Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordonnans - Ordonnanskompanier - Ordonnansofficerare - Ordos - Ordoval - Ordovicium - Ordre - Order de bataille - Ordrup - Ordspråk - Ordspråksboken - Ordstäv - Ordyn-Nastjokin, Afanasij Lavrentjevitj - Ore - Oreader - Orechovo-Zujevo - Oredlighet mot borgenärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
liknande syfte officerare
(ordonnans-officerare). M. B-dt.
Ordonnanskompanier (fr. compagnies
d’or-donnancej, de första i egentlig mening
stående trupper, som uppsattes i Frankrike på
grund av cn av konung Karl VII 1439
utgiven ordonnans (förordning).
Ordonnansofficerare, se Ordonnans.
Ordos, område i s. ö. Mongoliet, mellan
Kinesiska muren och Huang-ho, ett
övergångs-land från Gobiöknen till Egentliga Kina.
Ordoväl, kem., se Garvämnen.
OrdoviTium, den andra av de tre underavd.,
i vilka det kambrosiluriska systemet indelas.
I England och Amerika räknas o. som det
andra systemet i den paleozoiska gruppen
(se Silursystemet och
Storbritannien, geologi). K. A. G.
Ordre [årdr], fr., order; uppdrag.
Ordre de bataille [å’rdro do batä’j], fr.,
slagordning, under 1600- och 1700-talet en armés
uppställning till strid. Då slagordningen var
ganska stereotyp, återgav man ofta arméns
sammansättning och indelning genom att
ange dess o., varför uttrycket småningom
kom att beteckna fälthärens indelning, i
Sverige nu kallad ständig indelning. Om
sjöstyrkan förekom förr uttrycket ordre de
bataille (ligne de bataille); nuv. benämning är
eskaderordning (se d. o.). M. B-dt; ö-g.
Ordrup, förstad till Köpenhamn i Gentofte
(jfr d. o.) kommun, 3 km n. om stadsgränsen.
Bildar egen församl.; 7,048 inv. (1921). I O.
den kat. S:t Andreas kirke, förenad med S:t
Andreas kollegium, ett slags klosterstiftelse.
Ordspråk, sats el. sentens av allmängiltig
innebörd och vanl. didaktisk el. moralisk
syftning, vilken vunnit allmän spridning
bland de breda folklagren som ett uttryck
för praktisk erfarenhet och levnadsvisdom.
O. torde ha existerat redan innan i skrift
fixerad litteratur förefanns. Mycket av
innehållet i t. ex. »Hävamäl» i Eddan, Salomos
ordspråk, Jesu Syraks bok och Hesiodos’
»Verk och dagar» har ordspråkskaraktär
(»gnomisk diktning»). De förändringar
kulturtillståndet genomgått spegla sig ofta på
ett slående sätt i o., vilka därigenom erhålla
ett betydande tidshistoriskt intresse. —
Samlingar av o. började föranstaltas redan under
den tidiga medeltiden (så av Notker på
1000-talet; denna samling var avsedd att
användas vid undervisningen i S:t Gallens
klosterskola). Populär var länge »Cato» (se d. o.,
sp. 705). Inom den tyska medeltidsdikten
utvecklades en särskild genre, som baserades
på poetiskt utnyttjande av o. (»die
Spruch-dichtung», företrädd bl. a. av Heinrich von
Melk, Hugo von Trimberg m. fl.). En
betydande samling o. från medeltidens
avslut-ningsperiod är »Proverbia communia sive
seriösa», sammanställd i Nederländerna. Denna
utgavs tidigt i tryck och blev en källa för
många senare arbeten av liknande art.
