Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-Nordiska museet 1140
hela sin strävan på att få en snar fred. I
Stockholm slöts fred med Hannover 9 nov.
1719, då Bremen-Verden avträddes mot 1
mill. rdr, och med Preussen, som fick
Pommern s. om Peene samt öarna Usedom och
Wollin mot 2 mill. rdr. Fred med Danmark
slöts i Frederiksborg 3 juli 1720, varvid
Sverige avstod från förbindelsen med Gottorp
(som därefter definitivt miste Slesvig) samt
avstod friheten från öresundstullen och
betalade 600,000 rdr. Svenska förhoppningar om
effektiv engelsk hjälp mot Ryssland gingo ej
i uppfyllelse, och ryska härjningar på
Sveriges ö. kust påskyndade det slutliga
eftergivandet från svensk sida: i freden i Nystad
30 aug. 1721 måste Sverige avträda Livland,
Estland, Ingermanland och Viborgs län men
erhöll 2 mill. rdr.
Bland krigets följder märkas den svenska
östersjömaktens fall, bildandet av en rysk
maktställning vid Östersjön, den preussiska
maktens stärkande och Polens försvagande.
Jfr vid Karl, sp. 364—365, och vid art.
August II, Görtz och Peter, ryska
kejsare, 1, anförd litt., vidare C. Hallendorff,
»Bidrag till det stora nordiska krigets
förhistoria» (1897); J. F. Chance, »George I and
the northern war» (1909); C. Schirren, »Zur
Geschichte des Nordischen Krieges» (1913); A.
Munthe, »Karl XII och den ryska
sjömakten» (3 bd, 1924—27; starkt kritisk rec. av
S. Backman i Karol. Förb:s Årsbok 1927); G.
Unger, »Karl XII och östersjökriget 1715»
(1928), samt talrika avh. i Karol. Förb:s
Årsbok (fr. o. m. 1910). A. S.*
Nordiska lantbruksskolan, se R ö s i ö, P. J.
Nordiska museet i Stockholm räknar sitt
ursprung från den av Artur Hazelius
(se d. o.) 1872 grundade
Skandinavisketnografiska samlingen. De snabbt
ökade samlingarna krävde ideligen nya
lokaler. Hazelius var själv ägare till och
ansvarig för institutionen under de första åtta
åren av dess tillvaro. 1879 erbjöd han
svenska staten sina redan då oskattbara
samlingar gratis mot övertagande av museets
skulder, men erbjudandet avslogs, vilket hade
till följd, att Hazelius förvandlade museet till
en stiftelse, vilken under namn av Nordiska
museet enl. ett överlåtelsebrev av 18 april
1880 skulle »såsom en självständig anstalt
under en särskild styrelse under all framtid
och i alla väsentliga delar orubbad uti
Sveriges huvudstad förvaras, vårdas och
förevisas». Enl. stadgarna av 28 april s. å. styres
museet av en nämnd, numera om 7 pers., biand
vilka en är museets styresman och en tillsättes
av K. m:t. Nämnden fungerar även som
styrelse för det till institutionens stöd 1880
grundade Samfundet för Nordiska
museets främjande, som 1930 till sitt
äldre namn fogat ett nytt, S k a n s e n f ö
r-e n i n g e n.
I stort sett omfattade samlingarnas
svenska avdelning redan tidigt grundvalarna till
de nuv. stora huvudavd., a 11 m o g e a v d. och
högre ståndsavd., jämte åtskilliga
mindre samlingar, t. ex. s k r å a v d. och den
arbetshistoriska avd. Vissa delar
av materialet erbjödo sig till
mönstersamlingar för den konstindustriella riktning, som
småningom upptogs av hemslöjdsrörelsen. Lik-
Il 39 Nordiska kriget—
affärshuset Hamngatan 18—20, Stockholm,
tillkom 1915. Företaget äger dessutom i
Stockholm skrädderi-, konfektions-, päls- och
linneateljéer samt metall-, snickeri- och
tapetse-rarverkstäder och i Nyköping möbel- och
metallverkstäder med omkr. 500 anställda
(tillv.-värde över 6 mill. kr. per år). Bolaget har
upprättat försäljningsfilialer i Buenos Aires
och Paris samt äger egna inköpskontor i
London, Paris, Lyon, Wien och New York.
Nordiska kriget, Stora nordiska kriget,
kallas det krig, som fördes i n. och ö. Europa
1700—21. Det hade sitt upphov i ett
anfallsförbund mot Sverige mellan Fredrik IV av
Danmark, August II av Sachsen-Polen och
Peter I av Ryssland. Danmark ville krossa
den med Sverige förbundna
holstein-gottorp-ska makten samt om möjligt återerövra
Skåne m. m. August II drömde om upprättandet
av ett stort östeuropeiskt välde och eggades
av den mot svenska kronan rebelliske
liv-ländaren R. Patkul. Tsar Peter visade i
början ej synnerlig iver för saken men utsattes
för kraftig påverkan från August och från
Danmark. Kriget börjades av August genom
ett anfall på Riga febr. 1700, i mars anfölls
Holstein-Gottorp av Danmark, och i aug. s. å.
bröt Ryssland freden. En svensk
landstigning på Själland framtvang freden i
Travental (8 aug. 1700; g. st.), varigenom
Danmark nödgades att utgå ur alliansen. Om
Karl XII:s fälttåg mot August och Peter se
Karl, sp. 357—361. August tvangs till fred
i Altranstädt (14 sept. 1706) och måste
därvid avsäga sig Polens krona. Däremot ledde
Karl XII:s ryska fälttåg till nederlaget vid
Poltava (28 juni 1709) och katastrofen vid
Perevolotjna (1 juli s. å.). Ryssarna
bemäk-tigade sig östersjöprovinserna och Viborg, en
dansk här övergick i nov. 1709 till Skåne
men utdrevs genom slaget vid Hälsingborg
28 febr. 1710. Karl XII:s planer att mot
Ryssland bilda en stor östeuropeisk allians
(med Turkiet, Polen och lillryska kosacker)
gingo om intet; de allierade angrepo från
1711 även Sveriges tyska provinser, och
Finland utsattes från våren 1713 för en rysk
invasion. I nov. 1714 återkom Karl XII från
Turkiet till Stralsund. Ett nytt skede av
kriget inträdde kort därefter genom anfall
även från Preussen och Hannover på Sveriges
tyska besittningar, vilka med Wismars fall
(april 1716) samtliga gått förlorade.
De allierade ämnade nu anfalla det
egentliga Sverige, och en rysk här överfördes i
detta syfte till Själland. Anfallet mot Skåne
inställdes emellertid hösten 1716 på grund
av tsarens misstro mot sina allierade och hans
respekt för Karl XII:s krigföring. Denne
hade febr.—juli s. å. sökt försvaga Danmark
genom ett anfall mot Norge.
Sammanhållningen mellan Sveriges fiender var nu
väsentligt försvagad, och åren 1717—18 sökte Karl
XII:s förnämste utrikespolitiske rådgivare,
Görtz (se d. o.), spela ut dem mot varandra
och därigenom skaffa Sverige en dräglig fred
(förhandlingar bl. a. i åländska skärgården
med Ryssland från maj 1718). Karl XII hade
under tiden organiserat en betydande armé,
men den nya offensiven mot Norge avbröts
tvärt genom hans död (30 nov. 1718).
De nya maktägande i Sverige inriktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
