Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omladina - Omljud - Omlopp, Cirkulation el. Rotation - Omloppstid - Omläggningsaffärer - Omnia mea mecum porto - Omnibus el. Buss - Omnibuslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Omljud—Omnibuslinj er
260
Treaxlad omnibus.
bernas enande, först i Ungern, flyttades 1867
till Belgrad och förbjöds s. å. Jfr serb,
mo-nogr. av J. Skerlic (1906). — En radikal
tjeckisk o. av studenter och arbetare verkade
på 1890-talet; 1894 dömdes flera av dess
medlemmar för högförräderi. Tjeck, monogr. av
A. Ziegloserovä (1924) m. fl. (A. A-t.)
Omljud, den särskilt i germanska språk
vanliga företeelsen, att en vokal förändras
till större likhet med en mindre betonad
föregående el., vanligare, följ, vokal el. halvvokal.
De ljud, som framkallat o., äro i, u, w och a.
Genom i-omljud bli a, o, u resp, ä, ö och y,
t. ex. fsv. hiarta blir hjärta, knuti knyte och
komparativ av ung yngre-, u- och rø-omljud
förvandla a, e, i till å, ö, y, t. ex. nakvarr
någon’, a-omljud förvandlar i och u till e
och o (Æ). T nordiska språk var o. väsentligen
genomfört före 850. Ad. N-n.*
Omlopp, Cirkulation el. Rotation,
den oidning, vari olika grödor följa varandra
i jordbruket. Emedan oavbruten odling av
samma el. likartade växtslag på samma jord
plägar medföra nedgång i skördemängd, odlas
vanligen växtslag med olika fordran på
jordens beredning och gödsling i regelbunden
omväxling (se Växtföljd). Härvid fästes
även avseende vid inverkan på efterföljande
gröda, ogräsets bekämpande samt
önskvärdheten av en lämplig fördelning av jordens
gödsling samt arbetena vid jordens brukning,
sådd och skörd. Växlingen bör äga rum
hu-vudsakl. mellan höst- och vårsäd, stråsäd och
baljväxter, rotfrukter och vallväxter.
Motsatsen, då ingen i förväg bestämd ordning
mellan grödorna iakttages, kallar man fritt
jordbruk. H. J. Dft.
Omloppstid. 1. (Astron.) Den tid, som en
himlakropp använder för att tillryggalägga
ett varv i banan i förhållande till en
centralkropp. I strängaste mening är definitionen
på omloppstiden (den sideriska) den tid, som
åtgår, till dess den linje, vilken tänkes
förbinda de två himlakropparna, har samma
riktning i förhållande till en oändligt avlägsen
punkt. Om månens olika o. se Måna d, om
solens se Ä r. K. Lmk.
2. (Skogsh.) Tiden från ett skogsbestånds
uppkomst till dess med föryngring förenade
avverkning. Teknisk o. bestämmes av den
ålder, då virket bäst motsvarar anspråken på
teknisk duglighet. Fysisk o. avser att
garantera beståndets föryngring genom
självsådd och begränsas nedåt av fröbarhetsåldern
samt uppåt av trädens naturliga levnadsålder.
Viktigare än ovanstående äro de
ekono
miska o., enl. vilka uthålligt bedrivna
skogsbruk organiseras och som bestämma
proportionen mellan på skogen förekommande
åldersklassers arealer. O. för högsta
massav kastningen kombinerar
åldrarna så, att i genomsnitt största möjliga
virkesavkastning från skogen i fråga
uppstår. O. för högsta
värdeavkastningen avser att vinna i genomsnitt högsta
möjliga avkastning i penningar från
skogsbruket, sedan alla omkostnader först
från-dragits. Finansiella omloppstidsteorier
jämföra avkastningen med det i produktionen
använda kapitalet. (S-r.)
Omläggningsaffärer, se
Prolongations-affärer.
O’mnia me’a mècum po’rto, lat., »jag bär
méd mig allt mitt». Se Bias.
O’mnibus (lat. o’mnibus, för alla) el. Buss,
större täckt vagn i allmän, regelbunden
persontrafik. I början på 1800-talet slog
häst-omnibustrafiken igenom, i Paris 1828,
London 1829, Berlin 1837. Stockholm fick sin
första o. 1835. I och med införandet av
spårvagnar (på 1870-talet) undanträngdes o. allt
mer och mer, men under de allra senaste
åren har trafiken med o. rönt ett starkt
uppsving genom fordonens motorisering. Den
första motordrivna o. i Stockholm sattes i
trafik 1919. — En automobilomnibus är en
större, täckt automobil (se d. o. med pl.) med
relativt långt hjulaxelavstånd och lågt
liggande chassiram. Motorerna äro i allm.
sexcy-lindriga med en effekt av 75—125 hkr. För att
minska hjultrycket och skona vägbanan
brukas tvillinghjul på bakaxeln el.
drivning med dubbla bakaxlar, s. k. treaxlade
vagnar, det sistnämnda särskilt på större o.
Dylika treaxlade vagnar förses stundom med
tre differentialer, därav en mellan
drivaxlarna. Mjukare gång hos vagnarna
åstadkommes genom speciella fjädersystem (s. k.
progressivfjädrar, fjädrande boggier etc.) samt
ballongringar på hjulen. Bromsarna äro på
o. särskilt kraftiga. Drivaxlarna till
bakhjulen äro ofta helt avlastade, så att de icke
utsättas för böjningspåkänningar. O. med
karosseri i två våningar ävensom släpvagnar
förekomma även. — Ett mellanting mellan o.
och spårvagn är den s. k. t r o 11 ey bu s s en,
d. v. s. en o., driven med elektrisk motor, till
vilken strömmen ledes genom en
ovanjords-ledning ung. som vid spårvägsdrift. O. B-n.
Omnibuslinjer, regelbundna
kommunikationer mellan vissa orter med omnibus (se d. o.)
el. med s. k. turbilar, som köra enl. tidtabell.
Försök med omnibustrafik gjordes i Paris
1662—78, men först på 1820-talet kom dylik
trafik mera regelbundet i gång i Paris och
London, i Stockholm 1835. Det dröjde
emellertid länge, innan o. började få större
betydelse, d. v. s. vann utbredning på landsbygden
och på längre vägsträckor; ännu åren närmast
före världskriget voro o. av mycket
begränsad betydelse. Efter 1920 har
omnibusväsen-det synnerligen snabbt utvecklats. I Sverige
funnos vid 1923 års slut något över 700
om-nibusar, fem år senare 2,192, vid 1930 års
ingång 2.511. Antalet i Sverige
koncessione-rade busslinjer utgjorde vid sistnämnda
tid-?unkt 2.130 med en sammanlagd väglängd av
1,914 km, därav trafikerad 70,475 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
