Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Näringar - Jordbruk och boskapsskötsel - Skogsbruk - Fiske - Bergsbruk - Vattenkraft - Industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge (Näringar)
1187
på inägor och 1,103 kvkm på utägor och i
fjället. N. lämnar tillräckligt med
mejeriprodukter för eget bruk. På senaste tid har
mycken odlad jord utlagts till bete (227 kvkm).
»Kulturbeten» uppta tills. 102 kvkm. 1907
voro 44,239 fäbodar i bruk (nu färre). 1918
—29 nyodlades omkr. 733 kvkm.
N. hade 1929 181,639 hästar, 1,228,802
nötkreatur, därav 758,780 mjölkkor, 1,534,564
får (särskilt i Vestlandet), 324,037 getter,
294,520 svin, 2,990,018 vuxna fjäderfän,
särskilt höns. — Bönderna ha organiserat ägg-,
mjölk- och fläskcentraler för att reglera
hemmamarknaden och börja export. De bästa
jordbruksdistrikten äro Oplandene, Romerike,
de delar av östfold, Vestfold och
Tröndelags-fylkena, som varit täckta av havet, samt
Jæren. Bönderna äro självägande. 20,930
brukningsdelar äro över 10 har, 36,968 äro
5—10, och 74,668 äro 2—5. Många
brukningsdelar i sistnämnda klass och alla mindre tarva
extrainkomst för sina ägare genom
skogsarbete (östlandet och Tröndelag) eller fiske
(Vestlandet och särskilt Nordnorge). En ny
näringsgren är pälsdjursaveln (60,000—70,000
silverrävar 1930).
Skogsbruk. 1/5 av N. är produktiv
skogsmark, 74,995 kvkm, därav 70 %
barrskog. Staten äger mer än 1ll0 av skogen,
särskilt i Nordnorge. I 14 fylken har en
uppskattning av skogen skett genom
riksskogs-taxeringen. Akershus har den bästa
tillväxten, 2,45 kbm per har produktiv skogsmark.
Skogsgränsen går lägre i det nederbördsrika
Vestlandet än i östlandet. Tallen växer på
sämre jord, högre till fjälls och längre mot
n. än granen, som stannar vid polcirkeln. 10
mill. kbm avverkas årl. el. 1,34 kbm per har
(1918/19—1923/24). Tillväxten är knappast så
stor. 1929 flottades 5,262,015 kbm (1906—10
4,955,269), mest i Glömma. 1927 förädlades
i trämasse- och cellulosafabrikerna 3,6 mill
kbm och i de större sågverken 1,3 mill. kbm.
N. importerade 1929 0,7 mill. kbm trävaror
Fiske. Man skiljer mellan hemmafiske
till eget behov året runt och de stora
säsongfiskena på vandrarfiskar, torsk och sill, på
kustbankarna. Fångsten växlar starkt,
särskilt för sillfiskena. De tre torskfiskena äro
de viktigaste; av dem är Lofotfisket äldst
och störst. Till Lofoten och Mörekusten
kommer gammal torsk för att leka. Till
Finnmarken kommer den yngre. Torsken fiskas
med backa el. garn. Numera saltas den
mestadels och torkas på berghällar till
klippfisk. Resten hänges på träställningar
(gjell) och vindtorkas (torrfisk). Av levern
utvinnes tran, rommen nyttjas till agn vid
de franska sardinfiskena. Två av de stora
sillfiskena försiggå på vintern, ett på
sommaren, näml, fetsillfisket (småsill, särskilt
längs Nordlandskusten). Lekfärdig sill
kommer om vintern till kusten av Nordmöre
(storsill) el. till Vestlandet mellan Stad och
Egersund (vårsill). Storsillen tas med
snörp-vad (snurpenot) och drivgarn, vårsillen med
skötar (settegarn), landnot, drivgarn och
snörpvad. De två sistnämnda redskapen äro
nya, och fiskarna kunna nu ta sillen långt
från land samt börja fisket omkr. 2 mån.
tidigare än förr. Sillen fryses el. saltas el.
användes av silloljefabrikerna till sillmjöl el.
