Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanien - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oceanien (Växtvärld—Befolkning)
125
rare läsidor; den yppiga regnskogen är
inskränkt till de förra. De låga korallöarna
äro torra och lida ofta av vattenbrist.
V äxtvärlden är rik på de höga vulkanöarna
(regnskog, savann), fattig och enformig på
korallöarna. Mikronesiens flora liknar
mycket tropiska Asiens, Melanesiens ansluter sig
dels till dettas, dels till Nya Guineas och
Australiens. Viktig är förekomsten av några
konifersläkten, ss. Araucaria och, Agathis; av
andra väl företrädda grupper må nämnas
skruvpalmer, palmer, urticacéer, moracéer,
ärtväxter, myrtacéer, araliacéer och rubiacéer.
Ormbunkar äro mycket talrika. Med undantag
av några av de höga ögrupperna, ss. Hawaii-,
Sällskaps- och Marquesasöarna, är Polynesiens
flora fattig; till sin karaktär är den
indo-malajisk med australiskt, nyzeeländskt och
amerikanskt inslag. Den ursprungliga
vegetationen har genom kultur starkt decimerats
och är inskränkt till de högre bergen; f. ö.
härska kulturväxter, vilka av infödingarna
förts över hela O., bl. a. kokospalm,
brödfruktträd, sockerrör, banan, mango, jams,
söt-potatis och taro. De utgöra jämte fisk, höns
och svinkött den huvudsakliga födan.
Djurvärld. O. tillhör den polynesiska
sub-regionen av den australiska regionen;
beträffande Hawaiiöarna se d. o. I
Bismarcks-arkipelagen förekomma pungdjur; i övrigt är
däggdjursfaunan ytterst fattig, och inhemska
(endast i västra O.) äro blott några arter av
fladdermöss och råttor. Fåglarna äro
talrikare och uppvisa enstaka märkliga iformer.
Ormar förekomma österut till Fidjiöarna,
medan ödlor äro mera spridda. Bland de
rygg-radslösa djuren äro landsnäckorna starkt
företrädda över hela området. C. S-g.
Befolkning. Det är svårt, för att ej säga
omöjligt, att ge en samlad framställning av
O:s folkslag och deras kulturer, främst
därför att förhållandena på Nya Guinea äro föga
kända, de i Melanesien ofta ej mycket bättre;
på Nya Guinea och många andra håll har man
huvudsaki. reda på kustfolken och detta ofta
ofullständigt. Därtill kommer, att man har
att — särskilt i Melanesien — räkna med
ytterst invecklade ras- och
kulturförhållanden. Melanesien har ju en gång hängt
samman med australiska fastlandet; möjligt
är därför, att på öarna finnas folk, som ej
kommit dit sjöledes. Som ett mycket
gammalt folkskikt — kanske det äldsta — måste
man räkna dvärgfolken på Nya Guinea —
tapiro m. m. — och annorstädes, som
emellertid på flera håll blandats med andra folk
eller av dem rönt kulturinflytande. Vidare
visa både antropologiska och kulturella
förhållanden, att på vissa håll — alltid inuti
landet — folkslag i släkt med australier och
tasmanier (se d. o.) förekomma. I Melanesien
gör sig oftast, såsom på Nya Guinea, denna
skillnad mellan kust- och inlandsfolk starkt
gällande, såväl antropologiskt som kulturellt
och språkligt. Ofta förakta kustfolken
in-landsfolket eller är ett folk skattpliktigt
under ett annat. Viktigaste folkslag i
Melanesien äro väl papuaner och melanesier (tyvärr
nyttjas ordet melanesier med olika mening;
få antropologiska och etnografiska termer äro
så vacklande). Mellan dem råder en trefaldig
motsats: antropologisk, språklig och kul tu -
126
rell, fastän gränserna ej alltid sammanfalla.
Papuaner och melanesier måste räknas som —
väl något uppblandade — negerfolk;
melane-sierna äro kanske äldre i övärlden och stå
inlandsbefolkningen närmare. Grovt taget
räknar man, att papuanerna bo i Nya
Guineas kusttrakter utom i östligaste och
sydöstligaste delen, melanesierna här och på
övriga öar. Papuanerna ha sitt särstående
språk, men melanesiernas hör till
austrone-siska gruppen och är således släkt med
poly-nesiernas och invånarnas i Malajiska
övärlden. Troligt är, att det ej är deras
ursprungliga utan att det härstammar från ett
forntida, ljusare herrefolk.
Mestadels göres den skillnaden gällande,
att papuanerna äro längre och slankare, med
smalare huvud och anlete och bättre bildad,
rak el. krokig näsa. Melanesierna åter äro
mera kortvuxna, grövre byggda med kortare
huvud, bredare anlete, bredare och grövre,
ofta urgröpt näsa. Vid hudfärgen får man ej
fästa sig för mycket, då polynesiskt blod ofta
blandats in; på sina håll ge sig också
polynesiska inslag i kulturen tydligt till känna.
Denna indelning kan endast godtagas tills
vidare; bättre kännedom om förhållandena
kommer kanske att helt kullkasta den.
Papuanerna leva ofta utan egentligt
jordbruk och hämta sin föda ur havet eller av
träd, ss. kokos- och sagopalmen. Betel och
tobak nyttjas. Husen äro nästan överallt
pål-byggnader, stundom mycket stora. Hos flera
folk gå männen fullständigt nakna —
kvinnorna ej numera —• eller med en kapsel, oftast
bestående av en snäcka, som knappast enl.
europeiskt sätt att se döljer, f. ö. känd från
tidiga egyptiska bilder. Eljest bära de
höftsnöre eller gördel, kvinnorna kort kjol eller
förhänge. Huden gnides in med palmolja och
ockra. Åt håret ägnas särskild vård, det färgas
ofta, och man sover med huvudet på små
trästöd för att skona frisyren. Stundom bäres
peruk. Ärrmärkning (skarifikation) är vanlig
och vid kusten (hos mer rasblandade och därför
ljusare människor) tatuering. örat
genomborras, likaså ofta näsans skiljevägg och vingar.
I holländska Nya Guinea filar man tänderna
spetsiga. Smyckena äro talrika, förfärdigade av
snäckor, musslor, sköldpadd, tänder, hajkotor,
fjädrar; kammar bäras, t. o. m. skägget
smyckas stundom. Papuanerna äro stridbara,
deras vapen äro båge, av bambu eller palm,
spjut, slungor, klubbor, dolkar samt olika
sköldar. Man slåss ofta för att skaffa
huvudtroféer. Människoäteri är vanligt. Där
papuanerna ej rönt inflytande av européer, leva
de i ren stenålder med verktyg av trä, sten
— stundom nefrit —, musselstycken, ben,
haj-tänder. Flätkonsten står lågt. Lerkärl
förfärdigas. Båtar av enklare och mera utbildad
konstruktion förekomma, mestadels med
ut-riggare. Seglen göras av palmblad.
Samhället är byggt på vad man kallar
storfamiljen, en samboende släkt. Män och
kvinnor bo mest åtskils. Egentliga
rangskillnader saknas liksom verklig hövdingemakt och
större stater. Framstående personligheter
göra sig emellertid gällande. Ett byråd finns.
Viss kommunism råder i ägo
rättsförhållanden. Vid Torres sund uppträder totemism
(se d. o.) med faderslinje, d. v s. huvudsaklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
