Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf Gotthard - Noreen, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Noreen, E.
1178
blev student 1871, fil. dr och docent 1877, var
prof, i nordiska språk i Uppsala 1887—1919,
blev led. av Vet.-akad. 1917 och av Sv. akad.
1919. N. är en av Sveriges främsta
språkforskare och var bland
dem, som med största
framgång banade väg
för den moderna
språkvetenskap, som
uppblomstrade i
Europa vid slutet av
1800-talet och som
byggde på strängare
iakttagande av
språkutvecklingens lagbundenhet och exaktare
undersökning av det
levande språket,
framför allt fonetiskt. N.
började som dialektolog med
»Fryksdalsmå-lets ljudlära» 1877, där f. ggn en svensk
dialekt beskrevs med tillgodogörande av den
nyare fonetiska vetenskapen; med detta och
flera följande arbeten (bl. a. över Dalmålen)
grundläde N. jämte J. A. Lundell det moderna
svenska dialektstudiet. Inom språkhistorien
genomarbetade han systematiskt äldre
nordiska språkskeden, skrev ett stort antal
uppsatser och avh. och sammanfattade sina
egna och sina medforskares (i första rummet
A. Kocks) undersökningar i en rad
ypperliga handböcker: »Altisländische Grammatik»
(1884; 4:e uppl. 1923), »Altschwedische
Grammatik» (1904), »Geschichte der nordischen
Sprachen» (1891; 3:e uppl. 1913), arbeten,
som alltjämt äro bland de förnämsta
hjälpmedlen, både för forskare och studerande,
inom nordisk språkhistoria och inom
germansk språkvetenskap över huvud. Den
jämförande språkforskningens framsteg följde N.
oavbrutet, utgav en bemärkt »Urgermansk
judlära» (1890; ty. uppl. 1894), med originell
grundsyn, och många bidrag till nordisk och
germansk etymologi (bl. a. »Svenska
etymo-logier», 1897). En betydande insats,
grundläggande för en viktig forskningsgren i
Sverige, gjorde N. inom ortnamnsforskningen:
som språkvetenskaplig led. av
ortnamnskom-mittén från 1902 och ordf, från 1907
igångsatte han den systematiska undersökningen
av Sveriges ortnamn, utgav tills, m. S. Lampa
och senare E. Noreen »Ortnamnen i Älvsborgs
län» och påbörjade »Ortnamnen i Värmlands
län». I förgrunden av N:s intressen stod
dock, framför allt under senare år,
nysvenskan: modersmålet och det levande språket
var för N. det centrala i all
språkvetenskap
-vid. Rendsburg.
lig forskning. Därmed förband sig ett tidigt
intresse för språkets teori och spekulation
över de grammatiska grundbegreppen.
Modersmålets studium, teoretiskt och
pedagogiskt, ville N. bygga på en helt modern grund,
frigjord från den klassiska traditionen. Detta
sätter i hög grad sin prägel på N :s märkliga
huvudverk, »Vårt språk», en jättelik
grammatisk monogr. över nysvenskan, av vars
planerade 9 bd N. vid sin död fullbordat 1—3,
5, 7 och delar av 4 och 9. Till den allmänna
språkteorien hör också N:s berömda »Om
språkriktighet» (i Nordisk Tidskrift 1885; 4:e
uppl. i »Spridda studier», 1912). N. var
framför allt lingvist och grammatiker, men
hans intressen räckte till för många områden;
både genom sitt författarskap och kanske än
mer genom sin ytterst väckande och
klargörande lärarverksamhet entusiasmerade han
ett synnerligen stort antal lärjungar, såväl
svenska som utländska, bland vilka många
verkat också på områden, som aldrig berörts
av N :s egen forskning men för vilka han
väckt deras intresse. Som akademisk lärare
hör N. till de allra främsta i svensk
univer-sitetshistoria. — N. deltog också med kraft
och framgång i det allmänna kulturarbetet, ej
sällan som initiativtagare. Han var bland
förkämparna för rättstavningsrörelsen och för en
förbättrad modersmålsundervisning, grundade
med J. A. Lundell Uppsala enskilda läroverk
och med H. Hjärne och Lundell
sommarkursinstitutionen i Uppsala. Som föreläsare var han
högt skattad; om hans förmåga att
popularisera sin vetenskap vittna »Spridda studier»
(4 dir, 1895—1924). — På N:s 50-årsdag
tillägnades honom en festskrift av vänner och
lärjungar, »Nordiska studier», och på
60-års-dagen hyllningsskriften »Nordiska ortnamn»
och årgången 1914 av Språk och Stil. B. H-n.
Noreen [norè’n], Erik, språkforskare (f.
1890 3/u), son till A. G. N. Blev docent vid
Uppsala univ. 1915, vid Stockholms högskola 1924
och prof, i nordiska språk vid Lunds univ.
1931. N. har utövat ett omfattande och
värdefullt författarskap inom ett flertal grenar av
sin vetenskap. Till dialektforskningen hör
hans doktorsavh., »Ärtemarksmålets ljudlära».
Förutom med goda bidrag till runologi,
ordforskning, metrik m. m. har han framträtt som
säkert skolad ortnamnsforskare, bl. a. med en
utmärkt undersökning över Värmlands
gränser mot Dal och Norge i äldre tid; på
ort-namnskommitténs uppdrag har han utgivit
delar av »Ortnamnen i Älvsborgs län» och
»Ortnamnen i Värmlands län». Sina förnämsta
insatser har dock N. gjort inom den
filologiska litteraturforskningen
med de viktiga och bemärkta
avh. »Eddastudier» (1921),
»Studier i fornvästnordisk
diktning», 1—3 (1921—23),
och »Studier rörande
Eufe-miavisorna», 1—3 (1923—29),
en god handbok över »Den
norsk-isländska poesien» (1926)
och förträffliga uppl. av de
fornsvenska dikterna »Hertig
Fredrik» (1927) och »Herr
Ivan» (1931) samt av Gunno
Dahlstiernas dikter (1920—
28). N:s författarskap ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
