Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Njemen - Njong - Njord - Njoro (Unyoro) - Njudung - Njulja, Nuolja - Njupeskär - Njupån - Njurabscess - Njure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Njong—Njure
1050
i Kurisches Haff. N. har lågvatten i juli—
sept., högvatten i mars el. april, då med
snösmältningen och isgången översvämningar
ofta inträffa. Nedre loppet är emellertid
sorgfälligt reglerat. Vattenståndsvariationen
utgör vid Kovno omkr. 5 m. Istäcket ligger i
medeltal från 20 nov. till slutet av mars el.
början av april. Vattenmängd vid högvatten
6,320, vid medelvatten 500, vid lågvatten 250
kbm i sek. — Litt.: H. Keller, »Memel-Pregel
und Weichselstrom» (4 bd, 1899). A-l W-n.
Njong, flod i s. Kamerun, omkr. 700 km.
Segelbar i nedre loppet 60 km och 250 km
ovanför fallen; en viktig vattenväg.
Njord (isl. Njordr), nordisk gud, som urspr.
tillhörde vanerna; vid ett fredsslut mellan
asar och vaner sändes han som gisslan till
Asgård och upptogs från den tiden bland
asarna. I äktenskap med sin syster har han
sonen Frej och dottern Freja. N. är en
okrigisk gud. Snorre säger i sin Edda, att han
råder för vindens gång och stillar sjö och eld;
honom skall man åkalla vid sjöfärd och till
fiske. Hans boning heter N o a t u n
(»skepps-gården»). Till hustru fick han jättedottern
Skade. — Vid sidan av denne vind- och
havsgud, som säkerligen hört hemma på Norges
västkust, framträder i källorna en annan N.,
liksom Frej trol. av svenskt ursprung. Han
är en bondegud, som skänker gröda och
rikedom. Bönderna i Tröndelagen blotade till N.
och Frej för god årsväxt och fred. Svearna
trodde, säger Snorre, att N. rådde för
årsväxten och välståndet.
Kulten av N. har varit mycket utbredd i
Skandinavien. På Norges västkust har N.
efterlämnat flera minnen i ortnamnen. Ännu
flera äro de ortnamn i ö. Sveriges
slättbygder, där namnet N. ingår: Mjärdevi i
Östergötland och Nalavi i Närke, Närlunda i
Södermanland, Västmanland och Västergötland,
Närtuna i Uppland. Flerstädes har han
dyrkats tills, m. Ull. Språkligt är N. en yngre
form av Nerthus (se d. o.), och den nordiska
Njorddyrkan är en fortsättning av den
ing-veonska Nerthuskulten. Trol. var Nerthus
urspr. en dubbelgud, varur den manlige Frej
och den kvinnliga Freja utgrenat sig. Att i
N:s eget väsen den manliga sidan omsider
övervägde sammanhänger med att namnets
form, som urspr. kunnat vara såväl maskulin
som feminin, under vikingatiden endast kunde
uppfattas som maskulin. — Litt.: E. Wessén,
»Studier till Sveriges hedna mytologi och
fornhistoria» (1924) och »Schwedische
Orts-namen und altnordische Mytologie» (i Acta
Philologica Scandinavica 1929). E. W-én.
Njoro (U n y o r o), se U n j o r o.
Njudung, fordom ett av »landen» i
Tiohärads lagsaga, Småland, omfattande nuv. östra
och Västra härad, Jönköpings län.
Njulja, Nuolja, fjäll inom Abisko
nationalpark, strax v. om Abisko; 1,199 m ö. h.
Storartad utsikt över Torneträsk. På toppen
synes midnattssolen 55 dygn.
Njupeskär, vattenfall på Fulufjällets
sluttningar, bildat av N j u p å n, en biå till
Västerdalälvens biälv Fuluälven. Består av tre
lodräta stup (6,8, 7 och 70 m) och uppgives
vara Sveriges högsta vattenfall. Det har i
fjällbranten utskurit en praktfull ravin.
Invid N. en turistkåta.
Bild 1. Längdsnitt av
män-niskonj ure.
Njupån, se Njupeskär.
Njurabscess, med., se N j u r s j u k d o m a r,
sp. 1053.
Njure (lat. ren, grek. nefro’s),
ryggradsdjurens urinavsöndrande organ.
Urogenitalap-paraten hos människan uppkommer ur en
på ett tidigt fosterstadium förefintlig
bildning, Wolffska gången. Denna har
urspr. varit utförsgång för förnjuren
(pro-nefros). Bakom förnjuren anlägges hos
ryggradsdjuren senare den s. k. urnjuren
(meso-nefros). Hos fostret äro både urnjuren och
förnjuren mycket betydande organ. Men
redan under det senare fosterstadiet återstå
av förnjuren endast spår. Då den
permanenta n. (metanefros) utvecklas, atrofierar
även urnjuren. Delar av den finnas dock hos
mannen i testiklarnas utförsgångar. Hos
kvinnan återbildas urnjuren i än större
utsträckning, ehuru ej fullständigt. Hos fiskar och
kräldjur är urnjuren det permanenta organet.
Den fullvuxna
människan har
normalt två
bönfor-miga, till färgen
mörkt rödbruna n.
De ha en längd av
ung. 11,5 cm.
Bredden är ung. 5.5 cm,
tjockleken 3,5 cm,
vikten omkr. 150 g.
De ligga intill bakre
bukväggen på
vardera sidan om
ryggraden och ung.i höjd
med de övre
länd-kotorna Den
kon-vexa kanten vetter
utåt-bakätjden
konkava inåt-fram-åt. N. omges
av en
betydande mängd fett
(n jurtalgen)
och är rätt väl
fixerad men kan
i vissa fall
lossna ur sitt läge
och förskjutas
(vandrande
n.). Bild 1 är
ett längdsnitt
genom n. Vid 1
inträder
urinledaren (uretä-ren) i n:s hilus
och vidgar sig
till njurbäckenet
(3). N. är
uppbyggd av (vanl.
12)
njurpyra-mider el.
njur-lober, vilka
bukta in i
njurbäckenet som
n j urpap i
1-1 e r (4). I varje
njurpyramid kan man tydligt urskilja den
fint längdstrimmiga märgen (4) och
därutanför den mera korniga barken (5). N.
omges av en tunn, glänsande hinna, n j
urkapseln (8). Från märgen skjuta de
Bild 2. Kärl och. urinkanaler i
människonjure.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
