Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyköpings gästabud - Nyköpingshus - Nyköpings landsförsamling - Nyköpings län - Nyköpings västra kontrakt - Nyköpingsån - Nyköpings östra kontrakt - Nyland (Finland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Nyköpings gästabud—Nyland
22
Borggården på Nyköpingshus.
»Herreköket» på Nyköpingshus.
Nyköpings gästabud kallas konung Birger
Magnussons svekfulla fängslande av sina
bröder hertigarna Erik och Valdemar i
Nyköping 1317. Benämningen N. spåras först så
sent som hos A. A. Afzelius (»Swenska
folkets sago-häfder», IV, 1842). Källorna ang.
N. äro framför allt Erikskrönikan jämte bl.
a. annalnotiser och (indirekt) diplom. Enl.
Erikskrönikan hade hertigarna på Birgers
inbjudan infunnit sig i Nyköping, där de
präktigt undfägnades. Natten efter gästabudet,
trol. mellan 10 och 11 dec. 1317 (annalerna),
fängslades hertigarna på slottet och på
morgonen även deras följe ute i staden,
överrumplingen var bl. a. en hämndeakt för
Håtu-naleken (se Birger, sp. 330); som Birgers
tillskyndare anger krönikan hans drottning
och drotsen Johan Brunke. Hertigarna dogo
sedan i fängelset, trol. först på sommaren
1318. Litt.: R. Pipping, »N.» (i Hist. Tidskr.
för Finland 1924). N. A.
Nyköpingshus utgöres i våra dagar dels av
en inre borg med längor, grupperade kring
två borggårdar, dels av en yttre vallgördel.
— De äldsta, medeltida delarna ligga
omkring den inre borggården och bestå
huvudsaki. av ringmur av gråsten, kärna och
hörntorn. Ringmuren torde vara uppf. under
1200-talets förra hällt. Möjl. är en del av n.
ringmuren från 1100-talet. I borggårdens n. ö.
hörn ligger borgens kärna, ett fyrkantigt
torn. —- De byggnadsarbeten, som vid nyare
tidens inbrott igångsattes, gällde dels borgens
förstärkande som försvarsverk, dels inredande
av nya bostäder efter tidens krav. 1547
igångsatte Gustav I byggandet av vallar och
rondeller, och senare under hertig Karls regim
utbyggdes vallarna 1573—99, då en ny plan
för slottets bebyggande antogs. Arbetet med
vallarnas sträckande efter denna fortgick
under 1600-talets första årtionde. Samtidigt
arbetades med själva slottets iståndsättande.
Först uppfördes vid yttre borggården och
intill Gustav I:s rondell ett par rum,
herreköket och bagarstugan (1560- och 1570-talet)
samt något senare (1570-talet) några rum vid
inre borggårdens n. och ö. sidor. Här
arbetade bl. a. Cristoffer Pahr. Under hertig
Karls tid uppfördes även den v. vallporten.
Den inre inredningen förstördes nästan
alldeles vid slottets brand 1665, efter vilken
den gamla borp-en fick förfalla. I början av
1700-talet uppfördes landshövdingeresidenset
på yttre borggården (nu museibyggnad).
Ruinerna undersöktes och konserverades 1921 ff.
Litt.: S. T. Kjellberg, »Nyköpings hus» (i
»Svenska slott och herresäten», 1923). S. H-d.
Nyköpings landsförsamling, äldre namn på
S:t Nikolai församling (se Nikolai, S:t).
Nyköpings län, se Södermanlands län.
Nyköpings västra kontrakt, i Strängnäs
stift, omfattar 10 pastorat: Björkvik; Halla
och Vrena; Kila; Kvarsebo; Lunda;
Nyköpings v. stadsförsaml. octh S:t Nikolai;
Råby-Rönö och Bärbo; Stigtomta och Nykyrka;
Tuna och Bergshammar; Tunaberg.
Nyköpingsån, Södermanlands största
vattendrag, från sjön Tisaren (100 m ö. h.) i s.
Närkes skogsbygd genom Sottern, Kolsnaren,
Viren, Yngaren, Långhalsen m. fl. sjöar,
därunder avvattnande flertalet sjöar på
sörmländska sjöplatån (bl. a. Båven) och i n.
Östergötland (se resp, landskapskartor), till
Östersjön (Stadsfjärden vid Nyköping);
flodområde 3,640 kvkm, längd 118 km,
disponibel medelvatteneffekt 8,000 hkr, utbyggd
4,700 hkr, främst i Nyköpingstrakten.
Namnet N. brukas endast på sträckan nedanför
Långhalsen; lokala namn i övre loppet äro
Svennevadsån, Brevensån, Storån, Åkeforsån,
Skräddartorpsån och Vrenaån.
Nyköpings östra kontrakt, i Strängnäs
stift, omfattar 7 pastorat: Bälinge och
Tyst-berga; Ludgo och Spelvik; Nyköpings ö.
stadsförsaml., Allhelgona (Helgona) och
Svärta; Ripsa och Lid (förenas framdeles med
Runtuna); Runtuna; Sättersta och Bogsta;
Torsåker och Lästringe.
Nyland, landskap i s. Finland (se karta vid
d. o., sp. 367), vid Finska viken, delat på
Nylands län (v. och mell. N.) och Viborgs län
(östra N.); 11,792 kvkm, 531,828 inv. (1930).
N. är till största delen ett bördigt, skogrikt,
sjöfattigt (utom i v.) slättland, som sakta
höjer sig mot n. till omkr. 100 m ö. h.
Närmast n. gränsen genomlöpes N. av
Salpaus-selkä (se Finland, sp. 368), som genom
västra N. fortsätter i n. ö.—s. v. riktning
över kustlandet och bl. a. bildar Lojoåsen och
Hangöudd, det finländska fastlandets
sydligaste punkt (59° 48’ 30" n. br.). I n.—s.
riktning löpa talrika rullsten såsar, varjämte
bergkullar och moränhöjder särskilt i västra
N. talrikt höja sig över lerslätten. Kusten
kantas av skärgård; till N. höra Högland,
Tytärskär, Lövskär m. fl. öar i Finska viken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
