Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Occasion - Occhino el. Ochino, Bernardino - Occidental - Occidenten - Occultation - Ocean - Ocean (försäkringsbolag) - Oceanfart - Oceanider - Oceanien - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Occasion—Oceanien (Klimat)
123
simae quaestiones», »Centiloquium
theologi-cum» m. fl. G. 0-a.
Occasion [åkasiä’], fr., som skylt- och
an-nonsterm: förmånligt tillfälle att förvärva en
vara till billigt pris.
Occhino [åki’nå] el. O c h i n o, B e r n a
r-d i n o, italiensk teolog (1487—1565), från 1538
general i kapucinorden. O., som var en av
sin tids mest berömda predikanter, övergick
1542 till lutherdomen och måste sedan som
landsflyktig föra ett kringflackande liv.
Genom talrika skrifter, delvis med
antitrinita-risk tendens, övade han stort inflytande.
Litt.: K. Benrath, »B. O.» (2:a uppl. 1892);
D. Bertrand-Barraud, »Les idées
philosophi-ques de B. O.» (1924). E. Nwn.
Occidental [åksi-] (»det västerländska
språket»), ett internationellt hjälpspråk, framlagt
1922 av gymnasialprofessorn Edgar de
Wahl i Reval (f. 1867). Det hör till de s. k.
naturalistiska språkförslagen, som bygga på
det som redan är internationellt i ordval,
ordbildning och grammatik. Här följer ett
textprov av o.
Noi trova in li culturlingu.es plu quam 7,000
general-men intelligibil expressiones, queles con lor derivates
representa un respectabil vocabularium, sufficent por
li reciproc communication.
Översättning: Vi finna i kulturspråken mer än 7,000
generellt begripliga uttryck, vilka med sina
avledningar representera ett aktningsvärt ordförråd,
tillräckligt för ömsesidig förbindelse.
De naturalistiska projektens
huvudsvårighet, att förena naturlighet med
regelbundenhet, löstes först i o. genom de Wahls
upptäckt av »regeln om de fem suffixen» (-ion,
-iv, -or, -ori, -ura). Genom dessa fås t. ex.
creation, creativ, creator, creatori, creatura
av verbet crear (skapa, kreera).
O. använder det latinska alfabetet och den
gängse stavningen. Uttalet följer stavningen.
Tonvikten ligger i allm. på vokalen före sista
konsonanten, i ett fåtal avvikande fall
ut-sättes accent, t. ex. idé.
Occidentalrörelsen har på kort tid vuxit ut
till en världsrörelse, organiserad i
Occidental-unionen med säte i Wien; förbundsorgan är
tidskr. Cosmoglotta. I Sverige finnes
Svenska occidental-förbundet i Stockholm. —
Litt.: »Occidental, die Weltsprache» (1930;
utg. av E. Pigal); B. Blomé, »Lärobok i
Occidental» (s. å.); C. E. Sjöstedt, »Dubbel
occi-dental-ordbok» (s. å.). B. B-é.
Occide’nten [åksi-], Västerlandet, Europa;
motsats: Orienten. — Adj.: Occidental.
Occultatiön [åk-], astron., se Betäckning 1.
Oceän (lat. oce’anus), världshav, se Hav.
Oceän, försäkringsbolag, grundat 1872
såsom rent sjöförsäkringsbolag, omfattar f. n.
även ansvars-, avbrotts-, brand-, garanti-,
inbrotts- och vattenledningsskadeförsäkring. O:s
totala ansvarssumma för egen räkning var
703 mill. kr. 31 dec. 1930, den sammanlagda
premieinkomsten med avdrag för ristorno var
8,4 mill. kr. s. å. G. P-e.
Oceanfart, se F a r t 2 e).
Oceanlder, se O k e a n o s.
