Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nässjö - Nässjö (landskommun) - Nässjö—Oskarshamns järnväg (N. O. J.) - Nässkatt - Nässla - Nässten, Rhinolit - Näsström, Nils Gustaf - Nästepifyter - Nästning - Nästrot - Näsum - Näsvingar - Nät - Nätet, Stora nätet - Nätfjärilar - Näthinnan el. Synhinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Nässjö—Näthinnan
86
från Eksjö, 3 n:r i veckan); samtliga
redigeras i N. Staden lyder under landsrätt (Tveta,
Vista och Mo domsaga och tingslag) samt
tillhör N. församl., som även omfattar N.
landskommun (tills. 104,45 kvkm, 10,802 inv.),
och är pastorat i Växjö stift, Tveta kontrakt.
Den gamla församlingskyrkan ligger i
landskommunen, den nuv. i N. Tax.-värde å
fastighet 22,076,000 kr. (1920), tax. inkomst 8,126,000
kr., tillgångar 31 dec. 1928 4,422,558 kr.,
skulder 4,185,228 kr. N. blev municipalsamhälle
1881, fick köpingsrättigheter 1890 och blev
stad 1913. — Litt.: A. Wallerström,
»Smålands näringsliv», h. 1 (1916); A. Lundh, »N.»
(i »Sveriges städer», 1925). G. R-ll.
Nässjö, landskommun i Jönköpings län,
Tveta härad, kring Nässjö stad; 89,45 kvkm,
1,690 inv. (1931). Ligger till stor del mer än
300 m ö. h. på vattendelaren mellan
Hus-kvarnaån, Svartån och Emmån. Småkuperad
skogsbygd, rik på mossar och moar. 1,175 har
åker, 4,753 har skogsmark. Bildar tills, m.
staden (se ovan’ N. församling.
Nässjö—Oskarshamns järnväg (sign. N. O.
J.), spårvidd 1,435 m, 148,4 km, förbinder
Nässjö med Eksjö, Hultsfred, Målilla, Berga och
Oskarshamn. Linjen Nässjö—Eksjö öppnades
för allmän trafik 1873, Eksjö—Oskarshamn
1874. N. O. J. byggdes av engelska
entreprenörer och hade under trassliga
affärsförhållanden huvudsaki. eng. ägare. På exekutiv
auktion 1897 inköptes järnvägen av ett
svenskt konsortium, som överlät den till
Nässjö—Oskarshamns nya järnvägs a.-b. Jfr
monogr. av G. Clemensson (1924). F. P.
Nässkatt, se N ä v g ä 1 d.
Nässla, bot., se Nässelsläktet.
Nässten, R h i n o 111, med., se N ä s
sjukdo m a r, sp. 83.
Näsström, Nils Gustaf, skriftställare
(f. 1899 2/i), fil. kand, vid Stockholms
högskola 1925, konstanmälare i Stockholms
Dagblad sedan 1927. Har bl. a. skrivit »Det
gamla Medevi» (1928), »Södra Djurgården»
(1930) och »Svensk funktionalism» (s. å.).
Nästepifyter, bot., se Epifyter.
Nästning, se Balett, sp. 764.
Nästrot, Neo’ttia nidus
a’vis, en i myllrika, fuktiga
skogar upp till s. Norrland
växande, gulbrun,
saprofy-tisk orkidé med grov stjälk
utan gröna blad. De smalt
klubblika rötterna sitta
tätt hopade på den korta
jordstammen. Blommorna
äro täml. stora, med lång,
tvåflikig läpp och sitta i
en axlik klase. G. M-e.
Näsum, socken i
Kristianstads län, Villands
härad, vid Blekingegränsen,
på sluttningarna från
Ryssberget och Boafallsbacke
mot Holjeån och n.
stranden av Ivösjön; 99,44 kvkm,
2,055 inv. (1931). 1,947 har
åker, 5,130 har skogsmark.
