Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Landskapsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
Norge (Landskapsbeskrivning)
1182
utom som biland Bouvetön (Bouvetöya)
i s. Atlanten och Peter I:s ö i sydligaste
Stilla havet på 69° s. br. och 90° 50’ v.
Igd fr. Gr. Ytinnehållet är omkr. 388,835
kvkm, därav egentliga N. 323,793 kvkm;
2,809,564 inv. 1 dec. 1930 (i det egentliga N.;
på Svalbard och Jan Mayen 500—600 pers,
vintern 1930—31). I det följ, betyder N. blott
det egentliga Norge. 1931 gällande norska
namnformer ha använts. J. J-n.
INNEHÅLL:
sp.|
Landskapsbeskrivning 1181
Geologi ............ 1183
Klimat ............. 1184
Växt- och djurvärld 1185
Befolkning ......... 1185
Administrativ
indelning ............. 1186
Näringar:........... 1186
Jordbruk och
boskapsskötsel... .. 1186
Skogsbruk........... 1187
Fiske .............. 1187
Bergsbruk.......... 1188
Vattenkraft.......... 1188
Industri............ 1188
Handel ............. 1189
sp.
Sjöfart .......... 1190
Kommunikationer...... 1190
Turistväsen ........ 1191
Statsfinanser ...... 1191
Mynt, mått och vikt 1192
Penningväsen......... 1192
Kyrkliga förhållanden 1192
Undervisningsväsen... 1193
Tidningspress........ 1193
Försvarsväsen........ 1193
Författning och
förvaltning.......... 1195
Rättskipning ....... 1197
Flagga ............. 1197
Historia............ 1197
Litteraturanvisningar. 1208
Landskapsbeskrivning. N. har en
utsträckning i s. s. v.—n. n. ö. mellan 57° 57’ 31" och
71° 11’ 8" av inemot 1,800 km. Nordligaste
punkten är Knivskjellodden, strax v. om
Nordkap, sydligaste är ön Kråga, nära
Mandal. Sin största bredd (430 km) mäter N. ung.
vid 61° n. br. (Sogn-Trysil). Mot Finland
begränsas N. delvis av Jakobs, Pasviks och
Tana älvar. F. ö. utgöres gränsen, liksom
mot Sverige, i allm. av vattendelande
bergs-el. skogshöjder. Från Idefjord vidtager
havs-gränsen: Skagerak, Nordsjön, Atlanten och
Ishavet.
N:s kust är i stort sett höglänt och starkt
sönderskuren av fjordar och vikar. Endast i
s. v. finnas större kustslätter, såsom
Lister-landet och Jæren; f. ö. är ett smalt men
ur bebyggelsesynpunkt särdeles viktigt
kustlågland, »strandflaten», utbildat längs hela
N :s västkust med en bredd, som växlar
mellan något hundratal meter och 40—50 km;
det fortsättes under havsytan, där gränsen
mot den vanl. breda kontinentalsockeln ej är
utpräglad. Större och mindre öar samt
holmar bilda här skärgårdar.
De norska fjordarna äro utbildade i många
olika typer; jämte Sognef jordens av höga
fjäll omgivna, rikt förgrenade, flodliknande
fjordränna träffar man Oslofjordens av
för-kastningssprickor starkt influerade sänka
samt Östfinnmarksf jordarnas breda och
relativt grunda, av täml. jämna bergplatåer
begränsade havsvikar. Karakteristisk är
uppdelningen i av trösklar åtskilda bäcken, vilka
kunna nå betydande djup (Hardangerf jord
800 m, Sognefjord 1,245 m, Storfjord 720 m).
Topografiskt består N. till största delen
av ett högland, den v. delen av
Skandinaviska fjällkedjan, vars höjdaxel faller inom
N. med undantag för sträckan mellan
Torne-träskområdet och Helagsfjället. ö. om fjällen
falla egentligen blott nedre Hedmark och
Osloområdet, vilka tillika med kuststräckan
s. v. om Oslofjorden utgöra en fortsättning
av det nordsvenska skogs- och platåområdet.
En avgjord skillnad råder mellan den v.
och ö. sluttningen av detta högland liksom
mellan dess södra, mer samlade del och det n.
om Trondheimssänkan belägna, smalare
bergparti, som förr benämnts »Kölen». Endast i
den s. delen komma några mer omfattande
högplatåer till utbildning, såsom
Hardanger-vidda, Jotunhei-mens el. Dovres
fjällvidder.
I den n. om
Trondheimssänkan
belägna delen av
fjällkedjan ligga
höjdpartierna till
större delen på sv.
område el. nära sv.
gränsen
(Okstin-dane, 1,912 m,
Su-litjelma, 1,914 m).
Längst i n. sluta
dock högfjällen på
norskt område i
Lyngenfjällen, där
Jæggevarre når
1.915 m.
Nordnor-ges fjäll komma i
allm. att bilda
bergskedjans smala västsluttning, där
havsvikarna skära långt in i landet och
sön-derstycka det, där dalarna äro djupt
nedskurna och de topografiska kontrasterna
starka. Nedisningen är stor, glaciärerna äro
många, nå ofta betydande storlek (Frostisen,
Svartisen 450 kvkm) samt gå t. ex. i yttre
Lyngen ned till obetydlig höjd över
havsytan. I Lofoten har en starkt utpräglad
lokal-glaciation skapat en särdeles karakteristisk
topografi, där det typiska högfjället med
branta toppar och »botner» når ända ned till
havsytan. Även Finnmarken har en särtyp,
erinrande om det lappländska platålandet så
tillvida, att terrängen i allm. är ganska flack
med en medelhöjd av 400—500 m; i denna
platå äro fjordar och dalgångar ofta djupt
nedskurna, under det att smärre bergmassiv
(»gaisser») höja sig till 1,000—1,300 m ö. h.
S. om Trondheimssänkan växer fjällkedjans
bredd från Nordnonges 8—18 mil till 20—35
mil. Den atlantiska fjällsluttningen,
Vest-landet, liknar Nordnorge. Fjordarna tränga
djupt in i landet ända fram till de högsta
fjällmassiven: Romsdalsalperna (Trolltindane
1,794 m, Romsdalshorn 1,555 m, Venjetindane
1,843 m), Söndmörsalperna (Pyteggja 1,983 m),
Jostedalsmassivet (Lodalskåpa 2.079 m),
Sog-nefjällen (Horungane, Skagastölstindane
2,404 m), Folgefonna (1,653 m) m. fl. Fjordarna
begränsas av branta fjällväggar; stora
gla-ciärer utbreda sig på höjdplatåerna, ss.
Joste-dalsbre (855 kvkm), Folgefonna (270 kvkm),
Hardangerjökelen (80 kvkm). Det är det
typiskt norska fjordlandskapet, målet för
landets stora turisttrafik (se nedan, sp. 1191).
Innanför detta Vestland följer
högfjälls-platån, vida fjällvidder, över vilka N:s högsta
fjäll resa sig: Dovre (Snöhetta 2.286 m),
Ron-dane (2,183 m), Jotunheimen (Galdhöpiggen
2,468 m, Glittertind 2,453 m),
Hemsedalsfjäl-len (Raubergskarvet 1,819 m),
Hallingskar-vet (1,933 m), Hardangervidda, Haukelifjällen
och Gausta (1,883 m). De högsta fjällmassiven
Bild 1.
Norges vapen (före 1905).
I rött fält ett gyllene, krönt
lejon, med båda framtassarna
hållande en yxa av silver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
