Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I Pavlovitj (rysk kejsare) - 2. Nikolaus II Aleksandrovitj (rysk kejsare) - 1. Nikolaus Nikolajevitj (rysk storfurste, 1831—91) - 2. Nikolaus Nikolajevitj (rysk storfurste, 1856—1929)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1005
Nikolaus
1006
lands första järnväg (1846—51), den 650 km
långa linjen mellan Petersburg och Moskva.
N :s utrikespolitik hade länge utomordentlig
framgång. I kriget mot Persien (1826—28)
erövrade Paskievitj provinserna Erivan och
Nachitjevan. Turkiet tvangs efter ett krig
(1828—29) att i freden i Adrianopel avstå
Donaudeltats öar och flera distrikt i Mindre
Asien samt medge fri fart genom Bosporen
och Dardanellerna. N. kuvade med
vapenmakt Polens resning (1831). I Finland vidtog
han flera åtgärder, åsyftande att stärka den
ryske självhärskarens maktutövning. Under
1848 års nästan allmänna europeiska
revolution blev N. det starkaste stödet för den
reaktionära regimen i olika» länder. Han
förmådde sin svåger konungen av Preussen att
avslå revolutionsparlamentets i Frankfurt
anbud på tyska kejsarkronan. N. lät trupper
besätta Donaufurstendömena till straff för att
de störtat sina hospodarer. Hans härmassor
tvungo det för sin frihet kämpande Ungern
att ännu en gång böja sig under Österrike.
Han nådde genom allt detta höjdpunkten av
sin makt och betraktade sig som Europas
skiljedomare. Det inom kort utbrytande
Krimkriget (se d. o.), varunder N. led svåra
motgångar, gav emellertid en stark stöt åt
den beundran, som hans dittills lyckosamma
kraftpolitik skaffat honom och som
underlättat hans despotiska inre styrelse. Själv
blev han missmodig och ville dö. En
förkylning påskyndade uppfyllandet av hans önskan.
Med sin gemål, Charlotta av Preussen (1798
—1860), som rysk kejsarinna Alexandra
Fjodo-rovna, hade N. fyra söner (av vilka
Alexander efterträdde honom) och tre döttrar. —
Litt.: Th. Schiemann, »Geschichte Russlands
unter Kaiser Nikolaus I.» (4 bd, 1904—19);
M. Mandt, »Vid Nikolaus I:s hov. En tysk
läkares levnadsminnen» (2 dir, 1920; övers,
från tyska). A-d J.*
2. N. II A 1 e k s a’n d r o v i t j (1868 18/e—
1918 ie~17l7), äldste son till Alexander III,
som han efterträdde i nov. 1894. Under
intrycket av
västerländska idéer sökte
N. påverka de
internationella förhållandena i modernare
anda genom initiativet
till den första
Haag-konf eren sen (se
Haag-konf erenser). Men
han var svag och
lätt-ledd och kom snart
att behärskas av
reaktionära rådgivare, och
hans regering blev
trots hans personliga
välmening en sista glansperiod för den
gamla tsaristiska despotismen. Redan
tidigt framträdde dessa tendenser i den
skarpa förryskningspolitiken i Finland (se
d. o., sp. 411 ff.). I det egentliga
Ryssland gjorde de sig främst gällande under den
revolutionsepok, som följde på olyckorna
under det lättsinnigt framkallade rysk-japanska
kriget (se d. o.). Den kraft, varmed
reformkraven framfördes, nödvändiggjorde
visserligen en del eftergifter, ss. riksdumans
inrättande och betydande jordlagstiftningsre-
former (se Stolypin), men eftergifterna
voro mera nödfallsutvägar ur en tillfällig
kris än allvarligt menade nyskapelser och
tillfredsställde ej opinionen. Utrikespolitiskt
upprätthöll N. under förra delen av sin
regering livliga förbindelser med Europas olika
regenter. Alliansen med Frankrike hindrade
honom ej att stå i gott förhållande till tyske
kejsaren, som särskilt under kriget med
Japan och den följ, revolutionstiden sökte vinna
honom för längre gående syften än de rent
personliga (jfr B j ö r k ö f ö r d r a g e t). Även
efter ententen med England 1907 stod N. trots
spänningen i samband med bosniska krisen
på god fot med sina kejserliga kolleger i
Berlin och Wien. Uppriktigt fredsälskande,
tog han 1914 endast med stor personlig
motvilja risken av ett krig genom sitt beslut 30
juli om allmän mobilisering, redan en gång
fattat dagen förut men då återtaget. Under
världskriget hopade sig olyckorna över
honom. De militära motgångarna, som icke
upphörde, sedan han sökt främja nationell
samling kring kriget genom att själv i sept.
1915 sätta sig i spetsen för trupperna, gåvo
näring åt oppositionen, som nu kom att
riktas även mot N. personligen och kanske i än
högre grad mot hans gemål, Alexandra
Fjodorovna (se d. o.). Ogrundade
rykten om högförrädiska förbindelser mellan
henne och tyskarna försvårade även N:s ställning.
Vid marsrevolutionen 1917 fann sig den
alltmer isolerade N. nödsakad att abdikera.
Jämte sin familj (gemålen, sonen Aleksej, se
d. o., och fyra döttrar) togs han i förvar
i Tsarskoje Selo, fördes därefter till Tobolsk
och slutligen till Jekaterinburg, där alla
mördades av bolsjevikerna natten mellan 16
och 17 juli 1918. — Litt.: Ch. Rivet, »Le
dernier Romanof» (1918); P. Gilliard, »Le
tragique destin de Nicolas II et de sa famille»
(1922; sv. övers., »Tsarfamiljens öde», s. å.);
N. Sokoloff, »Enquéte judiciaire sur
1’assas-sinat de la famille impériale russe» (1924);
»La correspondance secrète de Guillaume II
et de Nicolas II, de 1904 h 1907» i »Les
études de la guerre» (febr. 1918; dansk uppl.,
»Kejsar Wilhelm og Czar Nikolaj. Et
stor-politisk venskab», med inl. av H. Nielsen,
1917). L-ts.
Nikolaus (ry. Nikolaj), ryska storfurstar.
1. N. Nikolajevitj (1831—91), tredje son
till Nikolaus I, fick under rysk-turkiska
kriget våren 1877 befälet över Donauarmén och
lyckades intaga Plevna, sedan han fått
betydliga förstärkningar och hjälp av Totleben.
1878 blev han generalfältmarskalk men
sattes 1882 under förmyndare och dog som
sinnessjuk. Ry. biogr. av
V. Zjerve (1911).
2. N. N i k o 1 a j
e-vitj (1856—1929),
äldste son till föreg.;
utmärkte sig i
ryskturkiska kriget 1877
—78, blev 1895
generalinspektör för
kavalleriet och
omorganiserade detta. 1905
blev N.
överbefälhavare i Petersburgs
militärdistrikt och (till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
