Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nikolaus Nikolajevitj (rysk storfurste, 1856—1929) - 3. Nikolaus Michajlovitj (rysk storfurste) - Nikolaus Arnessön - Nikolaus av Lyra - Nikolaus från Clémanges - Nikolaus von der Flüe - Nikolsburg - Nikolsk-Ussurijskij - Nikomedes - Nikomedia - Nikon - Nikopoli - Nikotin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1007
Nikolaus Arnessön—Nikotin
1008
1908) president i riksförsvarsrådet. Under
världskriget var N. till 5 sept. 1915
överbefälhavare för Rysslands stridskrafter och
utfärdade 8 sept. 1914 ett manifest till
polackerna med löfte om Polens
återupprättande (jfr även Polsk-ryska fronten),
blev sedan ståthållare i Kaukasus och var vid
tsardömets fall mars 1917 några dagar åter
överbefälhavare. N. hölls en tid internerad i
Jalta på Krim, frigavs i april 1919 och
till-bragte sina sista år i Frankrike, där han var
en av de ryska monarkisternas kraftfullaste
ledare. N. var g. m. en dotter till Nikolaus
I av Montenegro och ansågs före kriget ha
haft stort inflytande på tsaren i reaktionär
och panslavistisk riktning. Som fältherre
kännetecknades han av målmedveten energi
och visade mycken hänsynslöshet mot sina
trupper. Biogr. av V. Suchomlimov och J.
Danilov (ty. övers, resp. 1925 och 1930).
3. N. Michajlovitj (1859—1919),
historiker, son till Nikolaus I:s yngste son, var
en mycket framstående kännare av Alexander
I:s tid. Han skrev bl. a. monogr. över
Alexander I:s gemål, Elisabet (1908—09; fr. övers.,
3 bd, 1908—09), och över Alexander I (1912;
fr. övers., 2 bd, s. å.). (A. A-t.)
Nikolaus Arnessön, norsk prelat (omkr.
1150—1225), son till lendermannen Arne på
Stodrheim (i Nordfjord) och konung Harald
Gilles änka, svenska prinsessan Ingrid
Ragn-valdsdotter. N. stred på Magnus Erlingssöns
sida mot tronpretendenten Sverre. Efter
Magnus’ död 1184 ägnade han sig åt sina
kyrkliga intressen och blev 1190 biskop i
Oslo. 1194 måste han kröna Sverre men
flydde därefter till Danmark, där han 1196
stiftade baglernas (se B a g 1 e r) parti, som
beredde Sverre utomordentliga svårigheter.
1204, då Sverres systerson Inge Bårdssön blev
konung, lyckades N. göra sin systerson Filip
Simonsson till underkonung över Viken och
Oplandene. Efter dessa två konungars död
(1217) underkastade sig N. deras efterträdare,
Sverres sonson Håkon Håkonsson. J. J-n.
Nikolaus av Lyra [-lira’], fransk teolog
(omkr. 1270—1340), f. i Lyra i Normandie,
provinsial i franciskanorden. Hans
bibelkom-mentar, »Postillæ perpetuæ» (tr. 1471—72),
anlitades flitigt av Luther.
Nikolaus från Clémanges [-klemä’$], fransk
teolog (omkr. 1363—4437), lärjunge till
Ger-son, från omkr. 1391 lärare i teologi och
retorik vid Paris’ univ., 1397—1407 sekr. åt
påven Benedictus XIII i Avignon. Genom »De
studio theologico», vari han påyrkar
fördjupat bibelstudium, »De præsulibus simoniacis»,
om prästerskapets lastbarhet, och »De ruina
ecclesiæ», vari han skarpt gisslar de kyrkliga
missförhållandena, ingrep N. i den genom
påveschismen framkallade kyrkopolitiska
diskussionen. Hans verk utgåvos (ofullständigt)
1613 i Leiden av J. M. Lydius. Ty. monogr.
av P. Hemmerle (1912). T. H-r.*
Nikolaus von der Fliie, schweizisk eremit
(1417—87), f. i Flüeli i Unterwalden, mest
känd under namnet Bruder Klaus. Var
först krigare, lantråd och domare, tog 1467
avsked av sin familj och levde som eremit i
en ödemark. Han åstadkom 1481 genom sina
fridsmaningar en förlikning mellan tvistande
landsmän (»Verkomnis zu Stans»), Han
för
klarades 1669 beatus och vördas av det
katolska Schweiz som helgon. — Litt.: E.
