Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orgelharmonium (Kammarorgel, Harmonium) - Orgelkoraller - Orgelnist - Orgelpunkt - Orgelregister - Orgeltabulatur - Orgesch - Orgier - Orgyia - Oriental - Orientaliska frågan - Orientaliska kyrkan - Orientaliska mattor - Orientalisk ametist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgelkoraller—Orientalisk ametist
341
»Das Harmonium» (3:e uppl. 1897); L.
Hart-mann, »Das Harmonium» (1913). T. N.
Orgelkoraller, zool., se K o r a 11 d j u r.
Orgelni’st, se Organist.
Orgelpunkt (fr. point cTorgue), långt
uthål-len baston, över vilken harmonierna växla;
brukas mest i slutet av stycke (ofta
avslutning på en fuga).
Orgelregister, se O r g e 1 och Register 3.
Orgeltabulatür, se Notskrift.
Orgesch [å’r-], ty., se E s c h e r i c h, G.
O’rgier, vilda nöjen, dryckesgillen.
Orgyia, zool., se Spinnar e.
Oriental, österlänning; stundom om judar.
— Adj.: Orientalisk.
Orientaliska frågan, sammanfattande
benämning på de mångskiftande politiska
problem, som knutit sig till försöken att i
samband med det turkiska stormaktsväldets
nedgång nyordna Balkanhalvön och främre
Orienten. Redan på 1700-talet spåras o:s
begynnande betydelse, men först på 1800-talet
börjar dess dominerande politiska roll, som
den behöll ännu vid världskrigets utbrott. O.
fick sin karaktär av Rysslands och
Österrikes erövringspolitik på Turkiets bekostnad,
av ryska försök att mot turkarna uppvigla
Balkanhalvöns kristna folk, av
nationalitetsidéns framträdande bland dessa och deras
frigörelsekamp (t. ex. grekiska frihetskriget), av
de religiösa motsatserna mellan kristna och
muhammedaner och mellan de olika kristna
kyrkosamfunden samt slutligen i växelverkan
med dessa lokala konfliktämnen och
stormakternas politik. Denna skiftade ofta; jfr t. ex.
stormaktsflottornas ingripande till Greklands
hjälp mot Turkiet 1827, Frankrikes särpolitik
vid stormaktsinterventionen mot Muhammed
Ali 1840, västmakternas ingripande mot
Ryssland till Turkiets skydd under Krimkriget,
Österrikes och Rysslands tävlan om
inflytande över Balkanfolken m. m. — Litt.: É.
Driault, »La question d’Orient depuis ses
ori-gines jusqu’ä la paix de Sèvres» (8:e uppl.
1921). Om Sverige och o. 1831—41 se C. F.
Palmstierna i Hist. Tidskr. 1930. L-ts.
Orientaliska kyrkan, dets. som ortodoxa
kyrkan (se d. o.).
Orientaliska mattor. För orientalen, som
vanl. sitter direkt på golvet, spelar mattan
en viktig roll; under århundraden har den
orientaliska mattvävnadskonsten utvecklats
till oöverträffad fulländning. Alster av
denna konst ha alltsedan renässansen importerats
till Europa (se M atto r). — Den huvudsaki.
använda tekniken är knuten f 1 o s s a med
få inslag mellan varje rad av knutar,
vilken utföres i en primitiv vävstol med lodrät
varp. Den inknutna luggen är i regel ull
av får, get el. kamel, mera sällan silke,
och utmärker sig i allm. för sin vackra
glans och sina djupa och hållbara
färger. Varpen, som vid kortsidan hänger kvar
och bildar frans, är i kaukasiska och
centralasiatiska mattor i regel av ylle men i nyare
persiska och turkiska ofta av bomull. De
mattor, som äro gjorda för inhemskt bruk,
vanl. de värdefullaste, äro antingen mer el.
mindre avlånga i formatet el. också små
böne-mattor, som avbilda en bönenisch. Tillv. är
till stor del hemslöjd av bofasta el.
nomadiserande stammar men bedrives numera även
342
fabriksmässigt under europeisk ledning,
vilket i de flesta fall lett till försämring.
