Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika - Geografisk översikt - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Nordamerika (Geologi)
1088
upptages av bergssystemet Appalacherna och
härtill anslutna geografiska områden,
Pied-montlandskapet och atlantiska kustslätten (se
Appalacherna), i s. ö. utvidgad i halvön
Florida (se d. o.). Norra delen av N. ned till
omkr. 48° n. br. och i Mississippibäckenet
ned till flodlinjen Ohio—Missouri har varit
nedisad (jfr Agassiz-sjön). Lauren t
i-ska urbergsområdet, vilket v. och s.
om Lake Superior, i n. delarna av Minnesota,
Wisconsin och Michigan skjuter in i U. S. A.,
har genom isens arbete fått en omväxlande
topografi, som påminner om Sveriges. I n.
upplöses den s. k. Kanadensiska skölden i
en väldig, delvis nedisad övärld, i v. dock
uppbyggd av lagrade bergarter. Gränsen mellan
Kanada och U. S. A. utgöres i s. och ö. av
Stora sjöarna och S:t
Lawrencelåg-landet, vars bäcken i s. skjuter ned i den
trafikgeografiskt viktiga
Champlain-Hudson-sänkan (jfr Champlain och Hudson,
flod). Mellan Appalacherna och
urbergsområdet i ö. och Klippiga bergen i v., mellan
kustslätten i s. och urberget i n. sträcka sig
de inre slätterna (the interiör plains),
i s. avvattnade av Mississippi med dess
bifloder, i n. av Saskatchewan och Mackenzie.
På grund av topografiska och främst
hydrografiska förhållanden kunna de inre slätterna
delas i ett ö. vågigt slättland (prairie plains)
med huvudområdet kring Stora sjöarna samt
den v. prärieplatån (great plains), som från
Mississippisänkan och kustslätten i s.
sträcker sig mot v. till Klippiga bergen. Slätterna
s. om flodlinjen Ohio—Missouri ha ej varit
nedisade, jordmånen utgöres här till skillnad
från de nordliga moränslätterna av
flodav-lagringar, vittringsjord m. m. De högsta
delarna av de inre slätterna ligga på omkr.
1,600 m ö. h. vid Denver (40° n. br.), sänka
sig i Texas till 900 m, i Montana till 700 m
och ytterligare åt n. i Kanada. V. om
de inre slätterna höjer sig Kordillerer
nas bergland, inom vilket kunna
urskiljas Klippiga bergen (se d. o.) i ö., de
v. därom liggande intermontana platåerna
samt det pacifiska bergssystemet. Bland
platåområdena märkas Columbiaplatån
(500—2,000 m ö. h.), ett av världens största
lavafält, genomskuret av Columbia- och
Sna-kefloderna i djupa kanjoner, samt Great
b a s i n (jfr d. o.), ett torrområde med
saltsjöar, den största Stora Saltsjön, en rest av
istidssjön Bonneville, som jämte Lake
Lahon-tan då intog delar av detta område. S. om
Great basin utbreder sig en ökenplatå kring
Coloradofloden. Till detta arida område
hän-föres av vissa forskare även Kaliforniska
halvön, som topografiskt dock hör
samman med pacifiksystemet. Coloradoplatåns
fortsättning åt s. utgöres av
Nordmexikanska platån, som även upptar sydliga
delarna av Arizona och New Mexico; den
består i v. Mexiko av »mesaberg» (se Mesa s),
i ö. Mexiko bildar den slutna bäcken
(bolson-land) med ofta avloppslösa sjöar, den
märkligaste Bolson de Mapimi. S. om
Nordmexikanska platån stiger täml. jämnt den stora
Mexikanska centralplatån, i n. v.
övergående i Sierra Madre (se d. o.), åt ö. och
delvis åt s. brant stupande och sönderskuren
av djupa raviner. Pacifiska
bergs
systemet v. om ovannämnda platåområden
bär Kordillerernas kännetecken av höga bergs
kedjor och mellanliggande bäcken och
dalgångar. Till systemets östkedja höra Sierra
Nevada (se d. o.) och Kaskadbergen, genom
Fraser river skilda från kanad. Coast range,
vars fortsättning, Alaskakedjan, uppbär N:s
högsta topp, McKinley. Av de
mellanliggande daltrågen äro Kaliforniadalen och
Puget-sänkan viktigast (jfr Geologi). — Hydrografi.
Avvattningsförhållandena äro betingade av de
barriärer, som Appalacherna och Kordillererna
utgöra i resp. ö. och v., av centralslätternas
stora utsträckning och den långa kustlinjen
i norr. Enl. Bludau avvattnas till:
Atlantiska oceanen ............. 2,8 mill. kvkm
Amerikanska Medelhavet ......... 6,8 » »
Ishavet och Hudson bay ......... 5,5 » »
Stilla havet ................... 4,5 » »
Avloppslösa områden omfatta omkr. 1 » »
Se även Mississippi, Missouri.
Saint Lawrence, Mackenzie,
Saskatchewan och Yukon. M.
Geologi. Som det viktigaste draget i den
nordamerikanska kontinentens geologiska
byggnad framträder i v. den mäktiga veckade
bergskedjan, som sammanfattas under
namnet Kordillererna. I n. ö. finnas de vidsträckta
urbergsområdena i Hudson-bay-trakterna och
Grönland, vilka till stor del äro
neddenu-derade till peneplan. Detta är vad Suess
kallade den Kanadensiska skölden,
i Amerika också kallad Laurentia efter
S:t Lawrencefloden. På denna finnas i stor
mängd avlagrade proterozoiska bildningar
(prekambrium el. yngre urberg), och i mitten
av denna serie, i en avlagring, som fått nam
net huronian (efter Huronsjön), finnas spår
av en nedisning med tilliter (se d. o.) och
räfflade hällar. Under den paleozoiska tiden
avlagrades kring de gamla fastlandskärnorna
marina bildningar. Dessa bilda nu
berggrunden inom större delen av det centrala N. mel
lan Appalacherna och Klippiga bergen.
På skilda ställen i N., särskilt i ö. delen,
finnas paleozoiska bildningar i starkt rubbat
läge, vilka tydas som rester av den
kaledo-niska bergskedjans utgreningar från det
arktiska området. I de ö. och centrala delarna
av Förenta staterna finnes en synnerligen rik
utveckling av marina paleozoiska bildningar
från kambrium till övre karbon. Under
karbon- och permtiden ägde här landhöjning och
bergskedjebildning rum, och den appalachiska
bergskedjan, av vilken nu några ruiner
finnas kvar i ö. delen av Förenta staterna i
Alleghanybergen, uppbyggdes då. Denna s. k.
appalachian revolution är samtidig med
uppbyggandet av det hercyniska bergssystemet
(se d. o.) i Europa. Under den senare delen
av karbontiden (den period, som i Amerika
kallas pennsylvanian) avlagrades största
delen av N:s rika stenkolsbildningar.
Från karbontiden till krittiden ta
kontinentala förhållanden överhand i N.;
geosyn-klinalerna ha i stort sett blivit fyllda, och
de marina lämningar från denna tid, som
finnas i N., härröra från epikontinentala hav.
De kontinentala avlagringarna från samma
tid innehålla talrika lämningar av
landfaunan, varav särskilt dinosaurier (se d. o.) av
många olika slag ha insamlats till de ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
