Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olaus Petri - Olaus Petri (församling) - Olaus-Petristiftelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Olaus Petri—Olaus-Petristiftelsen
200
övers, från tyskan. I aug. 1526 utkom Nya
testamentet för första gången på svenska,
översättningen, som är kritiskt gjord, är
anonym. Meningarna äro delade om den
skall tillskrivas O. el. L. Andreæ (se
diskussion i Arkiv för Nordisk Filologi 1926—30).
Särskilt i förra delen av övers, vittna vissa
språkformer om O:s insats, som ej gärna kan
förnekas, ehuru L. Andreæ dirigerat
utgivandet. Ett litet psalmhäfte, nu förlorat,
utkom 1526 (ny, utvidgad uppl. 1530; äldsta
fullt bevarade uppl., »Swenske songer eller
wisor», 1536). O. är föregångsman i svensk
evangelisk psalmdiktning; i 1819 års
psalmbok äro n:r 21 och 49 av O. Dennes första
polemiska skrifter äro »Swar uppå jtt
ochris-telighit sendebreff» (1527; mot dansken Povl
Helgesen) och »Swar påå tolf spörsmål» (s. å.;
se bild 7 vid B o k), den första mera off.
attacken på den romerska positionen.
Vid Västerås riksdag 1527 var O.
närvarande och medverkade väl till borgarnas
uppslutning kring konungen; dennes nederlag
skulle säkert för O. betytt döden på bålet.
Nu vidgades O:s verksamhet. Han predikade
under 1528 vid kröningen i Uppsala
domkyrka, försvarade Västeråsbesluten mot Povl
Helgesen, utsände ett slags herdabrev till
Sveriges präster (»Een christelighen
formaning till clerekrijt») och behandlade flera
frågor av vikt för reformationsverket:
sakramenten (skriften härom är övers, från
tyskan), äktenskapet, klosterlivet, skriften och
traditionen. Efter mötet i Örebro 1529
utgavs »Een handbock påå swensko» (1529;
nya uppl. 1533, 1537), den äldsta evangeliska
agenda över huvud. »Een lijten postilla»
(1530; ny uppl. 1537) skrevs för det ännu i
predikan föga förfarna prästerskapet. Till
postillan är fogad en självständig katekes
(något påverkad av Luthers stora katekes).
Sedan svensk mässa 1530 gjorts obligatorisk
i Stockholm, utgav O. 1531 en skrift till
dess försvar och s. å. själva ritualet med
motivering (»Then swenska messan»; nya uppl.
1535, 1537). Här återfinnes den ännu brukade
syndabekännelsen: »Jag fattig, syndig
människa». O. var 1531—33 konungens kansler.
Men liksom L. Andreæ ådrog han sig alltmer
konungens misshag genom ogillande av
kyrko-reduktionens överdrifter och kyrkans
osjälvständiga läge. I »Förmaning til alla
euan-geliska predicare» (1535) ser man
svårigheterna: majoriteten inom kyrkan är ännu
katolsk, överheten är misstrogen, och för en del
ivrare går reformationen för långsamt. Den
sistnämnda stämningen hade O. i sin närhet
bland Stockholms tyska borgare; den hade
röjt sig i excesserna vid Melchior Hoffmanns
uppträdande 1526—27 och kritiken mot
öre-bromötet 1529 och kulminerade under
grevefejden i den sammansvärjning mot konungen,
som 1536 upptäcktes. »Hwar igenom
men-niskian får then ewigha salighetena» (1535)
är kanske det mognaste uttrycket för O:s
teologiska ståndpunkt.
På 1530-talet har O. ock i
moraliskt-didak-tiskt syfte utarbetat »En swensk cröneka»,
Sveriges medeltida historia, ett storverk i
sitt slag, som röjer anmärkningsvärda
ansatser till kritiskt sinne (jfr L. Stavenow i
Göteborgs Högskolas Årsskr. 1898 och L. Sjödin
i Hist. Tidskr. 1921). På grund av
konungens misshag blev krönikan ej tryckt men
spriddes i avskrifter. Den utgavs av E. M.
