Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näbbmöss - Näbbrocka - Näbbsik - Näbbval - Näck - Näckens polska - Näckros - Näckrosväxter, Nymfeacéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Näbbrocka—Näckrosväxter
56
Vanlig näbbmus, Sorex araneus (upptill), och
hus-näbbmus, Grocidura russula.
fjällig. På kroppens sidor finnas körtlar, som
sprida mysklukt. Alla äro livliga, ytterst
glupska och mordlystna djur, som hämta sin
föda ur djurriket. Deras stora näringsbehov
gör, att de ej ligga i vinterdvala. I Sverige
finnas tre arter, alla med brunspetsade
tänder. Två av dessa tillhöra
näbbmussläk-t e t, Sorex, näml, den vanliga
näbbmusen, S. araneus, och dvärgnäbbmusen,
S. minut us. Båda äro nattdjur. De ätas
endast av ugglor. Den förra, som finnes
över hela landet, blir 7—8 cm lång, vartill
kommer den 4 cm långa svansen. Pälsen är
ovan svartbrun, under ljusgrå. Den senare,
som är Sveriges minsta däggdjur, blir 5—6
cm lång. Svansen är 3,5—4,5 cm. Färgen är
ovan mörkt gråbrun, under gråvit. Den är
mindre allmän än föreg. och vistas helst i
skogskanter, bland buskar o. dyl.
Vatten-näbbmusen, Neomys (Crossopus) fodiens,
finnes vid smärre vattendrag i hela landet.
Den har mycket tät päls, som ej vätes, då
djuret simmar el. dyker, och korta öron. Fotterna
äro kantade med styva borst, som tjänstgöra
i st. f. simhud. Kroppens längd är 7—8 cm
och svansens omkr. 6 cm. Den jagar utom
kräftdjur och vatteninsekter även fiskar, ofta
många gånger större än djuret självt. T. P.
Näbbrocka, zool., se B o c k o r.
Näbbsik, zool., se Siksläktet.
Näbbval, se Valar.
Näck (isl. nykr, ty. Nix), enl. folktron i
sjöar eller strömmar levande mytiskt väsen,
som säges oftast uppträda som en skäggig
gubbe med röd topphätta men stundom som
en häst (bäckahästen) eller en svart
tjur o. s. v. Näcken (strömkarlen) är
en mästare i fiolspel. Han lockar folk ned
i sjön och tar dem, som drunkna. Man kan
skydda sig för n. t. ex. genom att spotta för
sig eller genom att kasta en sten, så att den
faller lodrätt uppifrån ned i vattnet utan att
stänka. Föreställningen om n. har
förekommit hos alla germanska folk. (N. E. H.)
Näckens polska, svensk folkmelodi från
Östergötland med text av A. A. Afzelius (se
d. o.). Afzelius säger sig ha hört melodien
först av en småländsk flicka 1810, då »den
väckte hos honom beslutet att samla svenska
folkets sånger och melodier». Melodien
trycktes f. ggn i Iduna 1812 med Afzelius’ text
och med harmonisering av Hæffner. —
Stag-nelius’ dikt »Näcken» (»Kvällens guldmoln»)
sjunges på finsk folkmelodi. Se T. Norlind,
»Studier i svensk folklore» (1911). T. N.
Näckros, bot., se Näckrosväxter.
Näckrosväxter, Nymphaeäceae, N y m f e
a-c é e r, koripetal växtfamilj inom ordningen
Ranales. N. äro vattenväxter med vanl.
runda, flytande blad av väldig storlek och med
stärkelserika rotstockar, som av vissa
folkslag användas som föda. I de vegetativa
organen finnes ofta mjölksaft. Ståndarna
äro minst 6. Frukten är bär, kapsel el.
nöt. Fam. indelas i tre underfam., och
antalet arter är närmare 60. Lotusväxter,
Ne-lumbonoideac, ha de sköldlika, något
skålformiga bladen upplyfta högt över vattnet
liksom de långskaftade, stora blommorna.
Hyllet är enkelt, och de 7—15 nötliknande
frukterna sitta nedsänkta i den omvänt koniska
blomaxeln. Indiens heliga lotus, Nelumbo
(Nelumbium) nucifera (se färgpl.), hör hemma
i tropiska och subtropiska öst- och Sydasien
och odlas sedan gammalt i ett stort antal
trädgårdsformer. Blommorna äro vanl.
rosafärgade el. vita. Fröna äro ytterst långlivade.
Gul lotus, N. lutea, växer från 42° n. br. i
Nordamerika och ned till n. Colombia. De
välluktande, ljust svavelgula blommorna äro
närmare 24 cm vida. Gruppen Cabomboideae
har fria fruktblad och heterofylli (flytbladen
äro sköldformiga och de nedsänkta bladen
finflikiga). Cabomba omfattar sex syd- och
nordamerikanska arter. C. aquatica,
austra-lis och caroliniana äro omtyckta
akvarieväx-ter. Brasenia Schreberi i Australien,
Amerika och Afrika är också en utmärkt
akvarie-växt. Näckrosorna, Nymphaeoideae, ha
förenade fruktblad och i bladens luftgångar
stjärnhår, som dock saknas hos släktet Barclaya
på Sundaöarna. Näckbladssläktet, Nuphar,
består av sju gulblommiga arter från n.
halvklotets tempererade trakter. I Sverige
förekomma den småblommiga dvärgnäckrosen,
N. pumilum, som är en sällsynt nordlig art,
och den i sjöar och åar i hela landet
allmänna gula näckrosen, N. luteum, vars fem
kronlika foderblad äro invändigt gula och
utvändigt gröna och vars mörkgula, små
kronblad och ståndare äro fästa under
fruktämnet. Frukten är bärartad. Folkfantasien har
ägnat dessa blommor liksom de vita
näckrosorna, Nymphaea, åt näcken. Nymphaea,
näckrosor (några arter benämnas lotus), är
n :s artrikaste släkte med omkr. 35 arter i
varma och tempererade länder och elt stort
antal hybrider, som odlas i dammar och
växthus. Bladen äro glänsande, och de
undersittande fyra foderbladen äro lika stora som
de rosettställda kronbladen, vilka liksom
ståndarna äro fästa på fruktämnet.
Frukten är ett bär. Vit näckros, N. alba, som
allmänt förekommer vid sjöstränder och i sakta
rinnande vatten, har stora, vita, 10—15 cm
vida blommor och klotrunt el. uppåt tjockare
fruktämne. N. alba forma rosea är en
numera ofta odlad Tivedsform med rosen röda
kronblad. Nordnäckros, N. candida, har en
nordligare utbredning, mindre blommor och
äggformigt fruktämne. Röd lotus, N. rubra
(se färgpl.), från Indien, är nära släkt med
Nilens vita lotus, N. lotus. Båda dessa arter
odlas liksom blå lotus, N. coerulea, och
stjärn-lotus, N. stellata (se färgpl.). De båda sista
växa i Afrika, avbildas på de egyptiska
monumenten och ha genom fortgående stilisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
