Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nygotik - Nygrad - Nygreker - Nygrekiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
N^ygotik, en stilriktning inom
företrädesvis byggnads-, möbel- och smideskonst
under 1800-talets förra hälft och mitt,
som hämtat sina förebilder från
medeltidsgo-tiken. Den europeiska n. var liksom
århundradets nyrenässans, nybarock o. a.
återuppväckta historiska stilar ett uttryck för
tidens sökande efter nationella konstformer.
N., som i England utgick från stilarkitekturen
under 1700-talets senare hälft (se Engelsk
konst, sp. 826—827) samt i Tyskland fick ett
kraftigt stöd i romantiskt betonade teoretiska
skrifter, främst Goethes »Von deutscher
Bau-kunst» (1773), blev i Sverige Oskar I:s
tids-stil (»Oskar I:s gotik») och fortlevde där
ännu på 1890-talet i Helgo Zettervalls
kyrkorestaureringar, vilka närmast omsätta
fransmannen Viollet-le-Ducs (se d. o.) idéer. I
Amerika har n. blivit en speciell kyrkostil,
som alltjämt upprepas jämsides med andra
stilarter. E. L-k.
Nygrad, se N y m i n u t.
Nygreker, det folk, som talar ny gr
e-k i s k a språket (se d. o., B a 1 k a n h a 1
v-ön, sp. 780, och Grekland, sp. 1018—19).
Nygrekiska litteraturen. Med nygrekisk
litteratur menar man i dagligt tal den sedan
frihetskampen mot turkarna (från 1821) på
grekiskt språk skrivna litteraturen. Man kan
därmed också förstå alla inom grekiskt
språkområde och på nygrekiska skrivna verk från
Bysantinska rikets fall 1453. Här betraktas
•den nygrekiska litteraturen som den direkta
arvtagaren och foitsättaren av den
bysantinska. Detta arv innebär diglossi
(två-språkighet; se Nygrekiska språket).
Grekiska ortodoxa kyrkan räddade den
grekiska nationen ur turktidens barbari;
■dess främsta representanter sökte uppehålla
■den bysantinska traditionen i fråga om
skolor och litteratur; i fanarioternas (se d. o.)
hägn nådde den grekiska kulturen en viss
blomstring. Bl. a. genom översättningar av
fransk litteratur nåddes på 1700-talet
Grekland av Västerlandets revolutionära idéer.
Som en typisk representant för tidens
grekiska kultur må nämnas Kon sta n tin o s
Dapontes, en osjälvständig men
mång-intresserad litterär samlare (1707—89).
Medan denna så att säga officiella litteratur
till språk och innehåll var en svag
fortsättning av den lärda bysantinska
litteraturen (se d. o.), utvecklade sig på annat håll
ett nygrekiskt litteraturspråk på basis av
det talade språket. De grekiska områden, som
stannade under venezianskt välde, så Kreta,
Cypern, Egeiska och Joniska öarna, erforo
kulturell påverkan från sina herrar. På Kreta
uppstod en omfattande diktning, påverkad i
synnerhet av italiensk litteratur men med
starkt nationella drag. Den är delvis
herdediktning, delvis av dramatisk form men mest
episk. Dess mest betydande alster är
»Ero-tokritos», som i 5 böcker med över 10.000
versrader skildrar historien om
konungadottern Arethusa och den tappre och trogne
hjälten Erotokritos. Den är trol. författad
av Vitzentsos Kornaros omkr. 1650
men tryckt först 1713, utg. och kommenterad
1915 av kretensaren Stefanos Xanthudides. —
Genom den grekiska folkdiktningen, på Kreta
och annorstädes, går ett djupt drag av
melankoli: motiven kärlek och död (ofta i
gestalten av Charos, antikens Charon) spela
en stor roll, ett arv från korstågens tid, som
bevarats ända in i våra dagar. Den grekiska
diktningen på Kreta avbröts med turkarnas
erövring av ön (1663).
Alltjämt levde folksången kvar. I
denna visar sig grekens starka poetiska
begåvning och hans för oss nästan obegripliga
förmåga av improvisation. Den grekiska
folksången har sina rötter djupt ned i
medeltiden, om ej dessförinnan. Starkast ljöd den
bland bergsborna i n. Grekland, »klefterna»;
dessa sånger blevo omkr. 1800 i Europa
kända såsom »klefternas sånger». Under
frihetskampen erhöll denna diktning ett
starkt uppsving. Den har på den senare
grekiska diktningen utövat ett stort inflytande
och mäktigt bidragit till folkspråkets seger.
Krigiska sånger i kleftsångernas maner
diktades av frihetsstridens föregångare
Rhe-g a s (avrättad 1798). Första samlingen
grekiska folksånger utgavs av C. Fauriel (»Chants
populaires de la Grèce möderne», 1824).
Till de greker, som i Västeuropa verkade
för sitt lands sak, hörde läkaren A d a m a
n-t i o s K o r a e s (se d. o. och Nygrekiska
språket). Från fanarioterna har utgått
XV. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
