Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noatun - Nob. - Nobbe, Friedrich - Nobel (förnäm) - Nobel (mynt) - Nobel, släkt - Nobel, Alfred Bernhard - Nobel, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noatun—Nobel, C.
1057
Noatun, nord, myt., se N j o r d.
Nob., förk. av lat. nöbilis (se d. o.), adlig.
Nobbe [nå’be], Friedrich, tysk
agrikul-turkemist (1830—1919). Blev 1868 prof, vid
skogsakad. i Tharandt samt anlade där en
växtfysiologisk försöksstation och 1869 en
frökontrollstation, urmönstret för dylika
anstalter. N. skrev bl. a. »Handbuch der
Samen-kunde» (1876). Jämte L. Hiltner kom N. först
med idén till bakterieympning av jorden. Han
utgav 1864—1904 Landwirtschaftliche
Ver-suchsstationen. H. J. Dft.
Nobel [nå’-] (fr. noble), förnäm; högsint.
Nobel [nå’-] (eng. noble), eg. »ädel»,
fin-haltigt guldmynt, präglat i England 1344—
1550 i stycken om 1, 1/3 och 1/4 n. Det fick
1465 namnet rosenobel, och dess
nominella värde höjdes då från 80 till 120 pence.
Nobler präglades även i andra länder, bl. a.
av kung Hans i Danmark (reg. 1482—1513).
Nobel [nåbe’1], svensk släkt, som
härstammar från Skåne, ö. Nöbbelövs socken, efter
vilken den tog namnet No b e 1 iu s. Förste
bäraren av detta namn var häradshövding
Peter Nobelius i Uppland (d. 1707),
g. m. en dotter, Vendela, till Olof Rudbeck
d. ä. P. Nobelius’ sonson Immanuel,
läkare (1757—1839), antog namnet Nobel; av
hans syskon finnas ännu ättlingar med
namnet Nobelius. Om I. N:s son I. N. (d. 1872)
se nedan Litt.: Se Nobel, A. B.
Nobel [nåbe’l], Alfred Bernhard,
donator, kemist, uppfinnare (1833 21/i0—96 10/12),
son till I. N. (1801—72). Föddes i
Stockholm, gick endast ett år i Jakobs
apolo-gistskola där, 1841—42, och åtnjöt sedan
privatundervisning i Petersburg. Omkr. 1850
företog N. en resa till Nordamerika, där han
vistades omkr. två år och bl. a. kom i
beröring med John Ericsson; sedan uppehöll
han sig en tid i Paris för studier. Efter
återkomsten till Petersburg anställdes han
liksom bröderna vid faderns verkstad,
kvar-stannade i Ryssland till 1863, sysslande med
uppfinningar, 1862 och 1863 särskilt med
försök att tillverka nitroglycerin och att
använda detta som sprängämne. Hans
förnämsta insats härvid var utarbetandet av
principen för initialtändning genom explosiv
impuls. Början därvid utgjorde »Nobels
tän-dare», bestående av ett glasrör, tillslutet med
en kork i båda ändarna, sedan av en hylsa av
trä, båda fyllda med svartkrut och försedda
med en stubin för antändningen. Denna enkla
form av initialtändare ersattes sedermera
1865 av N. genom en tändhatt i hylsa av
kopparplåt och med laddning av
knallkvicksilver. Införandet av denna initialtändning
kan sägas bilda grundvalen för hela den
moderna utvecklingen inom
sprängämnestekni-ken. — 1863 överflyttade N. på uppmaning
av fadern, vilken sysslat med framställning
av ett nytt krut, bestående av svartkrut med
tillsats av nitroglycerin, till Sverige och
upptog här — i samarbete med fadern och
brodern Emil — arbetet på införande av
nitroglycerin i praktiskt bruk vid bergsprängning
och gruvdrift, bl. a. vid Ämmeberg hösten
1863 och vid Tyskbagarebergen i Stockholm
s. å. Efter en explosion i N:s laboratorium
vid Heleneborg, varvid bl. a. brodern Emil
1058
förolyckades, lyckades det N. i okt. 1864 att
få till stånd ett bolag, Nitroglycerin a.-b.,
i Stockholm för att övertaga de gjorda
uppfinningarna i Sverige och tillverka
nitroglycerin i större skala, först på en pråm i
Mälaren, från mars 1865 vid den nyanlagda
fabriken Vinterviken vid Stockholm. S. å.
grundade N. fabriken Krümmel nära
Hamburg. De många olyckor, som inträffade
under transporter av nitroglycerin, ledde N.
1866—67 till uppfinningen av dynamit (se
d. o.), där sprängämnet överförts till fast
form. Senare epokgörande uppfinningar av N.
voro gelatindynamiten (1875) och det
röksvaga krutet »ballistit» eller »Nobelkrut»
(1888—89; se d. o.). N. grundade för
exploaterande av sina uppfinningar bolag i ett
flertal länder i Europa samt i U. S. A. och
vistades med anledning härav mycket på resor.
Han bosatte sig 1873 i Paris, där han
inrättade ett laboratorium, vilket 1890 flyttades
till San Remo, där N. inköpt en villa. 1893
inköpte N. aktierna i a.-b. Bofors-Gullspång
och inrättade för sig en bostad på Björkoorn
samt lät där uppföra ett större
experimentlaboratorium. Samtidigt som N. verksamt
bidrog till det tekniska fullkomnandet av
krigsmaterielen, var han en intresserad
anhängare av den moderna fredsrörelsen och
underhöll under en följd av år en livlig
korrespondens med en av denna rörelses mest
kända förkämpar, baronessan Bertha von
Suttner (se d. o.). N. utvecklade härvid idéer,
nära anslutande sig till dem, som senare bl. a.
blivit grundläggande vid organiserandet av
Nationernas förbund. — Genom sina
uppfinningar i förening med framstående finansiell
begåvning förvärvade N. en betydande
förmögenhet, vilken han redan under livstiden i
stor utsträckning använde för understödjande
av vetenskaplig verksamhet och vars
huvudpart enl. hans testamente disponerades för
den stiftelse, som bär hans namn (se
Nobelstiftelsen). Han avled ogift i San Remo.
— N. blev led. av Vet.-akad. 1884 och fil.
hedersdr i Uppsala 1883. Hans byst, av E.
Lindberg, är uppställd på Karol. inst:s gård.
»N. var icke blott en överlägsen intelligens
utan även såsom personlighet en man av mer
än vanliga mått. — Släkten stammade från
Olof Rudbeck, och det fanns något av
Atlan-tikaförfattarens gry i ättlingen. Han var
Rudbeckian också i sin aldrig tröttnande
arbetskraft, i mångsidigheten av sina intressen,
i den överlägsna intelligensen, som
visserligen i främsta rummet var inriktad på
praktiska uppgifter, men som städse hade ett
inslag av svärmisk idealism och av poetens syn
på livet. Det är också något av
storhetstidens Sverige, som går igen i Alfred Nobel»
(Schück). Se H. Schück och R. Sohlman,
»Alfred N. och hans släkt. Minnesskrift» (1926;
utg. av Nobelstiftelsen). — N:s porträtt
återges på vidstående plansch. R. S-n.
Nobel [nåbe’1], Carl, maskiningenjör (1862
—94), son till L. I. N. övertog efter fadern
ledningen av dennes stora mek. verkstad i
Petersburg. Var den förste, som införde
separatorer i Ryssland, igångsatte tillv. av
dylika enl. De Lavals patent samt grundade den
ryska firman Alfa-Laval. Kort före sin död
XIV. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