Berömdast av alla dessa äro Erasmus av
Rotterdams »Adagia» (1500; många senare uppl.)
och Heinrich Bebels »Proverbia germanica»
(1508), av vilka den förra har mera klassisk,
den senare åter folkligare prägel. Även från
1600-talet finnas flera bekanta och ofta
omtryckta samlingar av o. (bl. a. i Sverige
Christofer Larsson Grubbs »Penu proverbiale»,
Ordonnanskompanier—Oredlighet mot borgenärer
332
1665 ). Det systematiska studiet av o. började
på 1800-talet. Grundläggande för detta är
K. F. W. Wander, »Deutsches
Sprichwörter-Lexikon» (5 bd, 1863—80). Det utförligaste
svenska arbetet är F. Ström, »Svenskarna i
sina ordspråk jämte sju tusen svenska
ordspråk» (1926; med bibliogr.). I handskrift
finns i Kungl. bibi, ett sv. ordspråkslexikon
av kyrkoherde K. Strömbäck. O. W-n.
Ordspråksboken bildar tills, m. Job och
Predikaren den s. k. vishetslitteraturen i
G. T., varvid O. innehåller praktisk
levnadskonst. O:s grundtanke är: »Herrens fruktan
är begynnelsen till kunskap» (1: 7). Gud
ve-dergäller redan här i livet människorna efter
deras gärningar, och den vise bör därför vara
from, emedan detta medför välsignelse.
Åtskilliga satser i O. äro hämtade direkt ur
erfarenheten utan särskild hänsyn till
religionen. Så t. ex. lär erfarenheten, att den
late blir fattig, och den vise bör därför akta
sig för lättja. O. omfattar en hel mängd
samlingar, och några av dem gå under
Salomos namn. Enskilda ordspråk kunna ju gå
tillbaka till Salomos tid, men de olika
samlingarna äro betydligt yngre, och boken i sin
helhet torde icke ha förelegat förrän i den
grekiska tiden. S. H-r.
Ordstäv, gängse talesätt, för vilket en
sagesman vanl. anföres, t. ex. »det hör inte hit.
sa Platin om rättvisan». — Litt.: F. Ström,
»Svenska ordstäv» (1929).
Ordyn-Nastjokin [å’rdin najtjå’kin], A f
a-nasij Lavrentjevitj, rysk statsman
(d. 1680). Var son till en godsägare i Pskov,
erhöll västerländsk bildning och utmärkte sig
under rysk-svenska kriget på 1650-talet som
krigare och som diplomat vid avslutandet av
stilleståndet 1658. Som vojevod av Pskov
reformerade han förvaltningen och utvecklade
handeln. Efter att med stor diplomatisk
skicklighet ha slutit freden i Andrusov 1667
blev O. chef för utrikeskansliet och Rysslands
förste minister. Han sökte främja folkets
bästa, bekämpade slentrian och egennytta,
var i vLsa avseenden en föregångare till
Peter I men fick många fiender och drog sig
1672 tillbaka som munk. (A. A-t.)
Ore, socken i Kopparbergs län, Rättviks
tingslag, kring Oreälven, Oresjön och v.
Skattungen i n. Dalarna; 967,17 kvkm, 3,654
inv. (1931). Utmed sjöarna i s. odlade
bygder på silurisk berggrund, n. därom sjörik
skogsbygd. 1,359 har åker, 65,991 har
skogsmark. Egendom: Furudals bruk (se d. o.).
Dalfors (se d. o.) är nu blott en by, bebodd av
skogsarbetare; sågen revs 1930. Om O.
folkdräkt se Folkdräkt, pl. 2. Pastorat i
Västerås stift, Rättviks kontrakt.
Oreäder (grek. oreia’des, lat. orèadesj,
bergnymfer, se Nymfer.
Orechovo-Zujevo [arjä^ove-zo^ivo], stad i
ry. Moskvaregionen; 62,738 inv. (1926). Stor
textilindustri (»Rysslands Manchester»).
Oredlighet mot borgenärer, i svensk rätt
en särskild grupp av konkursförbrytelser (se
d. o.), som avhandlas i strafflagen 23: 2. Dit
höra åtgärder, varigenom en gäldenär, som
kommit i konkurs, obehörigen minskat de
tillgångar, av vilka borgenärerna borde
erhålla betalning; svikligt undandöljande av
tillgångar för att själv kunna förfoga över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
