Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Obligation - Obligatio naturalis - Obligationslån - Obligationsrätt - Obligatorisk - Obligera - Obligo - Oblik - Oblikvitet - Oblomov - Oboe (Hoboe) - Oboist - Obok (Obock) - Obol - Obolenskij, Ivan Michajlovitj - Obolus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Obligatio naturalis—Obolus
116
tydande de, som innebära skyldighet att utge
något (penningar el. annat) åt borgenären
till ägo. F. ö. finns en mängd indelningar
av o. De kallas ensidiga, då av
rättsförhållandets personer blott den ene har
förpliktelse till den andre, ss. vid erhållen
försträckning, och tvåsidiga, då, ss. vid köp,
båda äro förbundna. Efter beskaffenheten av
prestationen skiljes åter mellan delbara och
odelbara, mellan individuellt bestämda samt
alternativt och generiskt bestämda o.
Även för skriftligt erkännande av
obliga-tionsförpliktelse begagnas uttrycket o. Dock
sker detta blott om räntebärande
penning-förskrivningar, som av gäldenären utfärdats
i ett flertal exemplar, utan annan
skiljaktighet än åsatta ordningsbeteckningar i
siffror och bokstäver, och för vilka den
säkerhet, som må vara ställd, i inteckningar el.
andra värdepapper, är gemensam för
samtliga. Vanl. äro dessa o. tryckta el. graverade,
lyda på innehavaren samt inlösas enl. viss
amorteringsplan. Egendomligt för svensk rätt
är, att den i det stora hela saknar
bestämmelser om dessa värdepappei och, med
få undantag, tillstädjer vem som helst att
utfärda sådana. Se vidare under 2) här
nedan. A. W.*
2. Tryckt skuldförbindelse, lydande på ett
bestämt belopp och motsv. en andel av ett
obligationslån, som löper med viss
räntesats såsom angivet på o. Obligationslån
upptagas av stat, kommun, hypoteksanstalt
el. industriellt företag. Statens och
kommuners o. säkerställas genom deras
beskattningsrätt; för andra obligationslån lämnas
särskild säkerhet, vanl. i form av inteckningar.
O. återbetalas (i allm. till parikurs men
stundom med en viss premie) genom årliga
amorteringar enl. en på o. angiven
amorteringsplan. Flertalet svenska statslån löper med
viss ränta utan skyldighet att återbetala
kapitalet (räntelån). Statens
premieobligationer och teaterobligationer löpa ej med ränta
men utlottas med möjlighet till större el.
mindre vinst. En räntebärande o. består av
obligationsarket, manteln, och ett ark
kuponger, mot vilkas avlämnande räntan utfås
halvårsvis. Ofta förbehåller sig låntagaren
rätt att efter viss tid från utgivandet (t. ex.
10 år) uppsäga lånet till betalning el. utbyta
det mot nytt lån mot lägre räntesats
(konvertering). — Kursen på o. rättar sig efter
säkerheten, den effektiva ränta, som de
avkasta, med beaktande av utlottnings- och
konverteringsmöjligheter, samt
ränteförhål-landet på penningmarknaden. O. Ä.
Obligatio naturalis, jur., se Naturlig
förpliktelse.
Obligationslån, se Obligation 1 och 2.
Obligationsrätt, den del av civilrätten, som
behandlar fordringarna el. fordringsrätterna
(se Fordran). Hithörande lagregler ingå
vanl. i de moderna civillagböckerna; Schweiz
har dock en särskild lag för o. (1881). Den
svenska o. regleras väsentligen av
handels-balken (se d. o.) och dithörande författningar.
Jfr Förmögenhetsrätt. C. G. Bj.
Obligatorisk, ovillkorligt föreskriven,
tvångs-; ej valfri. — Motsats: fakultativ.
Obligera [-Je’ra], förplikta, bevisa tjänst,
vänlighet. — Obligeant [-J*a’nt], förbindlig.
Obligo [å’bligå], it., ansvar, förbindelse.
»Utan o.», använt vid växelöverlåtelse,
fritager endossenten för ansvar enl. växelrätt.
Obllk (av lat. obüquus, sned),
sammanfattande benämning på nominalböjningens k
a-s u s (se d. o.) med undantag för nominativ
och vokativ. I motsats till casus obliqui
talar man om casus recti. — Om oratio obliqua,
indirekt anföring, se Direkt
anför i n g. N. Sv-g.
Oblikvitet, astron. Ekliptikans o.,
detsamma som ekliptikans lutning
el. lutningsvinkeln mellan ekliptikans och
ekvatorns plan. Denna vinkel är nu för
tiden 23° 27’ 2". Se E k 1 i p t i k a. K. Lmk.
Oblomov [ablå’mof], se Gontjarov.
Oboe [å’båe el. åbå’], fordom Hoboe (av
fr. hautbois, högt trä), träblåsinstrument med
dubbeltungat rörmunstycke. O. kan följas
tillbaka till medeltiden, då Europa genom ara-
Oboe.
berna fick kännedom om skalmejan »zurna».
Sin nuv. gestalt fick o. på 1600-talet i
Frankrike och kom 1659 in i operaorkestern. I
Sverige blev o. känd på 1690-talet och var
sedan ett särskilt omtyckt soloinstrument
intill mitten av 1700-talet, då den
undanträngdes av klarinetten. Inom militärmusiken fick
o. så stor betydelse som melodiförande
instrument, att »oboist» (hautboist) blev titel på
en militärmusiker i allm. (jfr Hautbois).
Tonomfånget är vanl. h—f3 (någon gång
b—a3). Under 1700-talet fanns en lägre
altoboe, vilken sedan uppgick i engelskt horn.
Man skilde på S. Bachs tid mellan o. d’amore
[-damå’re] (en ters lägre) och o. da caccia
[-ka’tj"a] (basinstrument i F el. Ess). För att
kunna uppföra Bachs verk har man ånyo
konstruerat liknande instrument.
Konsertverk för o. skrevo bl. a. Händel, Mozart,
Beethoven, Hummel, Kreutzer och Schumann.
— I orgeln finnes en åtta fots tungstämma,
betecknad oboe. T. N.
OboFst, se Oboe.
Obok [åbå’k], oriktigt O b o ck, f. d. fransk
koloni vid Adenviken, n. ö. Afrika. Ingår nu
i Franska Somaliland. O. förvärvades 1862.
Obo’l (grek. obolo’s), forngrekiskt mynt,
urspr. »spett», därför att små järnspett
begagnades som skiljemynt, sedan 1/8 drachme,
delad i 8 chalkoi (eg. »kopparmynt»).
Silvervärde växlande efter myntfoten, omkr. 12 öre.
Obole’nskij, Ivan Michajlovitj,
furste, generalguvernör i Finland (1853—1910).
Tjänstgjorde först vid ryska marinen, var
adelsmarskalk i Simbirsk och guvernör i
Cher-son och Charkov samt utnämndes 1904 efter
Bobrikov till generalguvernör i Finland. En
viss lättnad i regimen inträdde, och under
storstrejken nov. 1905 vägrade O. att ingripa
med rysk militär. Kort därpå avgick han och
drog sig tillbaka till privatlivet. H. E. P.
O’bolus (av grek. obolo’s, obol), fossilt
släkte bland armfotingarna; skalen bestå av
hornsubstans och kalkfosfat, sakna låständer
men sammanhållas av slutmusklerna. O.
förekommer i kambrium och silur, bl. a. i
Dalarna, på Öland och i Estland. K. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
