Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ondulering - Onega - Onegin, Sigrid, f. Hoffmann - Oneida - Oneidasjön - O’Neill, släkt - O’Neill, Eugene - Oneiromanti - Onera - Onesimus, Nesib
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Onega—Oneslmus
270
misslyckas, otn frisören har stark handsvett.
Vattenondulering utfördes tidigare genom att
i det våta håret isätta kammar i symmetriska
linjer. Numera utföres den endast med
fingrarna (mise en plis). A-o.
Onega [anjå’ga]. 1. (Fi. Äänisjärvi.j Rysk
insjö, näst Ladoga Europas största, 9,750
kvkm, på gränsen mellan Karelska republiken
och Leningradregionen vid den fennoskandiska
gnejszonens s. ö. rand, 35 m ö. h. Största
djup i n. v., 124 m. S. delen av O. har en
täml. jämn kast, n. delen vikar, den längsta
Povenetsviken, och talrika öar, den största
Klimetsk. Mottar tillflödena Vodla från
Vodlasjön och Vytegra från s.; avrinner
genom Svir till Ladoga. Genom Mariinska
kanalsystemet (jfr d. o.) står O. i förbindelse
med Volga o. a. flodsystem.
2. (Fi. Äänisjoki.) Flod i v. sovjetryska
regionen Nordlandet, avlopp för Latjasjön,
faller ut i Onegaviken av Vita havet; 430 km
lång. Vid mynningen hamn- och
trävaruindustristaden O. (5,300 inv. 1926).
Onegin [anje’gin], Sigrid, f. Hoffmann,
operasångerska (f. 1891 Ve i Stockholm;
fadern tysk, modern fransyska), elev av R. Weis
och Raniero. Efter engagemang i Stuttgart
och Berlin flyttade hon över till Amerika,
där hon sedan 1922 sjungit med stor
framgång. Hon har företagit talrika turnéer till
Skandinavien (bl. a. 1920 och 1921), under
vilka hon vunnit mycket beröm för sin
vackra, välskolade altröst och sitt
behagliga, temperamentsfulla föredrag. Till
hennes roller höra bl. a. Wagnerpartierna Ortrud
och Fricka, därjämte Amneris, Azucena,
Carmen, Orfeus m. m. Hon blev 1912 g. m.
tonsättaren och pianisten Eugen O. (d. 1919),
1920 omgift med läkaren Fritz Pentzold i
München. T. N.
Oneida [åunäPdo], indianstam, se I r o k
e-ser; även stad i staten New York, vid
Erie-kanalen; 10,558 inv. (1930).
Oneidasjön [åunåPdo-], sjö i staten New
York; avrinner genom Oswego till Ontariosjön.
O’NeiIl [åuni’1], gammal keltisk
hövdingsläkt på Irland med stort inflytande särskilt
i Ulster, där den århundraden igenom tävlade
om makten med släkten O’Donnell (se d. o.).
Namnet O’Neill (ir. Ua Niall) torde ha
börjat bäras på 900-talet, på 1100-talet möter
titeln lord av T y r o n e, och klanens
huvudman plägade åtm. från 1400-talet kallas »The
O’Neill». Conn O. (omkr. 1480—1559),
länge en av ledarna för det irländska
motståndet mot engelsmännen, underkastade sig
1542 Henrik VIII och fick då titeln earl av
Tyrone. Hans son S h a n e O. (omkr. 1530—
67), en vildsint drinkare, var invecklad i
blodiga släktfejder och härjade ofta på
engelskt område. Hugh O. (omkr. 1543—1616)
var son till M a 11 h e w O., som påstods vara
oäkta son till Conn O. och 1558 mördats av
Shane O. Hugh kallades av engelsmännen
»den store earlen av Tyrone», erkändes 1593
som »The O’Neill», inlät sig från 1596 i
stämplingar med Filip II av Spanien, ingick
1599 med drottning Elisabets gunstling
Es-sex ett stillestånd. som snart följdes av nya
strider, och underkastade sig 1603 Jakob I,
som bekräftade hans earlvärdighet. Efter nya
intriger med Spanien flydde han 1607 jämte
Rory O’Donnell, earl av Tyrconnel, från
Irland (»earlernas flykt»); han dog 1616 i Rom
som påvens skyddsling. Hughs brorson
O w e n R o e O. (omkr. 1590—1649) var
från 1642 ledare av den katolska resningen i
Ulster och stred mot parlamentshärar till
1649, då han avled kort efter Cromwells
landstigning på Irland. Striden fortsattes av hans
frände P h e 1 i m O. till 1653, då denne
utlämnades till engelsmännen och avrättades.
Under senare delen av 1600-talet utvandrade
många av släktens medlemmar till Spanien
och Portugal; den kvarstannande ättgrenen,
vars huvudman 1795 blev viscount, utdog
1855. Litt.: Th. Mathews, »The O’Neills of
Ulster» (3 bd, 1907; detaljrik, okritisk). V. S-g.
O’Neill [äunl’l], Eugene, nordamerikansk
dramatiker (f. 1888). Studerade 1906—07 vid
Princeton- och 1914—15 vid Harvard-univ.,
där han var lärjunge till G. P. Baker (se d. o.);
dessförinnan hade han
varit bl. a. sjöman,
skådespelare och
tidningsman. När en
experimentteater i
Pro-vincetown 1916 ff.
uppförde några av O:s
tidigaste stycken,
väckte de snart
uppseende, och O. har
från 1920-talet hälsats
som Förenta
staternas förnämste
dramatiker. Av hans
mycket omfattande
alst
ring må nämnas »Thirst» (1914), »Bound east
for Cardiff» (1916), »Before breakfast» (s. å.),
»The moon of the Caribbees» (1918), »Beyond
the horizon» (1920), »Gold» (s. å.), »The
em-peror Jones» (s. å.), »Diff’rent» (s. å.), »Anna
Christie» (1921; uppf. 1923 i Sthlm), »The
hairy ape» (1922), »Welded» (1923), »The
fountain» (s. å.), »All God’s Chillun got wings»
(1924), »Desire under the elms» (s. å.), »Marco
millions» (s. å.), »The great god Brown» (1925),
»Lazarus laughed» (1926), »Dynamo» (1928)
och »Stränge interlude» (s. å.; »Sällsamt
mellanspel», uppf. 1929 i Sthlm). 1925 utkommo
»Emperor Jones», »Ludna gorillan» och »Tran»
i sv. övers. — O:s första pjäser voro i allm.
enaktare; bland de författare, som i början
påverkade honom, voro Nietzsche, Wedekind
och, kanske mest, Strindberg, men även
berättare som Kipling, Jack London och Joseph
Conrad ha spelat en stor roll för honom. I
sin strävan att skildra psykologiskt djupare
och hänsynslöst sannare än föregående
amerikanska dramatiker har O. främst valt motiv
från elementära, instinktbundna människors
tillvaro och givit en ofta forcerad teckning
av kriser och konflikter, som ibland löpa ut i
de fruktansvärdaste teatereffekter. Hans
naturalism förbindes med lyrik och
symboliserande konstruktion, han är en outtröttlig
experimentator, som ständigt söker nya
former. — Monogr. av B. H. Clark (1927). R-n B.
Onelromantl, drömtydning.
O’nera, lat., se O n u s.
Onèsimus, Ne si b, infödd missionär bland
gallafolket i Östafrika (f. omkr. 1860). O.,
en friköpt slav, kom i förbindelse med
missionären B. P. Lundahl (se d. o.), döptes 1872,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
