Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsfrihet - Näringsfysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Näringsfysiologi
64
ende och rådde över sig och sin egendom
samt anmälan hos vederbörlig myndighet.
Hantverksföreningarna voro ej längre
tvungna föreningar. Enl. 1864 års författning blev
handel på marknader och i den ort, där
sökanden är bosatt, fullkomligt fri. Andra slag
(handel i bod och grosshandel) gjordes
beroende av samma villkor, som fordras för
rättighet att hålla hantverksverkstad.
Utövandet av s. k. gårdfarihandel (se d. o.) och s. k.
realisation har genom senare införda
bestämmelser bundits vid strängare villkor och gjorts
beroende av särskilt meddelat tillstånd.
Beträffande tillv. och försäljning av vissa
slag av varor, ss. brännvin, maltdrycker,
apoteksvaror, explosiva varor och margarin, gälla
i särskilda författningar meddelade
stadgan-den. Under senaste årtionden ha krav
framställts, särskilt från hantverks- och
minuthand-larorganisationer, om n:s begränsning i vissa
hänseenden. För revision av 1864 års
närings-frihetsförordning och därmed
sammanhängande författningar pågå sedan ett årtionde
utredningar, vilka numera överlämnats till
Kommerskollegium. Förslag till nya
författningar motses till 1932 års riksdag. — Litt.:
H. Lindstpöm, »N:s utveckling i Sverige 1809
—36» (1923); S. E. österberg, »Staten och
näringslivet» (1924; författningshandbok);
»Biktlinjer för revision av
näringsfrihetsför-ordningen», bil. till Kommersiella
Meddelanden, 21 (1928). (E. F. K. S-n.)
Odlingsförsök med majs i olika näringslösningar. 1
destillerat vatten, 2 utan kalium men med andra
nödvändiga ämnen, 3 utan kalcium, 4 utan kväve, 5 utan
fosfor, 6 utan magnesium, 7 utan järn, 8 fullständig
näringslösning.
Nåringsfysiologi, bot., läran om växternas
upptagande av för tillväxt och
livsförrättningar nödvändiga näringsämnen; dessas
transport, beredning och användning. De gröna
växterna leva huvudsaki. av oorganiska
ämnen, som lösta i vatten upptagas genom
rötterna, samt av kolsyra, som upptages från
luften av bladen (se Assimilation). Ilos
en del epifyter och vattenväxter, som sakna
rötter, tjänstgöra bladen även som
absorp-tionsorgan för mineralämnena. Kännedom om
den upptagna näringens sammansättning kan
man få genom kemisk analys av askan, som
blir kvar efter noggrann förbränning av
växten. En del mineralämnen kunna ofta vid
riklig tillgång i marken anhopas i växten i
större mängd, än vad för dess normala behov
är nödvändigt (t. ex. koksalt hos
havsstrandväxter). Genom vattenkultur kan man erhålla
upplysning om de för växtens normala
utveckling absolut nödvändiga kemiska
beståndsdelarna i näringsvätskan samt om den
lämpligaste koncentrationen och proportionen
ämnena emellan. Vid vattenkultur är jorden
som växtsubstrat ersatt av en noga bestämd
lösning av sådana ämnen, vilkas verkan man
vill studera. För alla högre växter ha följ,
grundämnen visat sig oundgängligt
nödvändiga, näml, kol, syre, väte, kväve, svavel,
fosfor, kalium, kalcium, magnesium och järn.
Bortsett från kol, måste alltså en fullständig
näringslösning innehålla alla dessa ämnen.
Flera olika näringslösningar ha
utexperimen-terats. De mest använda äro Knops, som
består av 1 1 destillerat vatten, 0,25 g
magnesiumsulfat, l,oo g kalciumnitrat, 0,25 g surt
kaliumfosfat, 0,12 g kaliumklorid och spår av
järnklorid, samt Sachs’, vilken på 1 1
innehåller l,o g kaliumnitrat, 0,5 g
natriumklo-rid, 0,5 g kalciumsulfat, 0,5 g
magnesiumsulfat, 0,5 g kalciumfosfat och spår av
järnklorid. För kulturer i näringslösning
användas mörka kärl, och växten fästes med
bomull i det genomborrade locket. I
fullständiga näringslösningar kunna växter nå
normal utveckling och fruktmognad. Brist på
ett ämne åstadkommer dvärgväxt eller ett
sjukligt utseende (se bild). Även
närings-lösningens pH (se
Väteionkoncentra-t i o n) har betydelse för utvecklingen, och
i detta hänseende föreligga stora skillnader
mellan olika växter. De flesta synas trivas
bäst vid eller omkring neutralpunkten, under
det att andra fordra sur reaktion och åter
andra alkalisk. Många äro mycket känsliga
för kalkhalten i marken; så har man kunnat
urskilja kalkfördragande och kalkskyende
arter. Dock torde kalken mången gång ha
överskattats som växtgeografisk faktor,
beroende på otillräcklig kännedom om övriga
omständigheter och samspelet växtfaktorerna
emellan. — Nyare forskningsresultat visa
tydligt, att flera av de nödvändiga
näringsämnena ha en dubbel uppgift att fylla. Utom
sin rena näringsverkan ha de betydelse som
skydd mot andra ämnens giftverkningar. I
synnerhet salter av kalium, natrium och
magnesium verka näml, starkt giftiga (framför
allt genom att förstöra rötterna), om de
erbjudas växten enbart. Denna ofördelaktiga
verkan kan fullständigt upphävas genom tillsats
av kalk. Förhållandet brukar benämnas
antagonism och är påvisat mellan åtskilliga
ioner. Det är alltså tydligt, att man icke
enbart får bedöma ett ämne ur synpunkten
av dess rena näringsvärde. — Till de nu
uppräknade nödvändiga ämnena kan fogas en
rad andra, som mer el. mindre normalt
påträffas i växten i ytterst små mängder.
Beträffande några av dessa hyser man nu den
uppfattningen, att de spela en större roll, än
man förut varit benägen tillskriva dem.
Sålunda är det t. ex. antagligt, att manganbrist
hos flera växter (t. ex. havre) ger upphov till
den s. k. gråfläcksjukan. Små mängder bor
ha likaså visat sig vara av betydelse för en
normal utveckling. Orsaken till att sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
