Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närke (Nerike) - Naturförhållanden - Geologi - Klimat, växt- och djurvärld - Bebyggelse och näringsliv - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Närke (Geologi—’Förhistoria)
68
lika förekomma även allmänt invid och i de
nederbördsrika högre delarna av N., bl. a. i
skogstrakterna kring Laxå i väster. N:s
huvudvattendrag är Svartån, som från
Kilsbergens v. sluttningar i sjörikt övre lopp
följer Svea älvs (se d. o.) forna dal till Toften
och därifrån utmed Kilsbergen flyter till v.
Hjälmaren. Täljeån s. därom har genom
sjösänkningarna ersatts av Kvismare kanal (se
kartan). Utmed en ö.—v. förkastningslinje
i södra N:s bergland ligga de genom
Nykö-pingsån avflytande sjöarna Tisaren och
Sot-tern. Mindre områden i s. och v. avvattnas
till Glan (genom Finspångsån), Vättern och
Vänern, bl. a. genom Letälven, som tills, m.
sjön Skagern bildar N:s gräns i v., samt i n.
till Mälaren genom Arbogaån. G. R-ll.
Geologi. Berggrunden i N. utgöres
övervägande av till urberget hörande gnejser och
graniter samt på Närkesslätten
kambrosilu-riska bergarter. Röd och grå gnejs ligga
blandade om varandra. Leptit upptager bl. a.
ett område n. om Hjälmaren. Bland graniter,
i allm. yngre än gnejserna, märkas
örebro-granit och Filipstadsgranit (se G r a n i t).
—• Närkesslättens kambrosiluriska lager ha
nedsänkts genom förkastningar vid foten
av bergen, över dessa yngre lager höjer
sig s. om Örebro och v. Hjälmaren en horst
av urberg. I s. delen av slätten kommer
urberget fram genom »fönster» i
kambrosilu-ren. Den kambriska sandstenen upptager den
största delen av slättens areal. Något yngre
delar av kambrosiluren finnas bevarade dels
i n. v. delen av Närkesslätten, v. om Örebro,
vid Lanna och Latorp, dels vid dess s. ö.
gräns ö. om Hallsberg, där kambrisk
alun-skiffer och ortocerkalksten blivit bevarade.
Alunskiffern lämnade förr material till
alun-framställning (till 1879 vid Latorp, där den
längst uppehölls). Sedan har alunskiffern (se
d. o.) använts vid bränning av kalk.
Ortocer-kalkstenen, som är den yngsta delen av
lagerserien, har givit material till en
blomstrande stenindustri med Yxhult som huvudort.
De lösa jordlagren i N. bestå huvudsaki. av
moränbildningar samt på slättbygden lera och
sand. Marina gränsen ligger omkr. 200 m
ö. h. på Kilsbergen. Jfr även Svea älv.
— Den enda större gruva, som nu bearbetas,
är Åmmeberg (se d. o.). K. A G.
Klimat, växt- och djurvärld. Jan.-,
juli-och årstemp. äro i medeltal för Örebro resp.
— 3,6°, 16,7° och 5,4° och för Askersund resp.
— 3,4°, 16,o° och 5,3° C. Hjälmaren och
Vättern mildra i de närmaste omgivningarna
något höst- och vintertemp. Årsnederbörden
varierar påtagligt med höjden ö. h.; den
understiger på slättbygden stundom 500 mm men
uppgår på Kilsbergens högsta delar till mer
än 7C0 mm. — N. ligger växtgeografiskt inom
ekregionen. Särskilt på kalkhaltig mark är
floran mycket artrik och lövängarna
(lund-dälderna, askängarna) vackert representerade;
på områden, tillkomna genom
sjösänkningarna, ha nya växtsamhällen hastigt uppstått.
Den rika lövträdsvegetationen är väl
representerad i Garphytte nationalpark. N :s
kuperade delar intagas huvudsaki. av skogar
av tall och gran. Fagertärn och Kroksjön
i Tiveden äro de enda kända fyndorterna för
den röda näckrosen. Gråalens s. ö. gräns
följer ung. N:s s. ö. gräns. — Faunan är
relativt artfattig, särskilt fågelfaunan, som till
följd av avdikningarna minskats beträffande
vadare och simfåglar. I skogarna förekomma
vanliga mellansvenska skogsdjur samt
rådjur. Hjälmaren har varit känd för sin
rikedom på kräftor. G. R-ll.
Bebyggelse och näringsliv. Närkesslätten
med Örebro i n. som huvudort samt Kumla
och Hallsberg som kompletterande industri-,
handels- och kommunikationscentra i s. är
hemvist för omkr. 3/4 av N:s befolkning och
omfattar mer än 3/4 av dess odlade jord.
Jordbruket, gynnat av den kalkrika jordmånen,
är huvudnäring men industrien (brytning av
kalksten, bruksrörelse, skoindustri m. m.)
även på landsbygden starkt utvecklad,
särskilt i Örebro—Kumlatrakterna och längs
Svartån (se Örebro län). Kring n.
Vättern utbreder sig en gruv-, industri- och
jordbruksbygd med Askersund som centrum och
f. ö. bl. a. Ammebergs gruvområde samt i
västra N. en skogs- och bruksbygd med bl. a.
trävaru- och torvindustri kring Laxå. G. R-ll.
Förhistoria. Bebyggelsen i N. kan med
fornfyndens hjälp ej följas längre tillbaka än
till trindyxornas tid, då Östersjöns vatten
nådde omkr. 60 m högre än nu och täckte
slättbygden. En skärgård inom Edsbergs,
Harde-mo och Kumla härader ägde då huvuddelen
av N:s bebyggare. Fynd av yngre former
låta oss täml. noggrant följa bygdens
vidgning och förskjutning nedåt över de nya
marker, som successivt torrlädes, ända tills
Hjälmarstranden kort före bronsålderns
inträde nåddes. Genom läget och markens
bördighet blev N. tidigare än övriga
svealand-skap delaktigt av den högre kultur, som
uppblomstrat inom Bohuslän och Skåne. En om
jordbruk vittnande slättbebyggelse iakttas
redan under gånggrifternas tid, och N. är jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
