Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk folkemuseum - Norsk geologisk forening - Norsk historisk kjeldeskriftråd - Norsk hydro (Norsk hydro-elektrisk kvælstofaktieselskab) - Norsk konst - Förhistorisk tid - Medeltidens konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Norsk folkemuseum—Norsk konst
1266
Norsk folkemuseum på Bygdö vid Oslo
grundlädes 1894 på initiativ av Hans Aall (se
d. o.), väsentligen efter förebild av Nordiska
museet i Stockholm. 1902 flyttades N:s
samlingar in i de tre byggnader, som hade
uppförts för den kulturhistoriska utställningen
på Bygdö 1901. I förbindelse med denna
anläggning restes en del gamla norska trähus.
1907 överfördes Oslo univ:s oldsaksamlings
samlingar av norsk folkkonst o. dyl. till N.,
samtidigt som museets friluftsavd. betydligt
utvidgades genom tillförandet av kung Oskars
samlingar av gamla norska byggnader (Gols
stavkyrka, Rolstadloftet etc.). Sedan man 1914
uppfört en stor ny museibyggnad, började man
en anläggning av gamla stadsbyggnader som
ett supplement till den stora samlingen av
bondehus. Museet ger nu en instruktiv bild
av norsk materiell kultur på olika områden
såväl genom sina samlingar av olika slags
byggnader som genom sina systematiskt
hopförda föremålsbestånd. N. har utgivit ett
flertal skrifter av kulturhistoriskt innehåll, bl. a.
publikationen Norges Bygder. A. Bugge.
Norsk geologisk förening, se
Geologiska föreningar.
Norsk historisk kjeldeskriftråd, se K i 1 d
e-skriftkommissionen.
Norsk hydro, förk. för bolaget Norsk
hydro-elektrisk
kvælstofaktie-s e 1 s k a b, som bildades 1905 för exploatering
av Birkeland och Eydes ljusbågsprocess för
tillv. av kväveföreningar ur luften, ss.
norge-salpeter m. fl. kemiska produkter. Bolaget äger
en del av Norges bäst belägna vattenkraft
och använder omkr. 260,000 kw i sina
anläggningar vid Notodden, Rjukan och Eidanger i
Telemarken. Produktionens årsvärde är omkr.
80 mill. kr. Genom samarbete från 1927 med
den tyska kemitrusten I. G.
Farbenindu-strie kommer även den direkta
ammoniak-syntesen för kvävets bindande till
användning vid N:s kvävefabriker för omkr. halva
kraftbeloppet. Bolaget, vars finansiering till
största delen skett på den internationella
penningmarknaden, hade 1930 ett aktiekap.
av 104 mill. kr., vartill kommo betydande
obligationslån. Vestfjorddalen, där staden
Rjukan är belägen, var 1907 nästan en
ödemark; tjugu år senare hyste den en
befolkning av över 10,000 pers., som direkt el.
indirekt berodde av kvävefabrikernas
verksamhet. Jfr Kväveindustri. G. H-r.
Norsk konst. Förhistorisk tid. Från
stenåldern finnas hällristningar och
hällmål-ningar (se dessa ord) med djurmotiv, från
den yngre stenåldern schematiskt målade
män-niskofigurer. Det finns också prov på
primitiv stenåldersskulptur. Bronsålderskonsten
representeras av hällristningar. Järnålderns
första årtusende (omkr. 600 f. Kr.—400 e. Kr.)
