Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Observatorium - Observatör - Observer, The - Observera - Obsidian - Obskur - Obskurant - Obskyr - Obsolet - Obstetrik - Obstfelder, Sigbjörn - Obstinat - Obstipation - Obstruktion - Obwalden - Oböjd form - Ocarina - Occam, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Observatör—Occam
122
medel är detta o. ej blott det förnämsta i
Norden utan jämväl ett av Europas största och
förnämsta. Uppsala o. har före det nya
Stockholmsobservatoriets byggande varit det
bäst och modernast utrustade av de svenska
o. Ehuruväl dess instrumentresurser numera
te sig blygsamma i jämförelse med
Vet.-akad:s o., så är dock Uppsala o. alltjämt av
stor betydelse och äger fortfarande
möjligheter till en mångsidig verksamhet inom den
praktiska astronomien. Det första färdiga o.
i Uppsala (»Oratio obliqua») grundlädes av
A. Celsius 1739 och förlädes till sitt nuv.
byggnadskomplex 1853. I Lund inrättades det
första o. i Sverige av A. Spole 1671 men
nedlades efter några års verksamhet. Det
andra o. var inhyst i den gamla
biblioteks-byggnadens torn fram till 1867, då det nuv.
o:s huvudbyggnad blev färdig. Ehuru de
in-strumentella resurserna äro synnerligen
blygsamma, har dock Lunds o. sökt hävda sin
ställning inom forskningen, dels genom
utförande av teoretiska undersökningar och
dels genom inrättande av en r ä k n e b y r å,
vid vilken numera 3 biträden äro fast
anställda och 4—5 mera tillfälligt anställda
biträden arbeta. Intet av de svenska o. har
ett idealiskt läge från klimatologisk synpunkt
sett. Då emellertid synnerligen starka skäl
föreligga för att inrätta o. i Sverige, kan en
utvidgning av de nuv. resurserna endast
tänkas ske i den riktningen, att filialer
upprättas på sydliga breddgrader. K. Lmk.
Observatör, iakttagare; särskilt benämning
på diplomatisk representant, som bevistar en
konferens utan att som formligt ombud
deltaga i dess beslut. Förenta staterna ha vid
konferenser i Europa ofta använt denna
del-tagarform. V. S-g.
Observer, The [öi obzö’vo], politisk
söndagstidning i London, uppsatt 1791. Bland dess
huvudredaktörer märkas E. Dicey (1870—89)
och J. L. Garvin (se d. o., från 1907). Den
har särskilt under Garvins redaktörstid haft
uppmärksammade politiska inlägg. V. S-g.*
Observera, ge akt på.
Obsidiän, geol-, petrogr., se Vulkaniskt
glas. _
Obskur, se Obskyr.
Obskura’nt, »mörkman»; fiende till allmän
upplysning, tanke- och yttrandefrihet. —
O b sk u r a n t i’s m, en obskurants allmänna
sinnesriktning.
Obskyr (Obskür), dunkel, obemärkt.
Obsolèt, föråldrad, ej längre i bruk.
Obstetrik (lat. ars obstetrlcia, av o’bstetrix,
barnmorska), förlossningskonst och läran om
denna. — Obstètrisk, som hör till
förlossningskonsten. F. B-m.*
Obstfelder, S i g b j ö r n, norsk författare
(1866—1900). Studerade i Oslo, var en kort
tid ingenjör i Milwaukee, vistades sedan mest
på resor i Europa. O:s verk »Digte» (1893),
»To novelletter» (1895), berättelsen »Korset»
(1896), skådespelet »De röde dråber» (1897)
■och »En præsts dagbok» (1900) äro uttryck
för en skygg och världsfrämmande natur,
som känner undran och skräck för livet.
Samlade skrifter i 2 bd 1930.
Obstinat, halsstarrig, tredsk.
Obstipatiön (av lat. ob, för, och stipäre,
stoppa, sammanpacka), förstoppning (se d. o.).
Obstruktion (av lat. obstru’ere, bygga för,
tillstänga). 1. (Med.) Tilltäppning, särskilt
tarmarnas tilltäppning med hårda
exkre-ment, förstoppning (se d. o.).
2. (Polit.) O. (eng. obstruction), en
minoritets systematiska försök att inom en
överläggande och beslutande församling genom
varjehanda medel hindra el. fördröja
fattandet av beslut. Metoderna härvid växla.
I mera omfattande utsträckning kommo
dylika metoder först till användning i engelska
underhuset (se Cl o sure). — Ryktbar har
också o. i den österrikiska och i den ungerska
riksdagen blivit, särskilt i det österrikiska
Haus der Abgeordneten, där tyskar och
tjecker vid skilda tillfällen grepo till
obstruk-tionsvapnet mot varandra (särskilt under
åren kring sekelskiftet). Också i andra
länders parlament ha sporadiska
obstruktions-försök förekommit, anmärkningsvärt fria
härifrån ha Frankrike och de nordiska länderna
varit. Jfr E. Brandenburg, »Die
parlamen-tarische Obstruktion, ihre Geschichte und ihre
Bedeutung» (1904), och O. Koller, »Die
Obstruktion, eine Studie aus dem
vergleichen-den Parlamentsrechte» (1910). G. H-n.
3. Om o. vid arbetstvister se Sabotage.
Obwalden [å’p-], se Unterwalden.
Oböjd form, se Grundform.
Ocarlna (av it. oca, gås, på grund av
instrumentets likhet med ett gåsägg),
musikinstrument av porslin (även lergods), till formen
som en fågelkropp,
vanl. med griphål. O.
blåses som en
spalt-flöjt (se d. o.). Den
har framgått ur
lergöken vid 1800-talets
mitt. Lergöken, som
är vida äldre (långt
före Kr. f.), har byggts i olika gestalt, än
som fågel, än som mansfigur m. m., än med,
än utan griphål. T. N.
Occam [å’kom], W i 11 i a m, engelsk
skolas-tiker (f. i slutet av 1200-talet i byn Occam,
d. 1349 i München). O. var lärare i filosofi
och teologi i Oxford, anklagades 1324 i
Avignon för kätteri och fängslades. 1328 lyckades
han fly och bannlystes kort därefter. — O:s
framträdande utgjorde en häftig reaktion mot
den förut allenarådande tomistiska och
sco-tistiska begreppsrealismen. Han var
nomina-lismens (se d. o.) huvudrepresentant under
senskolastiken. Det allmänna existerar enl.
O. endast som ett ord eller begrepp i själen,
vilket i tänkandet utgör ett tecken för en
mångfald likartade ting (jfr T e r m i n i s m).
I tänkandet kunna dessa tecken ställföreträda
de verkliga tingen. Som grund för tänkandet
antar O. en intuitiv kunskap. — Beträffande
teologien är O. skeptisk. Guds existens låter
sig icke bevisas utan kan endast bli föremål
för tro. Tron står för O. i strid med vetandet,
men han böjer sig (åtm. skenbart) för
kyrkans lära, i det att han betraktar tro och
vetande som två skilda sanningar. Vad som
är gott betraktar O. som h. o. h. beroende
av Guds vilja. Gud kunde t. ex. bestämma,
att en hänsynslös egoism vore god. — Jfr
även Marsilius från Padova och
där anförd litt. Skr.: »Summa totius logices»,
»Super quator libros sententiarum subtilis-
Ocarina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