Her-zog, »Bruder Klaus» (1917). Hj. H-t.*
Ni’kolsburg [-kålsbork] (off. namn M i k
u-lov), stad i s. Mähren, Tjeckoslovakien, nära
österrikiska gränsen; 7,699 inv. (1921). I N.
slöts 26 juli 1866 preliminärfred mellan
Preussen och Österrike.
Nikolsk-UssurPjskij [nikå’lsk-], stad i
Fjärran österns område, knutpunkt för Sibiriska
banan och linjen Charbin—Vladivostok; 32,121
inv. (1926).
Nikomédes, konungar i Bitynien. — N. IV
F i 1 op a t o r förde i förbund med romarna
krig med konung Mithridates i Pontos, blev
två gånger förjagad men åter insatt i väldet,
senare gången av Sulla 84 f. Kr. Vid sin död
(74 f. Kr.) testamenterade han riket till
romarna. A. M. A.*
Nikomedia (grek. Nikomèdela, lat.
Nicome-dta), forntida huvudstad i’ Bitynien, vars
ruiner ligga vid det nuv. Ismid (se K o d s c h a
Il i).
Ni’kon, rysk patriark (1605—81). Blev
bypräst vid 20 års ålder, senare munk och prior,
bl. a. i Moskva, där tsar Aleksej blev hans
intime vän, samt 1648 metropolit i Novgorod
och 1652 patriark. Tsaren stod under hans
inflytande och gav honom titeln velikij
go-sudar (stor härskare); under tsarens frånvaro
från Moskva var N. riksföreståndare. N:s
största förtjänst om ryska kyrkan är, att han
rensade den från många felaktiga seder och
bruk samt reviderade de kyrkliga
ritualböckerna, vilket gav anledning till de
»gammaltroendes» utträde (raskolschismen). För sina
reformer och sin intolerans blev N.
nedsvär-tad inför den svage tsaren, som svek honom
och sammankallade ett konsilium 1666, vari
patriarkerna av Jerusalem och Antiokia
del-togo; konsiliet dömde N. till deportation till
ett avlägset kloster men erkände alla hans
åtgärder som riktiga. 1681 tilläts N. av tsar
Fjodor III att återvända till Moskva men dog
på vägen i Jaroslavl. Rysk monogr. av V.
Ikonnikov (1888); W. Palmer, »The patriarch
and the tsar» (6 bd, 1871—76). A. de R.
Nikopoli [nikå’påli], stad, fordom fästning
i Bulgarien, vid Donau; omkr. 5,000 inv. —
Vid N. besegrade 28 sept. 1396 sultan Bajasid
en korsfararhär under konung Sigmund av
Ungern. Ryssarna stormade vid N. 1829 ett
befäst turkiskt läger och intogo staden 1877.
Nikotin, namn på en alkaloid, ChH14N2,
som förekommer i tobak (se d. o.) och utgöres
av en färglös vätska med kpt 247° C. 3—5 g
cigarr- el. piptobak innehåller den dödliga
dosen (jfr nedan). Vid rökning bortgår dock
det mesta n. i luften. N. kan framställas
syntetiskt. Jfr N i c o t i a n a. I. B.
Nikotin är ett synnerligen häftigt gift,
i snabb verkan tävlande med blåsyra. Små
fåglar kunna dödas nästan ögonblickligt
genom att inandas ångorna från en droppe n.
För människan torde dödsdosen vara några
få cg. N. framkallar på känsliga kroppsdelar
(slemhinnor o. dyl.) häftig lokal retning och
smärta. Efter uppsugning, som lätt äger rum,
verkar n. först retande, därefter förlamande
på åtskilliga nervbildningar. I ögat
framkallar n. övergående pupillsammandragning
och kramp i ackommodationsmuskulaturen; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
