Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Klimat - Växt- och djurvärld - Befolkning - Administrativ indelning - Näringar - Jordbruk och boskapsskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Norge (Växt- och djurvärld—Näringar)
1186
samt i Lom, Gudbrandsdalen (Ulstad 27); den
är i Oslo 64 och tilltar ut mot kusten till ett
stycke innanför själva kustlinjen, där
maximum nås (Haukeland, n. om Bergen, 315);
den avtar norröver (Vardö 66). —
Snögränsen går relativt lägre vid kusten än inne
i landet (Folgefonna 1,400—1,500 m,
Jotun-heimen 1,900). — Vinden är ofta stark på
kusten (Nordöyane 18 stormdagar om året).
Sydkusten har de flesta dimdagarna (Oksö
391. Vegetationsgränsen är nordligare än i
något annat land. B. J. B-d.
Växt- och djurvärld. N:s flora och fauna
växla starkt med naturförhållandena. F 1
o-r a n i landets nordligaste del närmar sig den
rent arktiska med inslag av tundrans arter.
Även högfjällets flora är arktiskt präglad,
dock mindre i s. än i n. Högfjällsfloran på
Dovre är särskilt känd för de många
egendomliga och vackra växter, som där
förekomma isolerade. De äro nu fridlysta.
Västkusten har många för det milda atlantiska
klimatet karakteristiska arter och många
arter gemensamma med bl. a. Bohuslän och
de brittiska öarna. Här saknas också
granskog på få undantag när; en del tallskog
finnes, men mest utmärkande för landskapet
äro vidsträckta ljunghedar och frodig lövskog
(björk, ek, vitoxel, al, hassel m. m.).
Undantagsvis förekommer sandstrand med
sandrör. Närmast trädgränsen på högfjället
finner man i östlandet ett bredare el. smalare
bälte av lövskog, därefter den region, där
granskogen dominerar och floran starkt
påminner om floran i mell. Sverige. Blott i
landets s. ö. delar finnes en flora med
Sydsveriges och Danmarks karakteristiska former,
ss. bok, lind och mistel. I stort sett är
floran i N. föga påverkad av civilisationen och
människorna.
I N:s fauna finnas samma grupper som i
floran, arktiska (t. ex. ren och fjällräv),
nordliga (t. ex. älg och björn) och sydliga el.
mellaneuropeiska former (t. ex. rådjur och
grävling). Var för sig sätta grupperna sin
prägel på de olika landsdelarnas fauna.
Fågelfaunan i landets nordligaste del är starkt
arktiskt präglad med gäster även från den
arktiska tundran. Längs hela västkusten
finnas många fågelberg, de största och flesta
i landets n. del. Sötvattensfiskarna äro
fattigare på arter än eljest på den europeiska
kontinenten. På många ställen är t. o. m.
laxöringen den enda fiskarten. I landets ö.
del finnas några från Sverige och Finland
invandrade arter (abborre, harr, mört m. fl.).
Mammut, myskoxe och vildsvin äro påvisade
i N. från förhistorisk tid. Enstaka stora
däggdjur ha på senare år visat stark
tillbakagång och försvinna från stora delar av
det ursprungliga utbredningsområdet.
Särskilt gäller detta björn, ren och fjällräv.
Av andra, t. ex. älg, hjort, bäver och räv, är
beståndet fortfarande mycket gott i de
trakter, där de påträffas. I. D. S.
Befolkningen enl. folkräkningen 1 dec. 1930
utgjorde 2,809,564, därav i städer och 39
typiska förstadssamhällen 1,178,456. I de
nordligaste fylkena, särskilt i Finnmark, bo omkr.
19,000 lappar (no. finner, samer) och 7,000
finnar (no. kvener]. De sistnämnda ha
in
vandrat från Finland. 1920—30 var
nativi-tetsöverskottet 243,264; folkökningen var
159.303, när utvandringssiffran fråndrages.
Efter invandringsrestriktionerna i U. S. A.
är den mycket mindre än förr (emigration
över havet 1929 tills. 8,029 pers., därav 5,197
till U. S. A., till Kanada 2,643). Näringslivet
växer icke så snabbt, att det kan sysselsätta
befolkningsöverskottet. Arbetslösheten synes
ha blivit permanent. Födelsefrekvensen
sjunker (30 per 1,000 inv. 1900, 26 1920, 18 1929).
Dödsfrekvensen står stilla (1920—30 11,8,
1900 16). Födelsefrekvensen är lägst i Oslo,
12.3, högst i Finnmark, 26,5; dödsfrekvensen
lägst i Akershus, 9, högst i Finnmark, 13,8
(1920—30). Dödligheten i tuberkulos 1927 var
17 av 10,000 dödsfall (mest i Nordnorge,
därnäst i Vestlandet), i kräfta 12 av 10,000.
Större städer 1 9 3 0.
över 50,000 inv.: Oslo, Bergen, Trondheim.
50,000—25.000 inv.: Stavanger, Drammen.
25,000—10,000 inv.: Kristiansand, Älesund,
Hauge-sund, Skien, Kristiansund, Fredrikstad, Sarpsborg,
Tönsberg, Halden, Tromsö, Horten, Larvik, Arendal.
10,000—5.000 inv.: Porsgrunn, Narvik, Moss,
Kongs-berg, Notodden, Hamar, Sandefjord, Lillehammer,
Bodö, Gjövik.
Administrativ indelning. Fylkenas
ytinnehåll (kvkm) och folkmängd voro 1930 följ.:
Kvkm Folkmängd
Östfold 4,181 166,798
Akershus 5,332 235,399
Oslo 16 249,688
Hedmark 27,484 157,595
Opland 25,258 137,575
Buskerud 14,809 142,996
Vestfold 2,336 134,081
Telemark 15,182 128,099
Aust-Agder 9,349 73,735
Vest-Agder 7,254 81,116
Rogaland 9.135 172.563
Hordaland 15,518 164,268
Bergen 35 98,546
Sogn og Fjordane .. 18,473 91.967
Möre 15,052 165,230
Sör-Tröndelag 18,740 174,928
Nord-Tröndelag 22,417 95,941
Nordland 38,082 187,572
Troms 26,990 97,830
Finnmark 48,152 53,639
Norge . 323,795 2,809,564
Svalbard (1923) ..... 64,670 1,282
Ax. S.
Näringar. 1920 levde 33,2 % av inv. av
jordbruk och dess binäringar, 6,1 % av fiske,
28,8 % av industri och hantverk, 18,i % av
handel och samfärdsel (därav 3,2 % av
sjöfart), 5 % av allmän tjänst och fria yrken,
1,1 % av husligt arbete samt 7,7 % av
avkastning av kapital, på fattigvård o. s. v.
Jordbruk och boskapsskötsel.
Blott 10,008 kvkm (3 % av arealen) äro åker
och äng, därav 7,788 kvkm odlad jord (1929).
N. fyller Vm av sitt behov av vete och råg
(särskilt i östfold och Vestfold); tillräckligt
med havre (särskilt i det regnrika
Vestlandet) och korn (i fjällbygderna, östlandet och
Nordnorge). Areal och skörd 1929 voro för
vete 120 kvkm, 20,422 ton, råg 74 kvkm,
13,660 ton, havre 968 kvkm, 176,296 ton, korn
535 kvkm, 98,686 ton, potatis 465 kvkm,
900,020 ton. 4,819 kvkm äro vall,
foderrotfrukter uppta 172 kvkm, grönfoder 146 kvkm.
Dessutom slår man 1,852 kvkm naturlig äng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
