Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oboluskonglomerat - Obongo - Obotriter, Obodriter - Obtradović, Dositej - O’Braoin, Tighernach - Obrecht, Elias - Obrecht, Jacob - Obregón, Alvaro - Obrenovitj, dynasti - Obrenovitj, Mikael - Obrenovitj, Miloš - O’Brien, Frederick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Oboluskonglomerat—0’Brien, F.
118
Oboluskonglomerat, ett kalkigt
konglomerat, innehållande rikligt av skalfragment av
en art Obolus, som i Dalarna bildar den
nedersta delen av de fossilförande
silurbildning-arna. Man har utan framgång (senast under
kristiden 1918) försökt att tillgodogöra sig
den här befintliga halten av fosforsyra (2,16—
5,59 % P2O5) för gödningsändamål. K. A. G.
Obo’ngo, se A b o n g o.
Obotrlter, Obodrlter, nordvästligaste
grenen av slaverna, bebodde under tidigare
medeltiden nuv. Mecklenburg och
angränsande områden. O. voro delade i flera stammar,
som under skilda namn styrdes av egna
furstar. De hade fasta städer, skyddade av
gravar och moras, och två berömda tempel,
Ar-kona (på Rügen) och Rethra. O. biträdde
Karl den store mot sachsarna. De kuvades
av Otto I men frigjorde sig. O. drevo handel
och sjöröveri och lågo i ständiga fejder med
danskar, sachsare och österut boende
vendiska stammar. Under 1000-talet och början
av 1100-talet rådde häftiga tronstrider, i
vilka danskarna (Sven Estridsen, Knut
Lavard) och tyskarna togo del. O.
underkuvades mot slutet av 1100-talet av Henrik
Lejonet; samtidigt angrepos de av danskarna
under Valdemar Sejr. — Slaviska ortnamn möta
i mängd ända fram till Slesvigs gräns. En
slavisk dialekt talades ännu på 1700-talet
v. om Elbe. Jfr H e 1 m o 1 d. R. E-m.
Obra’dovié [-itj], Dositej, serbisk
skriftställare (omkr. 1742—1811). Varurspr. munk,
for sedan vida omkring som studerande och
lärare och tryckte 1783 i Leipzig sin
självbiografi, »Zivot i prikljucenija». Denna var
skriven på ett folkligt serbiskt språk,
avvikande från den gängse kyrkslaviskan, och
bildade grundvalen för det nya serbiska
litteraturspråket, som O. sedan riktade med
filosofiska, historiska, språkvetenskapliga verk,
oden och översättningar m. m. 1807 bosatte
han sig i Belgrad och verkade där till
folkbildningens fromma. Om O. föreligger en
omfattande litteratur på serbiska. A. A-t.
O’Braoin, Tighernach, selriska
litteraturen, sp. 714.
Obrecht [å’bräl§t], Elias,
universitetslärare (1653—98). Var född i Strassburg, blev
1682 efter Schefferus’ död professor
skyttea-nus i Uppsala och 1697 sekr. i
Kanslikollegium. 1694—97 innehade han jämte sin
professur även befattningen som
universitetsbibliotekarie.
Obrecht [å’brä^t], Jacob, nederländsk
musiker (omkr. 1450—1505). Verkade som
kyrkomusiker bl. a. i Utrecht, Antwerpen och
Ferrara; framstående kontrapunktist. Jfr
Nederländska
skolan 1.
Obregön [åbregå’n],
A 1 v a r o, mexikansk
president (1880—1928).
Var urspr. godsägare
i Sonora, slöt sig till
Madero, sedan till
Carranza och
besegrade dennes rival Villa.
Sedan Carranza 1920
störtats, grep O.
makten och var dec. 1920
—dec. 1924 president.
Han styrde med fast hand, började tillämpa
1917 års radikala och nationalistiska
författning, demobiliserade revolutionsarmén och
ordnade Mexikos finanser. 1928 valdes O.
åter till president men mördades 17 juli s. å.
Jfr É. J. Dillon, »President Obregon» (1923).
Obre’novitj, serbisk dynasti, vars stamfader
var furst Milos O. (1780—1860; se nedan).
Om hans söner furstarna Milan (1819—39)
och Mikael (1823—68) se nedan; om Milosj
O:s brorsons son Milan I se d. o.; med
dennes son konung Alexander I (1876—
1903) utslocknade ätten.
Obre’novitj, Mikael, serb. Mihailo, furste
av Serbien (1823—68), yngre son till Milos
O., kallades efter brodern Milans död 1839
till furste, fördrevs 1842 men efterträdde
1860 sin fader. Han
hade fått västerländsk
bildning och regerade
i den upplysta
despotismens tecken.
Genom författningsändring 1861 ökades
furstens makt,
förvaltningen ordnades,
armén förstärktes, och
Mikael vann flera
diplomatiska
framgångar mot Turkiet,
delvis genom ansatser
till ett Balkanför-
bund, delvis även genom sin sköna gemål
Julia Hunyadis resor till Västeuropas
huvudstäder; 1867 utrymde turkarna Serbiens
fästningar. O. mördades 10 juni 1868 i Topcider.
Serb, monogr. om Milos’ andra och Mikaels
regering av S. Jovanovic (1923). (A. A-t.)
Obre’novitj, Milos, furste av Serbien
(1780—1860). Var först oxdrivare men ärvde
efter sin halvbroder Milan O. (d. 1810)
förmögenhet och inflytande. Efter turkarnas
infall 1813 blev han
turkisk ämbetsman
men ställde sig
palmsöndagen 1815 i
spetsen för en ny
resning. 1817 erkändes
han av serberna som
överknes (furste).
Hans ställning
stärktes genom mordet på
Kara-Georg (se d. o.);
sultanen erkände först
1830 furste titeln.
Milos regerade
godtyckligt, despotiskt och
nödgades 13 juni 1839 abdikera till
förmån för sin äldste son, Milan (f. 1819),
som dog redan 8 juli 1839. Milos vistades
sedan i landsflykt men återkallades efter
Alexander Karageorgevitjs avsättning, dec.
1858; han regerade därpå till sin död ung.
lika despotiskt som förut. Serb, monogr. av
M. Gavrilovié (3 dir, 1908—12; går till 1835).
O’Brien [åbråPon], Frederick,
amerikansk journalist och författare (f. 1869). Har
företagit vidsträckta resor, bl. a. till
Ocea-nien. Av O:s arbeten föreligga på sv.
»Mystiska öar i Söderhavet» (1926), »Vita skuggor
på Söderhavet» (1927) och »Solskensöar i
Söderhavet» (1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
