Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika - Växtvärld - Djurvärld - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordamerika (Djurvärld—Klimat)
1093
atlantiska sidan även på kustslätten finnes
regnskog, rik på palmer och trädormbunkar.
Bland viktigare gagnträd märkas mahogny
och kampeschträd. I bergens högre delar har
skogen tempererad prägel med arter av
Quer-cus, Pinus, Picea m. fl. Högslätterna i det
inre äro stäpp- och ökenartade med talrika
kaktéer samt xerofytiska liljeväxter, ss. Yucca
och Agave. K. A.
Djurvärlden är till sin sammansättning
beroende därpå, att kontinenten under en stor
del av tertiärtiden hade en bred
landförbindelse med Asien men först under pliocen tid
förbands med Sydamerika. Tertiärtidens
tidigare skeden hade dock så varmt klimat,
att särskilt i s. många djurformer kunde
trivas, som i nutiden med orätt anses
neotro-piska. Efter européernas ankomst ha många
av den urspr. rika faunans arter utrotats el.
bragts nära undergång. Längst i n. är faunan
arktiskt cirkumpolär (isbjörn, fjällräv, sälar,
tundraren, ripa, snösparv, fjälluggla o. s. vj.
Myskoxen är nu inskränkt till en ringa del
av fastlandet och arktiska öar. Det
kanadensiska områdets djurliv liknar mycket det
på motsv. breddgrader i Asien. Där finnas
bl. a. motsvarigheter till varg, räv, mård,
järv, lo, älg, hare, bäver samt korsnäbb,
tallbit, lavskrika, mesar, trädkrypare, nötväcka,
sidensvans, hackspettar, ugglor m. fl.
Träd-piggsvinet (se Urson) är en amerikansk typ;
skogshönsen likna järpar men äro säregna.
Alaska utmärker sig för jätteraser av björn,
älg, skogsren. Kanadensiska områdets fauna
går mer el. mindre långt söderut, ofta
utbildande nya raser. Vitt utbredda rovdjur äro svart
björn, tvättbjörn, skunk, mink, gråräv
(Uro-cyon). Hjortarna representeras av två typer,
wapiti och virginsk hjort (Odocoileus
virgi-nianus), ersatt i v. av storörade former (O.
hemionus). Gnagarna äro ytterst talrika, jämte
en massa råttor (även de europeiska
husparasiterna ofrivilligt införda), käkpåsråttor
(Geo-mys), bisamråtta, några ekorrar och små
flygande ekorrar, harar, delvis små, kaninlika.
Näbbmössen tillhöra samma släkten som i
Eurasien, men stjärn- (Condylura) och
vattenmullvaden (Scalops) äro inhemska.
Fladdermössen äro talrika. Av pungdjur finnes en
art opossum (se P u n g r å 11 o r). Bland
fåglarna äro många fam. gemensamma för N. och
Eurasien men släktena ofta olika. Bland de
mest omtalade må nämnas blåfågeln (Sialia),
en rödstrupad trast (Turdus migratorius),
kallad »robin» för sin likhet med rödhaken i
Europa, härmfågeln (se d. o.) och kattfågeln
(se d. o.). Våra sångares plats tages av den
formrika amerikanska fam. Mniotiltidae,
flug-snapparnas av en annan av sydamerikanskt
ursprung, Tyrannidae. Vävarstararna (se d.
o.), dit trupial och »blackbirds» höra, äro även
amerikanska liksom de gröna Vireonidae. En
kolibriart kommer om sommaren ända till
Maine, en annan till Alaska. Amerikanska
svarta gamar (Cathartae) äro värderade som
renhållningshjon (se G a m f å g 1 a r). Några
duvsläkten äro inhemska, den förr i millioner
förekommande vandringsduvan (Ectopistes) är
utrotad. Bonasa umbellus, kragjärpen och
vildkalkonen äro typiska för N. Mot v.
bildas en övergång till prärieområdet, där förr
»bufflar» (se B i s o n) betade i tusental, likaså
1094
gaffelantiloper (se d. o.). Utom andra
rovdjur där träffas »coyoten» el. prärievargen
(Ganis latrans), en grävling (Taxidea) m. fl.
och bland gnagare präriehunden (se d. o.),
sislar (Citellus) och strimmiga jordekorrar
(Tamias). Prärien hyser även storvuxna
harar, »jackrabbits». I präriehundkolonierna
finnas alltid hålugglor och skallerormar.
