Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noshörningar - Noske, Gustav - Nosofen - Nossan - Nossebro - Nosserot - Nossi Bé - Nostalgi - Nostoc - Nostradamus (Michel de Nostredame) - Not - Not, Vad (fiske)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1285
Noske—Not
1286
lig som hos den förra utan mera mosaikartad.
Den finnes från Bengalen till Java, nyligen
konstaterad på Sumatra. De båda afrikanska
n. ha 2 horn och jämförelsevis slät, hårlös
hud, inga framtänder såsom äldre. Den
vanliga arten, Diceros bicornis, har överläppen
tillspetsad, fingerformigt rörlig
(»spetsnoshörning») och griper därmed födan, mestadels
kvistar av buskar, örter o. s. v. Främre
hornet är längre, stundom över 60 cm, det bakre
kortare. Kroppslängd till 3,3 m, höjd 1,6 m.
Den föredrager torra trakter och fanns förr i
nästan hela Afrika utom i det v.
urskogsområdet men är nu utrotad över stora sträckor.
Den är känd för argsinthet och angriper
ofta. Den andra arten, Ceratotherium simum,
kallas ofta den vita el. trubbnosiga
noshörningen. Sistnämnda namn härleder sig från
dess breda nos med tvärskuren överläpp,
lämpad för betandet av gräs, som är dess
uteslutande föda. Den är störst av alla n., längd
4,3 m, höjd 1,9 m. Det främre hornet får
genom nötning flat framsida och kan särskilt hos
honor bli över 1 m. Denna art, som är mindre
lättretad, hade förr en vid utbredning i
Sydafrika n. om Oranjefloden; nu finns möjl.
någon kvar i en reservation i Natal, men
dessutom lever en stam i n. från Lado till Uelle.
Noshörningshuden brukas till sköldar, piskor
etc. Jfr Enhörning. Lönnb.
Noske, Gustav, tysk politiker (f. 1868).
Var urspr. träarbetare, anslöt sig till
socialdemokratien, verkade från 1897 i
partipressen och invaldes 1906 i tyska riksdagen. Av
prins Max’ ministär
sändes N. nov. 1918
efter utbrottet av
matrosmyteriet till Kiel,
där han genom
besin-ningsfull fasthet
lyckades hindra hotande
excesser. I dec.
inträdde han i
riksregeringen som chef för
armé- och
marinärenden, blev 6 jan. 1919
därjämte
överbefälhavare i Markerna
(Berlin med omnejd) och
kuvade med stor energi det hotande
sparta-kistupproret där. Febr. s. å. blev han
riks-värnsminister, undertryckte i mars nya
oroligheter i Berlin och gav riksvärnet dess första
organisation. På grund av sin fasthet mot
oroselementen var N. bittert hatad av yttersta
vänstern och nödgades efter Kappkuppen (se
Kapp, W.) mars 1920 avgå ur ministären.
Han är sedan juni s. å. Oberpräsident i
Hannover. N. har skrivit »Wie ich wurde» (1919)
och »Von Kiel bis Kapp» (1920). V. S-g.*
Nosofén, gult, lukt- och smaklöst, i vatten
olösligt antiseptiskt pulver, t e t r a j o
d-f enolf ta lei n. Har begagnats som
strö-pulver vid behandling av infekterade sår. Om
nosof ennatrium el. a nt i no sin se d. o. C. G. S.
Nossan, å i Västergötland, från Nossekälla
(230 m ö. h.) i Borgstena socken, Älvsborgs
län, genom Herrljunga, Nossebro och Grästorp
till sydligaste Vänern (Dettern); flodområde
omkr. 800 kvkm, längd 100 km.
Nossebro, municipalsamhälle i Essunga
socken, Skaraborgs län, vid Nossan och Väster-
Diceros bicornis.
götland—Göteborgs järnväg; 84 har, 505 inv.
(1930). Tax.-värde å fastighet 861,900 kr.
(1929), tax. inkomst 386,010 kr.
Nosserot, bot., se Nattviol.
Nossi Bé, »stor ö», fransk ö omkr. 13 km
utanför Madagaskars n. v. kust; 336 kvkm,
14,022 inv. (1926). N., som når 425 m ö. h.,
har slocknade vulkaner och kratersjöar.
Huvudstad: Hellville (2,500 inv.).
Nostalgi (av grek, no’st os, hemresa, och
a’l-gos, lidande), en ofta tärande, med
aptitlös-het och avmagring förenad förstämning, som
kan utveckla sig hos personer, som vistas på
främmande ort och ej kunna psykiskt anpassa
sig efter de nya förhållandena. Försumlighet
av plikter och även svåra brott ha antecknats
i sammanhang med n. Återvändande till
hemmet är stundom enda botemedlet. G-s.*
No’stoc, bot., se Blågröna alger.
Nostradämus, eg. Michel de N o s t r
e-d a m e, fransk astrolog (1503—66). Var trol.
av judisk släkt, blev med. dr i Montpellier
1529. Han gjorde lyckade kurer och vann
rykte som siare. Hans profetior »Centuries»
utgåvos 1555 (utvidgad uppl. 1558). N.
uppmärksammades av Katarina av Medici och
blev livmedikus hos Karl IX av Frankrike.
Påven förbjöd N:s profetiebok, emedan den
spådde påvedömets undergång.
Not (av lat. no’ta, märke, tecken, bokstav).
1. Skriftlig anmärkning, förklaring, vanl.
nedtill under texten på en sida (ibland
samlas alla n. vid bokens slut). — 2. Tontecken
(se Noter och Notskrift). — 3.
Diplomatisk skrivelse från en regering till en
annan el. mellan utrikesministern i ett land och
något främmande sändebud. Verbalnot är
en n., avgiven till bekräftande av el. i st. f.
muntligt meddelande. Cirkulärnot är
en n., av en regering avgiven till samtliga de
regeringar, med vilka den står i diplomatisk
förbindelse, och kungörande dess åsikter el.
beslut i någon viss fråga. Jfr
Kollektivnot. S. Lpt.
Not, Vad, av garn bundet fiskredskap,
som vanl. släpas längs bottnen samt tages
ihop (»öras») antingen vid stranden el. i en
båt. N. består av en mittdel (»bröstet» el.
»hugget»), ofta försedd med en påslik
förlängning (»kilen» el. »kalven»), i vilken
fisken slutligen skall stanna, samt två »armar»,
en på vardera sidan. N. utlägges i halvcirkel
och dragés medelst i »armarna» fästa
drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
