Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oldcastle, sir John - Olde, Emanuel Mathias - Olden - Oldenbarneveid (Barneveld), Johan van - Oldenberg, Hermann - Oldenburg (fristat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Olde—Oldenburg
206
skapsbroder förekommer han i ett före 1588
skrivet skådespel, vilket fick tjäna som
underlag för Shakespeares »Henrik IV». I
Shakespeares skådespel kallades han urspr.
Oldcastle; i den tryckta uppl. däremot F a
1-staff (se d. o.). Biogr. av W. T. Waugh i
English Histoncal Review, XX. V. S-g.
Olde, Emanuel Mathias,
universitetslärare (1802—85). Blev student i Uppsala, fil.
mag. 1830 och var 1833—46 lärare i moderna
språk vid Nya elementarskolan i Stockholm.
1846 blev han e. o. adjunkt i franska och
engelska vid Uppsala univ., fick 1850 titeln
professor och var 1860—76 prof, i
nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur vid
Lunds univ. Mest känd blev han som
framstående läroboksförfattare (»Engelsk
pronon-ciationslära», 1840, »Fransk språklära», 1843,
»Franska läs- och skriföfningar», 1846, alla i
många uppl.). O. tillhörde som student C. J.
L. Almquists lärjungekrets. (V. S-g.)
Oiden [åTden], n.—s. dal, som från Nordfjord
på Norges v. kust leder upp mot
Jostedals-breens centralparti och i nästan hela sin längd
omgives av glaciäris på 1,500—2,000 m höjd.
I dalbottnen sjön Oldevatn och vid fjorden
Oldöra hamn- och kyrkby.
Oldenbarneveld [å’ldonba’rnafält], av
samtida ofta kallad Barneveld, Johan
van, holländsk statsman (1547 25/9—1619
«/5). Var av ansedd adlig familj och blev
efter utländska resor
advokat i Haag. Vid
nederländska
frihetskrigets utbrott slöt
sig O., som var
moderat calvinist, till
frihetsrörelsen och stred
som frivillig bl. a. vid
Leidens försvar 1573
—74. Som
rådspensionär i Rotterdam (1576)
blev han led. av
provinsen Hollands
ständer och var inom
kort Vilhelms av Ora-
nien främste rådgivare och medhjälpare i
befrielseverket. O. medverkade bl. a. till
bildandet av unionen i Utrecht (1579). Efter
Vilhelms död (1584) blev O., ehuru allenast
Hollands »landsadvokat» (från 1586), den
verklige ledaren för den nederländska
fristatens politik. Han genomdrev den unge
Moritz’ val till Hollands ståthållare.
Småningom inträdde en schism mellan dem. Trots
motstånd från Moritz, som ville fortsätta
kriget med Spanien, genomdrev O. av
kommersiella skäl 1609 ett stillestånd, som
tillgodosåg nästan alla de holländska önskemålen.
I den heta striden mellan arminianerna (se
d. o.) och de stränga calvinisterna (se G
o-m a r u s) stöddes de förra av O. och Hollands
ständer, de senare av det lägre folket,
generalstaterna och Moritz. Under inflytande av
O. vägrade Hollands ständer sitt bifall till
en av generalstaternas majoritet beslutad
na-tionalsynod. Sedan Moritz med vapenmakt
tvingat holländarna att falla till föga, lät
han arrestera O. jämte ett par av dennes
förnämsta anhängare, bland dem Hugo Grotius
(1618). O. ställdes till rätta inför en särskilt
tillsatt domstol, vars flesta medl. voro hans
personliga fiender. Han vägrade att försvara
sig inför denna olagliga rätt men dömdes till
döden för högförräderi och halshöggs i Haag
13 maj 1619 (jfr Nederländerna, sp.
849). — O. är en av den holländska historiens
mest betydande personligheter. Hans
verksamhet var av största betydelse såväl för
utdaningen av republikens författning och
organisation som för skapandet av dess yttre
maktställning. — Eng. monogr. av J. L.
Motley (1874). T. G-l.*
Oldenberg [åddønbärk], H e r m a n n, tysk
indolog (1854—1920). Blev 1881 e. o. prof, i
sanskrit i Berlin samt ord. prof. 1889 i Kiel
och 1908 i Göttingen. O. arbetade huvudsaki.
dels på den vediska litteraturens och
religionens och dels på buddismens område, där han
kommit att intaga en ledande ställning. Bland
hans arbeten märkas »Buddha, sein Leben,
seine Lehre, seine Gemeinde» (1881; 6:e uppl.
1909), »Die Hymnen des Rigveda», I (1888),
»Die Religion des Veda» (1894; 2:a uppl.
1917), »Rigveda. Textkritische und
exege-tische Noten» (2 bd, 1909—12), »Die Lehre der
Upanishaden und die Anfänge des
Buddhis-mus» (1915) m. m. J. Ch-r.
Oldenburg [å’ldenbork], fristat i v.
Tyskland, före 1918 storhertigdöme, bestående av
OLDENBURG
Skalal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