Typiska hönsfåglar äro präriehönan
(Tympanu-chus) och dess spetsstjärtade släkting
Pedio-cetes. Sparvar äro talrika, och vid
vattensamlingar särskilt i n. förekomma andfåglar och
vadare i mängd.
I Klippiga bergen förekomma flera olika
slag av vildfår och den vita klippgeten
(Ore-amnos), grislibjörnarna ha här haft sitt
förnämsta tillhåll, och puman finns ännu kvar.
Bland gnagare märkas pipharar (se P i p h a
r-släktet). Vid N:s västkust leva sjölejon
och sjöbjörnar samt talrika alkfåglar.
Kräl-djursfaunan i N. har att uppvisa talrika
sköldpaddor, i s. alligatorer. ödlefaunan är olika
Eurasiens genom frånvaro av Lacertidae och
närvaro av Iguanidae och Tejidae. Utom
talrika icke giftiga ormar finnas en giftsnokart
(harlekinorm, se Korallorms läkte t),
flera skallerormar och näsgropormar (se d. o.)
utan skallra (»mockasiner», se M oc k as i
n-o r m). Bland groddjuren märkas särskilt de
talrika salarnanderformerna, bl. a. Amphiuma
(se d. o.) med förkrympta ben samt Necturus
och Siredon med yttre gälar. Särskilt
vattendragen i v. visa rikedom på laxfiskar. I de
n. vattnen finnas motsvarigheter till abborre,
gös, gädda, sik o. s. v. Framträdande
olikheter i N:s fiskfauna äro bl. a. närvaro av
tandkarpar (Cyprinodontidae), talrika
mal-fiskar, Catostomidae, ålderdomliga
benganoi-der (se A m i a c a 1 v a) och bengäddor (se
Lepidosteus) jämte skedstör (Polyodon).
I Centralamerika ändrar sig djurlivet med
det tilltagande varma klimatet, och
djurformer av mera neotropisk prägel uppträda. En
del av dessa, som fördraga ett torrt klimat,
framtränga till n. Mexiko och än längre, t. ex.
bältdjur och en del rovdjur, bl. a. Bassariscus
och ozelot. I starkt stigande grad gör sig
inslaget av neotropiskt djurliv gällande i den
mån, som en tropisk växtlighet utvecklas. Då
tillkomma veckelsvans- och näsbjörnar,
sen-gångare, myrslokar, trädklättrande piggsvin
med gripsvans (Coendu) och även andra
gnagare, aguti, paca m. fl., samt tapirer. På
samma gång tilltaga även de neotropiska
fåglarna, praktfinkar (Tangaridae), myrfåglar
(Formicariidae), Dendrocolapitidae, jacamarer
och tukaner, bucconider och skäggökar,
mo-motider, kolibrier, papegojor, trogonider m. fl.
Även kräldjuren bli talrikare. Bland dem
märkas kajmaner, leguaner, basilisker,
trädormar, korallormar, näsgropormar samt även
en Boa-art. Lönnb.
Klimat. N:s stora bergskedjor förlöpa i n.
—s. riktning, och inga höjdbarriärer stänga
vägen för nord- och sydvindarna; därför
existera ej heller några skarpa klimatgränser
mellan norden och södern, medan å andra
sidan de klimatiska olikheterna mellan
västern och östern äro betydande. Atlantiska
kusten påverkas på grund av de övervägande
v. vindarna ganska obetydligt av havets
närhet, möjl. med undantag av den nordligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
