Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norska språket - Norska Veritas, Det norske Veritas - Norsk biblioteksforening - Norsk boghandlerforening - Norske Intelligenssedler - Norske kvinners sanitetsforening - Norske Löve, Den - Norske oldskriftsselskab, Det - Norske samlaget, Det - Norske selskab, Det - Norske videnskapers selskap, Det kongelige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska Veritas—Norske videnskapers selskap
1263
(vid sidan av latinet); danska
bibelöversättningen begagnades också i Norge.
Talspråket var dock alltjämt rent norskt, om också
mycket moderniserat; blott i städerna,
särskilt i ämbetsmannakretsar, var det
starkare uppblandat med danska ord och former.
— Det danska skriftspråkets välde i Norge
varade ända till 1800-talet. De norskfödda
författarna skrevo i huvudsak danska, dock
mer eller mindre norskfärgat. En del (t. ex.
P. Claussön, d. 1614, P. Dass, d. 1707)
bemödade sig avsiktligt att bruka norska uttryck,
särskilt i fråga om norska ämnen. Men det
ledde icke till allmännare efterföljd. Först
efter Norges politiska frigörelse (1814)
framträdde de nationella språksträvandena
starkare och ha i våra dagar lett till fullständig
frigörelse från iberoendet av danskan. Ännu
på 1820-talet utlästes litteraturspråket i
nära anslutning till skriften som nästan ren
danska men med norskt ljudsystem och
accent. Utvecklingen gick i huvudsak efter
två linjer. Författare som Wergeland,
As-björnsen och Moe upptogo i stort antal rent
norska ord ur dialekterna och vardagstalet i
städerna, särskilt i östlandet. Asbjörnsen
och Moe skapade i »Norske folkeeventyr» en
stil, som klingade rent norsk, trots den yttre
formen, som ännu i stort sett var dansk.
Skolmän som Knudsen arbetade för
godkännande av det norska uttalet i skolorna och
för norskt skrivsätt också i litteraturen.
Denna riktning fortsattes av Björnson o. a.
av Norges främsta författare under senare
1800-talet. Förnorskningen av »dansk-norska»
skriftspråket, numera riksmåle t, vann
slutligen off. bekräftelse genom
rättskriv-ningsreformer, den senaste 1917. I denna har
bildat talspråk, särskilt städernas, lagts till
grund: talets »hårda» konsonanter p, t, k ha
genomförts i st. f. de danska b, d, g: gripe,
bry te, pike; norska böjningsformer ha
fastställts. — Vid sidan av denna mera
moderata och verklighetsbetonade reformrörelse, som
haft sin härd i östlandet och huvudstaden,
framträdde tidigt en radikalare, i viss mån
romantiskt färgad riktning. Ivar Aasen
skapade på 1850-talet det norska
landsmålet, på grundval av de ålderdomligaste
bygdemålen, i synnerhet de västländska, och
i medveten strävan att förnya det formrika
fornspråket, betraktat som sannare uttryck
för folkets egenart. Landsmålet har som
skriftspråk fått stor anslutning, i synnerhet
i nationellt folkliga kretsar. Betydande
författare (Vinje, Garborg) ha skrivit på
landsmål. Som talat språk torde det ha mindre
utbredning. Landsmålet har antagits som off.
språk vid sidan om riksmålet i skolorna (från
1890-talet) och i det offentliga livet; dess
rättskrivning och grammatik ha reglerats,
varvid Aasens normalform i flera fall modererats
i riktning mot det i dialekterna allmännaste
(ej blott det ålderdomligaste) språkbruket.
Norge har alltså nu två off. fastställda
skriftspråk, båda rent norska. Genom de senaste
reformerna ha de i viss grad närmat sig
varandra. — Det norska uttalet (i både
riks-mål och landsmål) står vida närmare
svenskan än danskan, liksom också de norska
dialekterna äro nära släkt med de svenska,
särskilt de nord- och mellansvenska. — Språket
1264
i den moderna norska skönlitteraturen visar
en synnerligen rik stilistisk utbildning. Vid
sidan av riksspråken förekomma, i kanske
högre grad än i andra länders litteratur,
individuella skriftspråksvarianter. Litteraturen
på ren dialekt är rik. Den språkliga
mångfalden har gynnat uttrycksförmågan och
stilens nyansering. B. H-n.
Norska Veritas, Det norske Veritas,
se Klassificerings sällskap.
Norsk biblioteksforening, se B i b 1 i o t
eks-för e n i n g, sp. 236.
Norsk boghandlerforening, se
Bokhandel, sp. 704—705.
Norske Intelligenssedler, Norges äldsta
tidning, gr. som veckoblad 1763, var 1815—82 ett
slags blad för off. kungörelser, gjordes av Hj.
Löken (red. 1890—>1918) till radikal
vänstertidning och uppgick 1920 i Verdens Gang.
Norske kvinners sanitetsforening stiftades
1896 i syfte att anskaffa sjukvårdsmateriel
och sjuksköterskor i fält samt sprida
kunskap om allmän hälsovård. Föreningen har
årligt statsanslag och andel i
penninglotteriet. Dess landsorganisation (omkr. 106,000
medl.) har upprättat 3 sanatorier, 18
tuberkuloshem, sjukhem, folkbad m. m. M. H.
Norske Löve, Den, norsk orden, stiftad 21
jan. 1904 av konung Oskar II, avsedd att vara
en pendang till Serafimerorden, att utdelas
till 12 särskilt förtjänta norrmän, till
främmande staters överhuvud, högsta dignitärer
och regeringsmedlemmar. Orden har ej
utdelats sedan 1904.
Norske oldskriftsselskab, Det, stiftades i
Kristiania 27 nov. 1861 för att utge norska
och isländska fornskrifter och var verksamt
1862—73. Genom dess försorg utgåvos flera
sagor, »Gammel norsk homiliebog» m. m. N.
upplöstes formligen 1900.
Norske samlaget, Det, landsmålsrörelsens
centrum och andliga arsenal, stiftades 24 mars
1868 av några framstående »målsträvare»,
bl. a. I. Aasen, E. Blix och Aasmund Vinje.
Samfundet har utgivit en mängd
betydelsefulla skrifter och från 1894 tidskr. Syn og
Segn. 1902 delades samfundet i
»landsmaals-laget» och »bymaalslaget». Det sistnämnda
utger från 1909 tidskr. Maal og Minne.
Norske selskab, Det, litterär och estetisk
klubb, som stiftades 1772 i Köpenhamn av en
del där studerande norrmän, bl. a. J. H.
Wessel. Sin betydelse fick N. genom strävandet
efter klarhet i formen samt studiet av den
engelska litteraturen och odlandet av
parodien och kvicka epigram. Genom Norges
skilsmässa från Danmark 1814 upphörde
sällskapet. Ett nytt N., bildat i Kristiania 1818,
är blott en klubb utan litterär betydelse.
Norske videnskapers selskap, Det k o
n-gelige, stiftades 1760 av J. E. Gunnerus,
G. Schöning och P. Suhm. Sällskapet, vars
ändamål är att främja vetenskapen genom
möten, publikationer och belöningar,
omorganiserades 1923—25 i 2 avd., ett
veten-skapssällskap och ett museum. N. äger legat
och fonder på 282,000 kr. och får årliga
bidrag bl. a. av staten. Det har ett bibliotek
på 150,000 bd. Museet omfattar en rik
samling fornsaker, ett stort myntkabinett och
flera naturhistoriska samlingar. N. har sitt
säte i Trondheim. J. J-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
