Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanien - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oceanien (Befolkning)
127
härstamning och arv från fadern, i ö. och n.
är samhället uppdelat efter s. k.
tvåklass-systemet, d. v. s. varje människa tillhör en
samhällshälft men gifter sig inom den andra;
här råder kvinnolinje. Äktenskapet är
köpäktenskap, och engifte råder. Ynglingarna
invigas och omskäras vid hemliga fester, där
ansiktsmasker nyttjas. Papuanerna äro
ytterst festglada, sång och musik omtyckta.
Instrumenten äro trummor, flöjter och ett
ocarinaliknande instrument. En större
signaltrumma finnes också, varmed man kan
meddela sig på långt håll. Om deras religion
vet man föga. Tron på trolldom är kraftig.
Liken gömmas för en tid i jorden, utsättas
på plattformer, rökas eller sänkas i havet;
när mjukdelarna avlägsnats, jordas
benstommen för alltid eller gömmas vissa ben, främst
underkäken och ben från armen, och bäras
som amuletter. Då skallen gömmes, visar
man den särskild vördnad, bevarar den i (ofta
i människoform) snidade, ihåliga träbilder,
eller ock lägger man en plastisk massa på
skallen och ger den peruk för att den i
största mån skall likna den döde. Sorgetiden är
lång, sorgbruken omständliga.
Att nu häremot ställa upp en enhetlig och
från papuanernas tydligt skild melanesisk
kultur går knappast. Närmast Nya Guinea
träffar man rätt lika förhållanden. I
Mela-nesien har man dels att räkna med urgamla
förhållanden och kulturell oberördhet —
öar-nas inre är här på sina håll bättre känt —,
dels med ensidig utveckling av vissa
element, som papuakulturen också äger, samt
ofta med polynesiskt inflytande. På vissa öar
ha hemliga sällskap vunnit särskilt stort,
inflytande. Snäckpengar spela — särskilt på
Nya Britannien, Nya Irland m. m. — stor roll
och ha i viss mån omdanat samhällslivet.
Kvinnan har stundom rätten att själv välja
sin man. På visst håll, ss. Nya Irland, har
träsnidarkonsten nått särskilt högt och
utgör genom sin djärva inbillning och sina
grälla färger en av jordens märkligaste
konstarter. Fidjiöarna (se d. o.) utgöra ett
över-gångsområde, då de ha en kultur, som
väsentligen är av polynesisk art; folket utgör
en blandning av polynesier och mörka
människor, rätt olika på olika öar. Jfr
Mela-n e s i e n och Melanesier.
Polynesierna äro lättare att skildra.
Deras kultur är enhetlig, spridd över större
del av jorden än någon annan sådan, utmärkt
i vissa avseenden av fattigdom, i andra av
rik och mångsidig utveckling. Den tillhör f. ö.
ett gånget skede. Polynesierna äro nu i stor
utsträckning »civiliserade»; på flertalet öar
minskas deras antal, stundom snabbt. Trol.
kommo polynesierna från Asien och ha
förhållandevis sent spritt sig över öarna. Var
deras kultur fick sin form vet man ej. Deras
starkt aristokratiska livssyn och
samhällsbyggnad tyda på att de fordom levat vid sidan
av folk av helt annan ras, trol. mörkhyade,
alltså samma orsak, som i Indien skapat
strängt kastväsen. Så har måhända skett på
öar i v. Söderhavet. Såväl kroppsligt som
andligt höra de till jordens bäst utrustade folk;
deras kraft och företagsamhet ha varit deras
olycka, ty de ha fört dem ut i vattenöknen,
där öarna äro för små och ögrupperna för
128
långt avlägsna från varandra, för att den
växelverkan, varur högre kultur födes, skulle
kunna uppstå. Polynesierna äro stor- och
välväxta, hudfärgen växlar mellan ljusbrunt och
olivgult, håret är mörkt, vågigt, stundom
lockigt el. strävt, ögonen mörka. Huvudet är
kort, anletet skiljer sig föga från européernas,
dragen äro ofta fagra. Något mongoliskt
blod torde de ha men ej mycket; från
Malajiska övärldens invånare skilja dem
framför allt kroppslängden och en ädlare
anlets-daning. Ofta märkes blandning med mörkare
folk, som de träffat som tidigare befolkning
på öarna, där de bo eller förr bott. Högre
klasser äro ofta ädlare danade än lägre, som
väl ha mera mörkt blod. Polynesierna äro i
sitt uppträdande hövliga och formella; de äro
renliga, livliga, starkt erotiska, visa en viss
läggning för filosofi och matematik. De
sägas stundom vara ostadiga och mindre
pålitliga, måhända en följd av de små
förhållanden, vari de leva.
Polynesierna bo vid havet, där de dagligen
—• ofta flera gånger — bada. Sin föda hämta
de också till stor del därur. De ha även
jordbruk och odla taro, jams, sockerrör,
bananer, brödfruktträd och kokospalmer.
Männen sköta jordbruksarbetet. Husdjur voro
hund, svin och höns. Människoäteri fanns men
hade vid européernas ankomst mångenstädes
börjat gå tillbaka. De ha fyrkantiga hus,
stundom med rundade gavlar, en egendomlig
hopsmältning av husets två huvudtyper,
fyr-kantshuset och rundhyddan. En livande dryck,
kava-kava (se d. o.), spelade också en roll i
religionen och njöts alltid under högtidliga
former. Husets inre är renligt, smakfullt prytt.
Husgerådet utgjordes av huvudstöd, träkärl
eller skålar av kokosnöt, mattor av skilda
slag m. m. Flätkonsten stod högt, men
vävstol saknades. Maten lagades i särskilda hus.
Kläderna voro skäligen enkla. Oftast
nyttjades tapa, tyg av bast (av Broussonetia
pa-pyrifera), som legat i vatten och klappats
ut till tunna skivor, som hopfogades,
färgades och stundom fernissades. Vanl. bar man
kläder endast på underkroppen. Men
stundom nyttjades ett längre tygstycke med hål i
mitten för huvudet, alldeles som på vissa håll
i Amerika; detta är en av de många
likheterna mellan polynesisk och viss
indiankultur. Håret bars av männen långt och fästes
upp i knut, skars däremot kort av kvinnorna.
Man älskade smycken, särskilt fjädrar och
blommor. Flätor av människohår, särskilt
av grått skägg, voro mycket eftersökta.
Huvudplastik fanns på visst håll; omskärelse
brukades mestadels. Tatuering var omtyckt
och nådde på Marquesasöarna sin kraftigaste
utveckling; den hade alltid en social —
måhända också en religiös — innebörd. Vapnen
voro spjut, klubbor och slungor; båge och pil
nyttjades bara vid jakt och fiske.
Polynesierna voro stridbara och tappra. De voro
skickliga sjömän och framstående i allt slags
vattenidrott, varav »surfing» på senaste
tiden särskilt omtalats. Deras båtar voro
utmärkta.
Kvinnan hade — särskilt i
hövdingefamil-jerna — god ställning, också politiskt
inflytande. Äktenskapet var ofta, men visst ej
alltid, löst och moralen föga sträng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