Dessutom förekomma tunnare vävnader, k e 1 i m
och s u m a k (se dessa ord), vilka dock mera
sällan brukas till mattor. I handeln
förekommande namn på olika typer härröra dels
från tillverknings- el. försäljningsorterna,
dels från olika nomadstammar. Persien,
Turkiet, Kaukasien och Centralasien ha haft
och ha den största betydelsen, men dessutom
finnes en ej obetydlig mattillverkning i
Indien och Kina. — Persien var redan
under tidig medeltid berömt för sina mattor.
Blomstringstiden inföll under Safiddynastien
(1499—1736). En av de mest berömda
praktmattorna, daterad 1539, från moskén i
Ardebil, bevaras nu i Victoria and Albert
museum (London), en annan tillhör Gustav V.
Växt- och djurmotiv i mjuk och rörlig
teckning utmärka persiska mattor. Följ,
ortnamn äro ofta brukade benämningar: Tebris,
Karadag, Kermanschah, Ispahan, Hamadan,
Saruk, Serabend, Ferahan, Schiraz, Meschched,
Chorasan. — De indiska mattorna stå de
persiska mycket nära men karakteriseras av att
djur- och figurframställningar här spela en
dominerande roll. — Den turkisk-anatoliska
mattindustrien är i övervägande grad
hemslöjd, särskilt beträffande bönemattorna. I
Smyrna och trakten däromkring har uppstått
fabrikation under europeisk ledning av
hu-vudsakl. större mattor. Tillika med rent
geometriska former användas här en del
växtmotiv, hämtade ur det persiska formförrådet
men kantiga på grund av grövre teknik. De
förnämsta mattorterna utom Smyrna äro
Us-jak (Uschak), Konia, Ladik, Ghiordes, Kula,
Meles, Mosul. — Karakteristiska för de
kaukasiska vävnaderna äro en del rent geometriska
motiv, blandade med strängt stiliserade
växt-och djurmotiv, samt djupa men starkt
kontrasterande färger. Viktigaste orterna äro
Sjirvan, Dagestan, Kazak, Derbent. — De
centralasiatiska mattornas tillverkningsorter
äro täml. litet kända. De mattor, som gå
under namnet Bochara, äro utförda av olika
turkmenstammar i n. Afganistan och v.
Tur-kestan: Teke, Jomud, Chiva, Besjir, Pendi.
Alla s. k. Bocharamattor ha till grundfärg
rött i vanl. dunkla skiftningar, tillsatt med
brunt, blått och vitt. Mönstren äro strängt
geometriska, vanl. enformiga
upprepnings-mönster. »Blå Bochara» anses härstamma från
Belutsjistan. — I ö. Turkestan och inre Kina,
Samarkand och Kan-su, tillverkas tjocka
yllemattor med bomullsvarp, vilka i mönster och
färg överensstämma med övrigt kinesiskt
konsthantverk. Under 1900-talet har denna
tillverkning i betydande skala upptagits i
prov. Shantung.
Litt.: W. v. Bode, »Vorderasiatische
Knüpf-teppiche aus älterer Zeit» (1901; 3:e uppl.,
tills, m. E. Kühnel, 1923); F. R. Martin, »A
history of oriental carpets before 1800» (2 bd,
1906—08); A. F. Kendrick och C. E. C.
Tat-tersall, »Handwoven carpets, oriental and
european» (1922); R. Neugebauer och J.
Orendi, »Handbuch der orientalischen
Teppich-kunde» (1909); F. Sarre och H. Trenkwald,
»Altorientalische Teppiche» (2 bd, 1926—28);
M. Sterner, »O.» (1929). A. G-r.
Orientalisk ametist, miner., se K o r u n d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