Många gårdar lyda under
Trolle-Ljungby. Vid
Klags-torp odling av humle.
Pas
torat i Lunds stift, Villands kontrakt.
Nästrot, Neottia
nidus avis.
Näsvingar, anat., se Näs a.
Nät. 1. (Gar n.) Av garn bundet
fiskredskap, i vars maskor fisken skall fastna
och som har flöten i övre, sänken i nedre
kanten, varför det står el. flyter vertikalt i
vattnet. Man kan skilja mellan faststående
n. och flytande n. (»drivgarn»; om dem
se Drivgarnsfiske och bild 7 till art.
Fiskredskap) ävensom mellan enkla
och sammansatta n. De förra bestå av
1 nätvägg, de senare av 2 el. 3, av vilka de
yttre då ha betydligt större maskor (s. k.
skottnät el. g r i m g a r n). Se vidare
Fiskredskap, sp. 499 ff. K. A. A-n.
2. (Jaktv.) Redan under uråldriga tider ha
n. nyttjats på olika sätt för fångst av
däggdjur och fåglar. I Sveriges gamla
landskapslagar funnos bestämmelser om skyldighet att
hålla vargnät för skalljakt, vilka kvarstodo
i jaktstadgan ännu under 1800-talet. Sälar
fångar man ännu i nät vid Sveriges kuster.
Förr fångades rapphöns med nätredskap
(ti-rass), ofta för att hålla fåglarna levande,
liksom man fortfarande använder n. för
infångande av levande vilt. Fångst av fåglar med
n. är eljest nu förbjuden enl. jaktstadgan. I
länder s. om Sverige användas däremot i
viss utsträckning nätredskap för fångst av
många olika slags fåglar. I Danmark har
dock 1931 antagits en lag med förbud mot
att fånga sjöfågel i nät. Lönnb.
Nätet (lat. ome’ntum}, Stora nätet,
buk-hinneveck med nätformigt ordnade kärl.
Från’ den tvärgående delen av grovtarmen
hänger n. likt ett draperi ned framför
tunn-tarmsslyngorna. Hos feta individer kan n.
bli ett par cm tjockt. Hos slaktdjur kallas n.
isterhinna. Lilla nätet är ett
buk-hinneveck från leverns nedre yta till
angränsande delar av magsäck, tolvfingertarm och
grovtarm. E. Abr.
Nätfjärilar, Melitaè’a, fjärilsläkte av
un-derfam. Nymphalinae. N. likna
pärlemorfjärilarna (se d. o.) och ha vingarna rikt tecknade
med mörka fläckar el. streck, som äro nätlikt
förenade med varandra. Larverna äro
klumpigt byggda och förekomma i massor på
betesmarker. I. T-dh.
Näthinnan (lat. rétina) el. S y n h i n n a n
utgör det innersta av de tre lager, som bilda
ögats vägg (det mellersta är åderhinnan, det
yttersta senhinnan). Den främsta, mindre
delen av n., som bekläder baksidan av
regn-bågshinnan samt strålkroppen, består av två
cellager. Dessa äro starkt färgade el.
pig-menterade och hindra därigenom ljuset att
intränga i ögat annorstädes än genom
pupillen. I den större, bakre, för seendet
avsedda delen av n. finnas flera cellager, det
yttersta även här pigmenterat. Ljuset
passerar de inre, genomskinliga lagren i n. till de
innanför pigmentlagret belägna stavarna och
tapparna, vilka utgöra den första
mottagningsstationen i synbanan. Från den föres
ljusretningen via n:s invecklade nät av
nervtrådar och celler till ett inre, s. k.
ganglie-cellslager och vidarebefordras därifrån genom
synnerven till hjärnan. Först här uppstår
den medvetna synförnimmelsen. Vid
fixa-tion inriktas ögat så, att bilden av
föremålet faller inom »gula fläcken» (se d. o.), det
område i n., som har den bästa synskärpan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
