollärare i
Nordland och 1886—97 postmästare i Bodö.
N. var stortingsman (vänster) 1859 och 1865
—97; 1881—84 var han odelstingets och
sedan 1885 stortingets president, 1895—97 led.
av 3:e unionskommittén. K. V. H.*
Nielsen [nIT-], Y n g v a r, norsk historiker,
geograf och etnograf (184 3 29/7—19 1 6 2/3), son
till C. T. N. Blev filologie kand. 1865,
uni-versitetsstipendiat 1878 och prof, i geografi
och etnografi 1890
(från 1902 endast i
etnografi). Genom sitt
produktiva
författarskap spred N. nytt ljus
över vidsträckta
delar av Norges
historia och lämnade även
bidrag till Sveriges,
särskilt under
1800-talet. Många av hans
skrifter behandla den
svensk-norska
unionens historia, delvis
på grundval av nya
aktstycken från utländska arkiv. Viktigast
av hans verk om denna tid äro det
sammanfattande »Norges historie efter 1814» (3 bd,
1882—92; går till 1837) och den stora
monografien »Lensgreve Johan Caspar Herman
Wedel Jarlsberg 1779—1840» (3 bd, 1901—02).
Han behandlade även andra skeden i Norges
historia, bl. a. i »Det norske rigsraad» (1880),
»Gustav III:s norske politik» (1877) och
»Af Norges historie» (1904). — N. var
länge en av norska högerns mest anlitade
folktalare och en av partiets flitigaste
pennor i dagspressen. Med starka band fäst vid
svensk-norska konungahuset, var han i det
längsta en varm vän av unionen. Krisen
1905 framkallade hos N. ett genombrott i
liberal-nationell riktning.. Han skrev även
en rad memoarverk, bl. a. »Under Oscar II :s
regjering» (1912). — N. är oöverträffad i sin
på egna iakttagelser grundade kännedom om
Norge som turistland. Han utgav den för
landets turistväsen epokgörande
»Reisehaand-bog over Norge» (1879; 12:e uppl. 1915) och
var ordf, i Den norske turistförening 1890—
1908. Från 1905 var N. ordf, i
Kommissionen til utgivelse af kildeskrifter til Norges
historie. K. V. H.*
Niemann [ni’-], Albert, tysk operasångare
(1831—1917). Var 1866—89 en av
Berlin-scenens främsta och vann särskilt stora
fram
gångar som Wagnersångare (tenor). N. var
en framstående dramatisk kraft med
ovanliga röstresurser och individuellt storstilat
föredrag. T. N.
Niemann [ni’-], Walter, tysk
musikskriftställare (f. 1876), fil. dr 1901 i Leipzig,
har huvudsaki. ägnat nutidens musik sitt
intresse. Mest uppmärksammad är »Die Musik
der Gegenwart» (1913; 12:e uppl. 1920). Han
har även skrivit »Die Musik Skandinaviens»
(1906), »Die nordische Klaviermusik» (1918)
samt biogr. över Grieg (1908) och Sibelius
(1917). N. har skrivit orkesterverk,
pianostycken, kammarmusik m. m. T. N.
Niembsch [nlmpf], Nikolaus, Ed ler
von Strehlenau, se Lenau, N.
Niemcewicz [njämtse’vitf], Julian
Ursyn, polsk patriot och författare (1754—
1841). Var 1794 adjutant hos Kosciuszko,
som N. följde i fångenskapen och till Amerika,
var efter Wienkongressen statssekr. i
konungariket Polen men flyttade 1831 till Paris
som emigrant. N. skrev patriotiska dikter,
romaner och historiska verk m. m.; hans
sam-tidsmålande komedi »Powrét posla»
(Riksdagsmannens återkomst; 1791) blev mycket
populär. A. A-t.
Niemeyer [nPmäler], A u gustHermann,
tysk teolog (1754—1828), 1784 prof, i teologi
i Halle, nyorganiserade univ. där under
Napo-leonstiden och blev 1808 dess kansler samt
var till 1816 rector
perpetuus. Från 1799
var han direktor för
de Franckeska
stiftelserna och har kallats
dessas andre skapare.
Som teolog var han
närmast neolog men
samtidigt påverkad av
Herder. Sin egentliga
insats utförde han
inom pedagogiken,främst
genom »Grundsätze
der Erziehung und
desUnterriehts» (1796;
många uppl.; »Handbok för christliga
reli-gionslärare», 3 bd, 1811—12), den första
systematiska framställningen av pedagogiken.
Han framträdde även som psalmdiktare.
Mo-nogr. av K. Menne (1928). HgPl.
Niemeyer [ni’mäior], F e 1 i x von, tysk
läkare (1820—71), sonson till A. H. N.; med.
prof, i Greifswald 1855—60, sedan i Tübingen.
Berömd är hans »Lehrbuch der speciellen
Pathologie und Therapie» (2 bd, 1859—61;
11 :e uppl., bearb. av E. Seitz, 1884), även i
Sverige länge den mest använda handboken i
inre medicin. R. T-dt.*
Niemeyer [nVmåior], M ax., stort bokförlag
i Halle, stiftat 1870, omfattar särskilt historia,
filosofi, filologi och litteraturvetenskap.
Niemeyer [nPmåior], The odo r, tysk
rätts-lärd (f. 1857). Blev jur. dr och docent i Halle
1888, 1893 e. o. och 1894 ord. prof, i Kiel,
emeritus 1925. Ansedd förf, inom den
internationella privaträtten och folkrätten;
utgivare av Zeitschrift für Internationales Recht
samt Jahrbuch des Völkerrechts. C. G. Bj.
Ni’emi, Aukusti Robert, finländsk
folklorist (f. 1869). Blev 1899 docent, 1918
e. o. och 1930 ord. prof, i finsk och jämföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
