Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odovakar - Odryser - Odsherred - Odysséen - Odysseus - Odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Odryser—Odödlighet
160
störtade 476 den siste västromerske kejsaren,
Romulus Augustulus, varpå 1/3 av Italiens
jord överläts åt germanerna. O. erkändes av
Östroms kejsare (Zeno) som regent i Italien
och styrde det med framgång, tills han
angreps av östgoternas konung Teoderik.
Efter långvarig belägring i Ravenna gav han
sig 493 och dödades kort därefter av
Teoderik. H. Sgn.*
Odryser, trakisk stam i Hebros’ (Maricas)
övre dalgång. Deras rike nådde sin största
blomstring under konung Seuthes i slutet på
400-talet f. Kr. och omfattade större delen av
Trakien. Det erövrades av Filip av
Makedo-nien och kom senare i beroende av Rom.
Clau-dius eller Vespasianus införlivade det med
Romerska riket. M. Pn N-n.
Odsherred, halvö på n. Själland, mellan
Sejerö bugt i v. samt Isefjord och
Lamme-fjord i ö. och s. I n. v. sträcker sig den
smala Själlands odde omkr. 20 km ut i Kattegatt.
Odysséen (grek. Odyssei’a), se Ho mer os
och O d y s s e u s.
Odysseus och Penelope. Väggmålning i Pompeji.
Ody’sséus (grek. Odysséu’s, lat. Uli’xes,
mindre riktigt Uly’sses), forngrekisk
sago-hjälte, son till Laertes, konung övei Ithaka
och de närmast kringliggande öarna
(Kefal-lenia, Zakynthos m. fl.) utanför Greklands v.
kust, huvudpersonen i den homeriska dikt,
som efter honom bär namnet Odysséen
(Odyssei’a). Enl. en senare saga ställde han
sig vansinnig för att undslippa tåget till
Troja men genomskådades av Palamedes och
måste med sina män och fartyg följa med på
färden. Iliaden framhåller hans rådklokhet
men även hans tapperhet i striden. Enl.
Odysséen var det han, som skaffade in i
Troja den med väpnade män fyllda trähästen
(se T ro j a n s k a kriget). Odysséen
skildrar hans äventyr under tioårigt kringirrande
på havet efter Tröjas förstöring. På
hemvägen från Troja blev O. vinddriven först
till kikonernas land på Trakiens kust, där
han förlorade 72 män av sitt följe, och
vidare till lotofagerna (se d. o.) på Libyens
kust. Därefter följer en rad äventyr. I
cyklo-pernas land (Sicilien?) inspärrades han med
sina män i Polyfemos’ håla men räddade sig
och dem genom att utsticka den sovande
cyklopens öga, varefter de smögo sig ut tills,
m. fåren i hålan. Polyfemos var son till
Poseidon, som därpå förföljde O. med sin
vrede. O. kom därefter till vindguden
Aio-los’ ö och fick av honom en lädersäck, där
alla vindar utom västanvinden voro
inneslutna. För förlig vind färdades O. hemåt,
och redan var Ithaka i sikte, då hans
kamrater nyfiket öppnade säcken och de
utrusande vindarna drevo skeppen tillbaka ända
till Aiolos’ ö. De kommo sedan till de
män-niskoätande laistrygonernas land, varifrån
O. räddade sig med blott ett enda skepp. På
ön Aiaia vistades de ett år hos den
trollkunniga Kirke (se d. o.), och därefter
seglade O. över Okeanos till underjordens ingång
längst i v. för att rådfråga siaren Teiresias’
skugga. Efter nya växlande öden kom O. till
Thrinakia, där hans hungrande män slaktade
och åto några av solgudens oxar. Till straff
krossades O:s skepp av en blixt. Endast O.
räddade sig till stranden av ön Ogygia, där
han vänligt mottogs av nymfen Kalypso och
kvarhölls i sju år. Då han därefter på en
■flotte en$am styrde mot hemmet, uppväckte
Poseidon en storm och splittrade flotten.
Hjälplös och utblottad påträffades O. på
Scherias strand (se F a i a k e r) av Nausikaa,
dotter till konung Alkinoos, mottogs
gästfritt och fördes på ett faiakiskt skepp till
Ithaka. Ensam och okänd beträdde O. efter
20 års frånvaro sin fäderneö. Då O. troddes
vara död, eftersträvade unga adelsmän hans
gemål Penelopes hand och
konungavärdig-heten, våldgästade hans hus och förtärde
hans ägodelar. Penelope hade efter många
undanflykter slutligen lovat sin hand åt den,
som kunde spänna O:s båge och skjuta till
måls på en rad yxor. Då ingen av friarna
kunde spänna bågen, begärde O., förklädd och
blott känd av sonen Telemachos och två
trotjänare, att ’få försöka och nedlade,
understödd av sina trogna, friarna med sina pilar.
Därefter gav han sig till känna för sin
gemål och sin åldrige fader. — Ofta
framställdes O. och hans äventyr av antikens
bildande konst, i synnerhet på vasmålningar
och gemmer; vanl. avbildas han med sjömäns
toppiga huvudbonad. — Litt.: H. v.
Schwe-rin, »Odysseus’ irrfärder, geografisk
undersökning» (i Lunds Univ:s Årsskr. 1909); J.
Bergman, »Sagan om Odyssevs . . . , berättad
för ungdom» (1906); A. Herrmayer, »Die
Irr-fahrten des Odysseus» (1926). A. M. A.*
Odödlighet innebär eg. själens ständigt
fortsatta tillvaro efter döden och antages i
de flesta religioner. Filosofiskt är den
oförenlig med vissa grundåskådningar, särskilt
materialismen. Bevis för o. ha försökts bl.
a. av Platon i dialogen »Faidon». Ur
idealistisk ståndpunkt ter sig antagandet om o.
särskilt naturligt, om en substantiell själ
antages. Även oberoende av detta antagande ha
dock bevis för o. försökts, särskilt av Kant,
enl. vilken o. visserligen är teoretiskt
obe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
