Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Offer - Offerdal - Offerdals tingslag - Offerent - Offerera - Offerkista - Offerkällor - Offersnöre - Offerstock - Offert - Offertorium - Officer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Offerdal—Officer
170
Hos många folk har ur dessa gravgåvor
utvecklats en kult av de mäktiga döda.
Utbytet av verkliga o. mot mer el. mindre
värdelösa surrogat har på sina håll drivits
synnerligen långt. — 5) Förstlingsoffer.
I de primitiva jordbrukskulturerna äro
för-fädersandarna fruktbarhetens makter och
främjare. Fäderna äga ättens jord, och från
sin underjordiska värld sända de god växt
lighet och skörd. Därför måste en del av
frukten tillfalla dem. Ofta betraktas
förstlingsfrukterna som en tribut, genom vilken de
levande köpa sig rätten att använda skörden
för eget behov.
En märklig utveckling har o. undergått
inom de bibliska religionerna. Det
ursprungliga o. i Israel synes ha haft
gemensamhets-offrets typ. Offerdjuret slaktades på en
lämplig sten, blodet, gudomens andel, utgöts
på stenen, och köttet förtärdes vid gemensam
måltid. Under kanaaneiskt inflytande
utvecklas en rikare offerkult, där o:s karaktär av
gåva framträder starkare. 0. voro av flera
slag. Slaktoffret var vanl. ett
enskilt o., framburet på grund av ett löfte el.
av tacksamhet för visad nåd. Blodet och
fettet tillhörde gudomen, en mindre del
av köttet prästerna. Det övriga
förtärdes av de offrande. De dagliga offentliga o.
i templet voro brännoffer, där hela
offerdjuret gavs åt gudarna genom förbränning.
Syndoffer och skuldoffer gåvos till
soning av bestämda förseelser.
Förstlingsoffer och tionde tillf öllo dels prästerna och de
fattiga, dels förtärdes de av de offrande.
Båda kommo sedan alltmera att anses som
en gåva el. avgift till prästerna. Redan i
senjudendomen har o. mist sin egentliga
innebörd och blivit allenast en akt av lydnad
mot lagens föreskrift; det kan därför
jämställas med bön, allmosor o. a. fromma verk.
I urkristendomen har det kultiska offret
avskaffats och ersatts av dessa andliga o. Den
redan hos Paulus uttalade tanken, att Kristus
är det fullkomliga offret (1 Kor. 5:7), har
Hebréerbrevets författare vidare utvecklat.
Jesus har en gång för alla framburit ett
fullkomligt o. och därigenom skapat en
ständigt verksam försoning och rening från
synden. På 200-talet blir offertanken åter
levande, nu i samband med nattvarden. Redan
i »De tolv apostlarnas lära» (se D i d a c h e)
kallas nattvarden offer. Det är de i liturgien
ingående bönerna, som så betecknas. Först
hos Cyprianus möter tanken, att nattvarden,
den av prästen utförda sakramentala
handlingen, är ett återupprepande av det o., som
Jesus i sin död gav åt Fadern. Läran om
mässoffret, som reformatorerna
förkastade, är alltjämt en av den katolska kyrkans
centrala dogmer.
Litt.: H. Hubert och M. Mauss, »Essai sur
la nature et la fonction du sacrifice» (i
L’An-née Sociologique, 2, 1899); A. Loisy, »Essai
historique sur le sacrifice» (1920); W.
Robert-son Smith, »Lectures on the religion of the
semites» (3:e uppl. 1927); S. Eitrem,
»Opfer-ritus und Voropfer der Griechen und Römer»
(1915); A. Wendel, »Das Opfer in der
alt-israelitischen Religion» (1927). T. A-æ.
2. (Kam.) Åhörarnas gåvor åt prästen i
kyrkan vid vissa tillfällen. Denna från
me
deltiden härrörande löneform upphävdes
genom 1862 års prästlönelagstiftning. —
Tillstånd lämnas stundom fortfarande åt fattiga,
vid univ. studerande teologer att predika för
o. (v i a t i c e r a), för att de så skola erhålla
medel till sina studier. Schg.
Offerdal, socken i Jämtlands län,
Undersåkers och Offerdals tingslag, mellan Näldsjön
i s. ö. och norska gränsen i n. v.; 2,122,30
kvkm, 4,362 inv. (1931), därav 1,039 inv. i
Rönnöfors kyrkobokföringsdistrikt; omfattar
fjällområdet närmast ö. om övre Långan och
dess sjöar, det mjukt kuperade skogsområdet
vid dess fot, genomflutet av Långan med den
betydande Landösjön (se d. o.) o. a. bifloder
till Indalsälven samt bebyggt främst på
sydsluttningarna mot vattendragen. 3,380 har
åker, 79,214 har skogsmark. Vid Rönnöfors
och Aflohammar drevs från omkr. 1840 in på
1880-talet järntillv., baserad på
myrmalms-täkt. Kalkbrott vid Tulleråsen. Pastorat i
Härnösands stift. Undersåkers kontrakt.
Offerdals tingslag är fr. o. m. 25 aug.
1916 förenat med Undersåkers till
Undersåkers och Offerdals tingslag.
Offerc’nt, jur., se Avtal, sp. 621.
Offerera (lat. offe’rre), eg. framräcka;
erbjuda, tillbjuda, hembjuda. Jfr Offert.
Offerkista, en med ett el. flera mindre hål
på locket försedd, låsbar kista, vari gåvor
(»offer») iör kyrkliga eller välgörande
ändamål nedläggas. Sådana kistor av trä, sten
eller järn förekomma ofta i gamla kyrkor,
särskilt på kontinenten. I sin enklaste form,
offerstockar, bestå de ofta av en
urholkad, upprättstående trädstam eller påle,
som med nedre ändan fästs i marken. De
egentliga offerkistorna utgöras däremot
av en liggande, urholkad stam med lock.
En till offerstockarna hän förbar form av o.
är fattigbössorna (se bild till art.
Fattigvård, sp. 159) vid svenska landskyrkor.
Efter reformationen borttogos o., men vid
»heliga källor» bibehöllo sig dock
offerstockarna länge (jfr K ä 11 k u 11 och
Träd-kult). N. E. H.
Offerkällor, se K ä 11 k u 1 t.
Offersnöre (skt yajnopavita, eng. sacrificial
cord), av tre olika trådar hoptvinnat snöre,
som bäres lagt över vänstra skuldran och
nedhängande under högra armen (stundom på
annat sätt) av bramaner och vissa högre
kaster i Indien. J. Ch-r.
Offerstock, se Offerkista.
Offe’rt, anbud, förslag till
affärsöverenskommelse. Se Avtal; jfr Offerera.
Offertörium, offergåva. 1. Urspr. gåvor, som
vid nattvardsfirande! framburos på altaret.
Därav uppkom sedermera offer till
prästerskapet vid kyrkliga förrättningar (se O
f-fer 2). O. Hpl.
2. Sångkören i den katolska mässan efter
Credo (då mässoffret förberedes); även
mo-tettartad komposition el. orkestralt stycke i
en mässa. T. N.
Officer (av mlat. officiärius, tjänsteman),
högre befäl vid försvarsväsendet inom alla
nationer. Denna militära befattningstitel
härrör från senare hälften av 1500-talet, då
arméerna huvudsaki. kommo att bestå av
yrkesmilitärer. Den högre el. lägre ställningen
bland officerare betecknades småningom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
