Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya riket - Nyaristotelism, Neoaristotelism - Nyasa - Nyasaland - Nya Samhället - Nya Sibirien - Nya skolan - Nya Skånska Posten - Nya Spanien - Nyaste Kristianstadsbladet - Nya stilen - Nya Sverige, Det (tidskrift) - Nya Sverige - Nya Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya riket—Nya Syd-Wales
1321
Nya riket, se Egypten, sp. 377, 383—84,
och M a y a, sp. 1059.
Nyaristoteli’sm, Neoaristotelism,
riktning under renässansen, vars anhängare
visserligen liksom medeltidens tänkare sökte sin
utgångspunkt i Aristoteles men som därvid
sökte sin kunskap i själva urkällorna, till
vilka de återuppvaknande klassiska studierna
visade vägen. Representanter: Petrus
Pompo-natius, Achillinus, Zabarella m. fl. G. O-a.
Nyasa, se N j a s s a.
Nyasaland, se N jas saland.
Nya Samhället, socialdemokratisk tidning i
Sundsvall, uppsatt 1900, utges sedan 1908 sex
ggr i veckan. Red. är sedan 1919 J. M.
Väst-berg (f. 1886).
Nya Sibirien, se Nysibiriska öarna.
Nya skolan, samtida benämning på
nyromantikens bärare i svensk litteratur.
Nya Skånska Posten, se
Kristianstads Läns Tidning.
Nya Spanien, se Mexiko, sp. 1285.
Nyaste Kristianstadsbladet, se K r i s t i a
n-stadsbladet.
Nya stilen, se Kalender, sp. 142, och
Kronologi, sp. 170.
Nya Sverige, Det, tidskrift, se D e t N y a
Sverige. Tidskriften upphörde 1928.
Nya Sverige, svensk koloni i Nordamerika
1638—55, belägen på ömse sidor om floden
och viken Delaware samt omfattande delar
av nuv. staterna Delaware, New Jersey och
Pennsylvania i U. S. A. Sedan det 1626 på
förslag av holländaren Usselinx bildade
Söderkompaniet misslyckats, återupptogs
under Axel Oxenstiernas ledning projektet om
en svensk kolonisation i Nordamerika. 1637
framlade Peter M i n u i t (se d. o.) förslag
om anläggandet av en koloni vid floden
Delaware. Sedan de tre Oxenstiernorna i
regeringen, Klas Fleming och holländaren
Spi-ring tecknat halva utredningssumman (andra
hälften skulle anskaffas av holländska
deltagare), avgick den första expeditionen
hösten 1637 under Minuits befäl från Göteborg
och ankom i mars 1638 till Delawarefloden,
där ett stycke land köptes av indianerna och
skansen Kristina anlades. Sedan Minuit
ordnat förhållandena i den lilla kolonien,
återvände han till Europa men omkom under
hemresan. Kolonisterna utgjordes i början av
»skogsåverkande finnar, förrymda knektar,
tjuvskyttar, lösdrivare och andra
brottslingar», som regeringen tvingade att utvandra.
Men småningom ökades intresset. Ett
västindiskt kompani (även kallat Amerikanska
el. Nova-Suecia-kompaniet) bildades och fick
monopol på tobakshandeln. Nya expeditioner
kommo till stånd. Koloniens »storhetstid»
kan räknas från 1643 till 1653, den tid, då
f. d. överstelöjtnanten Johan Printz (se
d. o.) var guvernör. Han anlade nya
skansar, ss. Nya Göteborg och Nya K o r
s-h o 1 m, smärre nybyggen, blockhus o. dyl.
Ett 1643 grundat samhälle U p 1 a n d fick
senare namnet Chester (se d. o.).
Kolonisterna utgjorde dock blott ett par
hundra människor, tobaksodlare, officerare,
soldater, timmermän, sjömän o. s. v. Deras
bostäder voro enkla finnpörten och deras
levnadsförhållanden mycket primitiva. 1638—
54 gingo från Sverige tio expeditioner, av
1322
vilka en förolyckades. Genom konflikter med
de holländska kolonisterna i Nya Nederland
råkade Printz i så stort trångmål, att han
1653 på eget bevåg lämnade kolonien och
återvände till Sverige. Vid samma tid
avsändes på initiativ av Erik Oxenstierna, då
dir. för Nya Sverigekompaniet, en ny
expedition från Sverige med fartyget »örnen», som
medförde 350 pers, under ledning av sekr. i
Kommerskollegium Johan Rising; bland
deltagarna var fortifikationsingenjören Pehr
L i n d h e s t r ö m (se d. o.). Rising, som nu
blev guvernör, sökte ställa sig väl med
indianerna men förnyade på ett oklokt sätt
tvisten med holländarna, i det att han intog ett
av deras fort. Holländska västindiska
kompaniet utrustade 1655 en armé på 600—700
man, som fördes till Delaware. De svenska
forten erövrades; slutligen kapitulerade Fort
Kristina efter 10 dagars belägring (15 sept.
1655). Kolonien införlivades med Nya
Nederland och övergick 1664 med detta till
England. Rising och en del andra svenskar
återvände till Sverige, men de flesta stannade
kvar. Med hemlandet bibehöllo de länge ett
kyrkligt samband. Under mer än 100 år
efter koloniens förlust utsändes präster från
Sverige (den siste 1778), och predikan hölls
på svenska språket, ända tills befolkningen
ej mer förstod detta. Några ort- och
personnamn utgöra än i dag minnen av den svenska
kolonisationen.
Litt.: »Per Lindeströms resa till Nya
Sverige 1653—1656», utg. av N. Jacobsson (1923);
C. Th. Odhner i Hist. Bibi. 1877 och C.
Sprin-chorn ibid. 1878; N. Jacobsson, »Svenskar
och indianer» (1922); Amandus Johnson, »The
swedish settlements on the Delaware 1638—
1664» (2 bd, 1911) och »Den första svenska
kolonien i Amerika» (1923). G. J-n.
Nya Syd-Wales [-caéils], eng. New South
Wales, den förnämsta av Australiska
statsförbundets delstater, upptar s. delen av
kontinentens östkust (från Point Danger till
Cape Howe) och når över den australiska
bergskedjan och slättlandet kring Murray
(gränsflod i s.) och Darling till 141° ö. Igd
och 26° s. br.; 801,396 kvkm, 2,457,127 inv.
(1929). Till N. hör även den långt ute i
Stilla havet liggande Lord Howe island; däremot
äro förbundshuvudstaden Canberra och
flottstationen Jervis bay som förbundsterritorium
avskilda från N. Huvudstad är Sydney.
Den branta kusten är rik på goda hamnar,
ss. Port Hunter vid Newcastle, Port Jackson
och Botany bay vid Sydney samt Jervis bay.
Bergskedjan uppdelas i bl. a. Australalperna
på s. gränsen (med N:s och kontinentens
högsta topp, Mount Townsend, 2,241 m ö. h.),
Blue mountains, Great dividing range och
New England range. Kustlandet och
floddalarna, som äro N:s klimatiskt
gynnsammaste delar, hysa huvudmassan av
befolkningen. Det inre, torra slättlandet är till
stor del savann; den gradvis skeende
exploateringen möjliggöres av konstbevattning
genom floduppdämning och artesiska
brunnar. Om natur, geologi, klimat, växt- och
djurvärld se vidare Australien. Av
befolkningen censusåret 1921, 2,100.371 pers.,
bodde icke mindre än 1,424,066 (67,8 %) i
städerna (därav 899,059 i Sydney). Antalet
fär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