1188
olja. De nya redskapen och bättre båtarna ha
ökat kvantiteten vid både sill- och torskfisket
(582.229 ton 1913, 894,334 ton 1928), men
samtidigt har det blivit svårare att sälja
fisken, sedan ångtrålaren skapat ett stort
havsfiske i många länder och färsk fisk blivit
mera efterfrågad. Sättas prisen för 1913 =
100, var prisindexen för fiskexporten 1929
= 116. Konsumtionen i östlandet har ökats
(tack vare kylvagnar och bilar), likaså
exporten till Sverige och kontinenten
(kylvagnar). Avkastningen var 1928 (första
försäljningen i mill. kr.): torsk 33, sill 26,
gråsej, kolja, långa etc. 7, makrill 2, lax 2,
brissling 1, hummer 1, helgeflundra, flundra,
ål, kungsfisk, räkor 1, tills. 82, därav
havsfiskar (särskilt vid Island) 3. Den
inregistrerade fiskeflottan räknade 365 ångbåtar
1930, 3,445 seglare och 17,542 motorfartyg
med tills. 16,488 fångstbåtar (dorger).
Valfångst, särskilt pelagisk fångst, bedrives
vid Antarktis med flytande kokerier, som
utvinna oljan ombord, men få fasta
landstationer finnas. 14,996 valar fångades 1929
(1,210.000 fat olja, 109 mill. kr.). Flottan
var 220,990 bruttoregisterton och hörde till
största delen hemma i Sandefjord och
Töns-berg. Stora vinster ha frestat till en väldig
utvidgning av flottan, vilket allvarligt hotat
valbeståndet. Sälfångsten i Ishavet,
särskilt i Vita havet, inbragte 4,6 mill. kr. 1928.
Bergsbruk. N. saknar kol.
Järnmalms-tillgångarna beräknas till omkr. 367 mill. ton
i dagbrott med 30—36 % järn och 1,545 mill.
ton annan malm, svavelkistillgångarna till
omkr. 56 mill. ton (40—50 % svavel och 0—
4 % koppar). 1928 brötos 662,708 ton
järnmalm (största gruva Sydvaranger) och 738,535
ton svavelkis (största gruvor Lökken och
Sulitjelma). Malm och kis exporteras.
Vattenkraft. N:s vattenkraft
beräknas till omkr. 12,5 mill. hkr = 9,2 mill. kw
vid lågvatten. Därav äger staten 1,6 mill.
kw, huvudsaki. i Nordland, det fylke, som
har mesta vattenkraften näst Hordaland
(1,315,000 kw). Utbyggda äro 1,195,000 kw,
mest i Telemark (306,000 kw). I östlandet
ligga de stora fallen långt från havet (Nore,
Rjukan, Svelgfoss), med undantag av fallen
nedanför öyeren i Glömma (Solbergsfoss,
Kykkelsrud, Vammafoss och Sarpsfossen). I
Vestlandet och Nordnorge kasta sig många fall
rätt ned till en djup fjord (Saudaelven,
Tys-so, Bjölvo, Fykanå), så att oceanbåtar kunna
lägga till utanför de fabriker, som använda
kraften. 42 % av den installerade
vattenkraften gå till elektrokemiska och
elektro-metallurgiska fabriker. Ännu saknar över
hälften av bondehemmen elektriskt ljus.
Industri (produktionsmängd och värden
för 1928, där intet annat uppges).
Vattenkraften och skogen bilda grunden för de två
viktigaste exportindustrierna,
pappersindustrien och den elektrokemiska (55 mill. kr.)
och elektrometallurgiska industrien (68 mill.
kr. 1927). De senare producera bl. a.
kalksalpeter (Norsk hydro, se d. o., utförsel 366,637
ton 1930), aluminium (Höyanger, Tyssedal,
Eydehavn) 24,779 ton, järnlegeringar 119,218
ton, cyanamid 57,228 ton och karbid 68.363
ton, råzink (utförsel 27,097 ton 1930).
Trämasse-, cellulosa- och pappersindustriernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