Oceanien, sammanfattningen av de i Stilla
havet mellan 30° n. br. och 32° s. br. samt
mellan 135° 30’ö. Igd(Palauöarna) och 105° 30’
v. Igd (Sala-y-Gomez) belägna, ofantligt
talrika öar, som ofta kallas Söderhavsöarna. Nya
Guinea samt Nya Zeeland med de subantark-
124
tiska öarna undantagas vanl. från O. Dess
sammanlagda yta blir då inemot 180,000 kvkm
med omkr. 1,3 mill. inv. ögrupperna äro
orienterade längs vissa tektoniska linjer, mest
n. v.—s. ö. men även n.—s., i allm.
betraktade som vulkaniska brottlinjer. Ur
geogra-fisk-geologisk synpunkt tillhöra öarna två
huvudtyper, höga basaltöar och låga
korallöar (atoller och upplyfta platåer); de förra
omges ofta av korallrev, de senare vila på
sänkta vulkaniska massor. I v. delen av O.
(Karolinerna, Bismarcksarkipelagen — Nya
Kaledonien — Fidjiöarna) anstå även
djupbergarter, ss. graniter, samt gamla sediment,
men i övrigt äro öarna ungvulkaniska
(ter-tiära basalter). Längs v. gränsen av
Stilla-havsdepressionen, från Boninöarna i n. till
Kermadecöarna i s., sträcker sig ett bälte av
vulkaner, av vilka omkr. 30 äro verksamma
eller varit det i senaste tid. Den brukliga
indelningen av O. i Mikronesien, Melanesien
och Polynesien motsvarar ej morfologiska
fordringar. En linje från Nya Guineas
nordkust till Fidjiöarna och möjl. Samoa samt
därifrån över Tonga- och Kermadecöarna till
Nya Zeeland betecknar grovt n. och ö.
kusterna av krittidens Australien; denna del av
O. är sålunda av kontinentalt ursprung;
nivåförändringar om flera tusen m ha här
påvisats. — Till Mikronesien höra
Maria-nerna, Palauöarna, Karolinerna,
Marshallöarna och Gilbertöarna, tillsammans omkr.
3,500 kvkm med omkr. 97,500 inv.; endast
de båda sistnämnda äro h. o. h. bildade av
korallkalk. Melanesien omfattar
Bismarcksarkipelagen, Louisiaderna, Salomon
-öarna, Nya Hebriderna med Santa Cruzöarna,
Nya Kaledonien samt Fidjiöarna, tills, omkr.
145,000 kvkm med omkr. 720,000 inv.
Melanesien är till allra största delen
ungvulka-niskt; korallöar spela där mindre roll.
Återstoden av O. utgör Polynesien: Ellice-,
Phænix-, Union- (Tokelau-), Wallis-,
Samoa-, Tonga-, Kermadec-, Manihiki-,
Hervey-(Cook-), Tubuai- (Austral-), Sällskaps-, Låga
(Tuamotu-) och Marquesasöarna, de kring
ekvatorn spridda småöar, som benämnas
Centralpolynesiska sporaderna. de s. ö. om Låga
öarna mera isolerade Pitcairn, Elisabeth och
Ducie samt Påskön och den ensamma klippan
Sala-y-Gomez, slutligen de långt n. om
ekvatorn belägna Hawaiiöarna. Den sammanlagda
ytan är omkr. 27,700 kvkm med omkr. 485,500
inv.; av dessa siffror falla omkr. 2/3 på
Hawaiiöarna. I Polynesien äro de allra flesta öarna
atoller el. korallplatåer.
Klimatet är tropiskt med en årsmedeltemp.
av 20°—30° C och ringa skillnad mellan
årstiderna. Värmen är i förening med stor
fuktighet tryckande i Melanesien, medan
Hawaiiöarna och Sydpolynesien äga ett något svalare
klimat, som hör till de angenämaste på
jorden. Väderleken får sin prägel av passaderna.
Nordöstpassaden når under jan.—febr, ned till
10—15° s. om ekvatorn, där i övrigt
sydöst-passaden blåser. Förödande tropiska
virvelstormar hemsöka västra O., på norra
halvklotet vanl. i juli—sept., på det södra i nov
—mars. Nederbörden, som är mycket
växlande, uppgår på de höga öarna till flera
tusen mm årl., varvid ofta en utpräglad
skillnad finnes mellan våta lovartsidor och tor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
