Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näckrosväxter, Nymfeacéer - Näckten - Näf, Jacob - Nägeli, Carl Wilhelm - Nägeli, Hans Georg - Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Näckten—Näktergalen
58
utvecklats till palmettornamentet (jfr även
Egyptisk konst, bild 19). 15en
blåblommiga N. gigantea, som tillhör en
australisk grupp om tre arter, odlas ofta i växthus.
Jättenäckrosorna, Victoria, härstamma från
Amasonflodens vattenområde och ha de 2—4
m breda, sköldlika bladen försedda med
uppvikta kanter. De fyra foderbladen äro
mycket kortare än kronbladen. Vattnens
drottning. Victoria regia, har närmare 40 cm vida
blommor, som, när de först öppna sig, äro
rent vita och sedan bli rosenröda.
Blommornas livslängd är blott två dagar. Victoria
Cruziana, vars blommor i början äro
kräm-färgade, fördes f. ggn levande till Europa av
lektor G. Malme. Euryale ferox, från
tropiska och subtropiska Östasien, är liksom
Vic-toria-arterna en starkt taggig växt med
stora blad och oansenliga, vanl. kleistogama
blommor. Se vidstående färgplansch. — Litt.:
H. S Conard, »The waterlilies» (1905); O.
Langlet och E. Söderberg, »Über die
Chro-mosomenzahlen einiger Nymphaeaceen» (i
Ac-ta Horti Bergiani, bd 9, 1927; med
bib-liogr.). E. S-g.
Näckten, insjö i s. Jämtland; 93 kvkm, 44
m djup, 326 m ö. h.; längd i n.—s. 38 km.
Avrinner genom Lillån (3 km) till Storsjön.
Näf, Jacob, ämbetsman (d. 1598), av en
skotsk släkt Naif. Han kom 1579 till
Sverige. N. tog parti för Sigismund mot hertig
Karl, varigenom han ådrog sig allmogens hat.
Då N. som kunglig kommissarie drog upp till
Tuna, nedhöggs han 1598 av de förbittrade
Dalabönderna. Denna N:s ödesdigra färd är
känd som N ä f t å g e t. Jfr S. Tunberg,
»Sigismund och Sverige», II (1918). N. var
svärfar till Johan Skytte (se d. o.). (I. A.)
Nägeli, Carl Wilhelm, schweizisk
botanist (1817—91). Blev prof, i Freiburg 1852
och München 1857. N. var en av 1800-talets
främsta och mångsidigaste biologer. Störst
var han som
cellforskare. I en avh. 1842
skildrar han
celldelningen i pollenkorn
och beskriver bl. a.
kromosomerna. Han
undersökte
kryptogamernas könsfortplant-ning, likaså tillväxten
inom växtriket, båda
med betydande
resultat, han utredde
stärkelsekornens tillväxt
och utbildade den
mikroskopiska tekniken.
Som systematiker bearbetade han främst
släktet Ilieraciitm, vars invecklade
artförhållanden han utredde. Vid sidan av denna
banbrytande forskning ägnade sig N. åt
teoretiska spekulationer, vilka slutligen helt
upp-togo honom. I ungdomen påverkad av Hegels
filosofi, sökte han bevisa arternas
oföränderlighet genom att definiera dem som
»absoluta begrepp»; på gamla dagar utvecklade
han i verket »Mechanisch-physiologische
Ab-stammungslehre» (1884) en egen
descendens-lära (se d. o., sp. 767). Som namnet anger,
sökte han förklara livsföreteelserna rent
mekaniskt: organismerna (celler) äro
sammansatta av kristalliserade smådelar, »miceller»
Vit näckros, Nymphaea alba.
(micellarteori), uralstring pågår även i vår
tid, encelliga organismer sakna artkonstans,
äro »pleomorfa». Darwins teori om
variationer underkännes; utvecklingen går i bestämd
riktning; en särskild ärftlighetssubstans,
»idioplasma», uppbär och fortplantar
organismens specifika egenskaper. Genom sina
skrifter (utom ovanstående mest avh. i
Zeit-schrift für Wissenschaftliche Botanik) övade
han ett stort inflytande, särskilt på
ärftlighetsforskningen. Led. av sv. Vet.-akad.
(1883). E-kN-d.
Nageli, Hans Georg, schweizisk
tonsättare (1773—1836), grundade musikhandel och
musikinstitut i Zürich, där han särskilt
utbildade manssången och blev vägröjare för
den fosterländska manskörsrörelsen. T. N.
Näktergal, Aedon luscinia.
Näktergalen, Aèdon (Luscinia) luscinia,
tillhör fam. trastfåglar av ordn. tättingar. Den
är ovan gråbrun med mörkbruna vingpennor
och rödbrun stjärt, under vitaktig. Längden
uppgår till 18 cm. I Sverige förekommer n.
i Skåne, Blekinge, s. ö. Småland, på Öland
samt s. och mell. Gotland. Vid åtskilliga
tillfällen har den dock iakttagits ända upp i
Stockholmstrakten och synes under de senare
åren vara stadd i spridning norrut. Den
trives bäst i täta snår o. dyl. och lever av
insekter. Boet bygges av torra löv, grässtrån
etc. på el. nära marken, och äggens antal är
vanl. fem. N. kommer till Sverige i maj och
flyttar åter i sept. Sången är utomordentligt
omväxlande, fyllig och klangskön och höres
nätterna igenom fr. o. m. fågelns ankomst till
häckningstidens slut omkring midsommar.
Denna nordliga n., som har sin
utbred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