i Norge är icke känt för någon egentlig
konstnärlig verksamhet. Till de äldsta konstverken
från folkvandringstiden höra brakteater,
därefter följa andra metallarbeten, särskilt
fibu-lor av guld, brons etc., med en rik och
fantasifull djurornamentik i relief, som kulminerar i
den s. k. Vendelstilen. Till vikingatidens
början hör Osebergskeppet (se
Osebergfyn-d e t och Vikingafartyg); såväl båten
som det övriga gravgodset är smyckat med
en utomordentlig ornamentik, vars
framställ
ningar göra det lättare att tolka vissa
litterära traditioner. Trol. under iriskt inflytande
skapades under 800-talets andra hälft en stil,
som karakteriseras av skarpt tecknade, ofta
bandformiga djur jämte flätverk. Man
känner stilen huvudsaki. från guldsmedsarbeten
och från huvudena på Gokstadskeppets
sängar o. a. Inemot år 1000 avlöstes denna stil
av den s. k. Ringerikstilen, i det att till
djurformerna även kommo växtmotiv, som bl. a.
tyda på orientaliska inflytelser. Man
känner den i synnerhet från en del bildstenar
samt från en förgylld bronsflöjel (sannolikt
från Heggens kyrka i Modum).
Medeltidens konst. Arkitekturen. De
första kyrkorna voro trol. av trä i
stavkonstruktion. Garmo kyrka (nu i Sandvigske
samlinger i Lillehammer) är enl. traditionen
uppförd på Olav den heliges tid (1015—30), en
enskeppig anläggning med rakt avslutat kor.
Av samma typ var Urnes (se d. o.) stavkyrka
i sitt ursprungliga skick, liksom Borgunds
stavkyrka en av de märkligaste norska
stavkyrkorna (se S t a v k y r k a). Medan
byggnadssättet för stavkyrkorna var känt sedan
gammalt, infördes den egentliga
stenbygg-nadskonsten först med kristendomen. De äldsta
stenkyrkorna voro enskeppiga med rakt
avslutat kor, så Olavskyrkan (nu ruin) i Trondheim,
antagl. den äldsta stenkyrkan i Norge,
påbörjad av Magnus den gode (reg. 1036—47). Den
äldsta domkyrkan i nuv. Trondheim var
uppförd under Olav Kyrre (reg. 1067—93) i samma
storlek som koiet i den nuv. domkyrkan och
på dettas plats. I början av 1100-talet fick
munkväsendet fast fot i landet, och därmed
började ett rikt byggnadsskede. Vid Selje
kloster restes Albanuskyrkan i basilikeform.
Samma typ förekommer i ett flertal av årh:s
viktigaste kyrkobyggnader: domkyrkorna i
Stavanger, Oslo (Halvardskyrkan;
ruin),Kirk-wall på Orkneyöarna (Magnuskatedralen),
Mariakyrkan i Bergen o. a. Med basilikan som
mönster byggdes de viktigaste stavkyrkorna
på 1100-talet och i början av 1200-talet.
Genom klosteranläggningarna på Nonnesæter och
Lyse vid Bergen samt på Hovedöen vid Oslo
(omkr. 1150) fick cisterciensernas nyktra ideal
inflytande, så i det skrudhus ärkebiskop
öystein uppförde vid Nidaroskatedralen (se
Trondheims domkyrka); samtidigt
varslade spetsbågarna i koret om att gotiken
nalkades. Spetsbågsstilen bröt igenom i arbeten,
som påbörjades vid samma kyrka av öystein
efter hans återkomst från England 1183. Från
övergångstiden till gotiken stamma Sakshaugs
(1180-talet), Stiklestads (se d. o.), Hustads och
Tingvolls kyrkor. I Bergen lät Magnus
Laga-böte (reg. 1263—80) uppföra den nu förstörda
Apostelkyrkan i två våningar efter mönstret
av Sainte-Chapelle i Paris. Omkr. 1300
började man med typen rektangulära kyrkor
utan särskilt markerat kor. Ung. vid denna
tid började man bygga med tegelsten i
Östlandet.
Mycket få boningshus av trä äro bevarade
från medeltiden; i Norsk folkemuseum är
uppställd en stuga med tredelad grundplan och
romansk ornamentik, sannolikt från
1200-talets slut, medan stugan på Aga i Hardanger
är utpräglat gotisk. Stenhus funnos främst
på biskopsgårdarna i Trondheim (sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