Fant 1818, G. E. Klemming 1860 och J.
Sahl-gren 1917 (i O:s »Samlade skrifter», bd 4). O.
skrev även en uppsats om runskriften. — Från
O:s tid som stadssekr. föreligga hans i
rådstugan förda protokoll (»Stockholms stads
tänkebok 1524—29», utg. av N. Sjöberg 1908
-—14, L. Larson 1928—29). Hans juridiska
intresse röjes av hans kärnfulla
»Domarregler» (alltjämt i sv. lageditioner), som förbinda
svensk rättskänsla med kristen humanitet.
Han skrev ock en kommentar till stadslagen.
Den länge hotande konflikten med
konungen kom till utbrott 1539, sedan O.
uppväckt dennes vrede genom frimodiga
yttranden i krönikan och en predikan mot eder.
Vid herredagen i Örebro 1539—40 hade
konungen låtit uppsätta en utförlig
anklagelseskrift (utg. av H. Lundström 1909) mot L.
Andreæ och O., som han sökte ställa i linje
med vederdöparna och andra orosandar. De
dömdes till döden för uraktlåtenhet att yppa
sammansvärjningen mot konungen 1536 men
benådades med höga böter, som för O.
erla-des av borgerskapet i Stockholm. — Senare
kom O. åter i något så när gott förhållande
till konungen. Han blev 1542 inspektor för
Stockholms skola och 1543 stadens
kyrkoherde (prästvigd 1539). Konungens önskan, att
O. skulle skriva en krönika om hans regering,
blev ej uppfylld Från O:s senare år
stammar det första tryckta sv. bibeldramat,
»To-bie comedia», på konstlös vers med
didaktiskt syfte (1550; anonymt). Den religiösa
pånyttfödelse O. väntat fick han ej se men
svek ej sin sak. Hans grav är i Stockholms
Storkyrka. — O. är i svensk odling en
nydanare av stora mått. Hans oförskräckta
strid var förenad med moderation; hans
livsuppgift var den inre, religiösa sidan av
reformationsverket. L. Andreæ var större som
kyrkopolitiker, L. Petri som liturgiker men
O. en större folklig förkunnare. Han hade
ej Luthers glada dristighet, snarare ett
något kärvt allvar med glimtar av satir. I
grundläggandet av det moderna svenska
skriftspråket och litteraturen tog O. mycket
viktig del. O:s »Samlade skrifter», red. av
B. Hesselman, utgåvos i 4 bd 1914—17.
Litt.: H. Schück, »O. P.» (3:e uppl. 1911);
F. de Brun i S:t Eriks Årsbok 1915; R. Holm,
»O. P.» (1917); N. Lindqvist,
»Reformationstidens bibelsvenska» (1918) och uppsats i
Nysvenska Studier 1928; K. B. Westman,
»Reformationens genombrottsår i Sverige» (1918); Hj.
Holmquist, »Svenska reformationens
begynnelse» (1923); E. Liedgren, »Svensk psalm och
andlig visa» (1926); C. Bergendoff, »Olavus
Petri and the ecclesiastical transformation in
Sweden» (New York 1928). — I Aug.
Strindbergs dramatiska dikt »Mäster Olof» (1872,
1878) är O. huvudpersonen. 1898 avtäcktes
vid Stockholms Storkyrka en staty av O.,
modellerad av T. Lundberg. K. B. W-n.
Oläus Pe^ri, församling i Örebro (se d. o.).
Olaus-Petristiftelsen, stiftelse vid Uppsala
univ., bildad genom anonyma donationer 1908
(80,000 kr.) och 1921 (100,000 kr.). Av räntan
lägges årl. en mindre del till kapitalet.
Resten utgår dels till omkostnader för
föreläs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
