Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkhoninskrifterna - Orkidéer - Orkla - Orkla grube a.-b. (Lökken verk) - Orkneyöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Orkidéer—Orkneyöarna
350
hade visserligen varit kända ända sedan
början av 1700-talet, då en svensk yngling, den
15-årige Carl Schulman, hade avtecknat
samma slags tecken från stenar i s. Sibirien, men
de tolkades först 1893 av V. Thomsen (se
d. o.). Härvid uppdagades ett utdött, i den
nyare tiden okänt turkspråk,
kökturkiskan. G. Rqt.
Orkidéer, Orchidäceae, växtfamilj, hörande
till monokotyledonerna. Blommorna äro
ensymmetriska, nästan alltid tvåkönade. Hyllet
består av två tretaliga kransar. Det mot
axeln vända bladet i den inre kransen är
vanl. större än de övriga och olikt dessa
(läppen, labellum) Ofta finnas honungsgömmen i
form av sporrar. De flesta ha endast e n
ståndare, några två el. flera. Hos det stora
flertalet är pollenet i vart och ett av
stån-darknappens vanl. två rum förenat till en
enda, sammanhängande massa, pollinium.
Pol-linationen sker genom insekter, i några fall
trol. genom fåglar. Pistillen är alltid en,
bildad av tre fruktblad. Fruktämnet är
enrum-migt, sällan trerummigt, och innehåller en
stor mängd fröämnen. Det sitter under hyllet
och är ofta vridet ett halvt varv, så att
blommans inre del blir vänd utåt (resupinerade
blommor). Ståndare och märken sitta fästa
på en pelarformigt förlängd del av blomaxeln
(columna, gynostegium). Frukten är en
kapsel med talrika, ytterst små frön, som spridas
med vinden.
Samtliga o. äro örter; i övrigt äro de
ytterst mångformiga. Av tropiska arter äro de
flesta epifyter, medan alla extratropiska och
inånga tropiska växa på marken.
Markformerna ha rotstockar av växlande byggnad el.
underjordiska rot- el. stamknölar, bland
epi-fyterna äro stamknölar av olika slag vanliga.
Klättrande arter (med klätterrötter) finnas,
t. ex. vanilj. Bland epifyterna märkas
åtskilliga arter med gröna, assimilerande
luftrötter. Luftrötterna ha ofta ett yttre hölje
av tomma celler (velamen), vilket tjänstgör
som vattenuppsugande organ. Bland
markorkidéerna förekomma åtskilliga icke gröna,
sapiofytiska arter, t. ex. Neottia,
Corallor-rhiza, Epipogium. Bladen äro ytterst
växlande, hos många epifyter tjocka och köttiga,
hos saprofyterna oftast reducerade till fjäll.
O. ha mykorrhiza, och de synas icke kunna
utvecklas till färdiga plantor utan infektion
av mykorrhizasvamparna.
O. bilda växtrikets kanske största fam. och
beräknas till mer än 15,000 arter. De finnas
över hela världen, de flesta dock i tropikerna
och endast få i kallare trakter. I Sverige
förekomma 40 arter. För människan ha de
ringa betydelse. De omogna frukterna av
Vanilla planifolia ge efter jäsning kryddan
vanilj. Rotknölarna av Orchis-arter o. a. ge
drogen salep. Talrika tropiska arter odlas i
växthus som prydnadsväxter, och genom
ba-stardermg ha många nya former framställts.
Även en del kalljordsarter odlas.
Vanl. indelas Orchidaceae i två underfam.,
Plconandrae med två, sällan tre, ståndare och
tre lika, för pollination mottagliga märken,
samt Monandrae med en ståndare och två
pollinerbara märken samt ett tredje märke,
rostellum, som är ombildat till ett fästorgan
för pollinierna. Till den förra gruppen höra
Cypripedium (se G u c k u s k o) med omkr. 30
arter i n. tempererade zonen och
Paphiope-dilum med ett femtiotal arter i in domalaj iska
området. Av båda släktena odlas många arter
och hybrider. Till Monandrae, som omfattar
huvudmassan av orkidéerna, höra bl. a.
släktena Ophrys, Orchis, Gymnadenia och
Pla-tanthera, som alla växa på norra halvklotet
och även tillhöra Sveriges flora. Orchis,
nyckelblomsläktet, nyckelblomster, är det
artrikaste släktet i Sverige. Av de omkr. 80
arterna finnas 11 i Sverige, däribland O. militaris,
Johannesnycklar, som växer i Skåne och
Blekinge samt på Öland och Gotland, och O.
ma-culata, Jungfru Marie hand, som är spridd
över hela landet. Många tropiska släkten äro
märkliga genom sin artrikedom el. sina vackra
och märkvärdigt formade blommor, för vilkas
skull de odlas. Coelogyne (odlade bl. a. C.
cristata och G. speciosa) är utbrett över det
indomalajiska området. Till samma område
och Australien höra Dendrobium med över
1,000 arter (ofta odlad är D. nobile) och Vanda
(vanliga i kultur V. tricolor och V. caerulea).
Ett av Afrikas främsta släkten är Angrccum.
I tropiska och subtropiska Amerika finnas
talrika släkten. Epidendrum räknar omkr.
800 arter. Cattleya har mycket stora
blommor och är ett av de mest odlade släktena.
Vanliga arter äro bl. a. C. labiata och C.
citrina. Även Laelia odlas mycket, främst L.
anceps. Catasetum har enkönade blommor;
han- och honblommor äro varandra ofta
mycket olika. Av Oncidium, som räknar omkr. 500
arter, äro många, t. ex. O. Papilio och O.
crispum, i kultur, likaså av Odontoglossum.
Av övriga ofta odlade amerikanska släkten
må nämnas Sobralia, Masdevallia,
Zygopeta-lum och Stanhopea. — Litt.: A. Holzhausen,
»Orchidéer» (1916; ny uppl. 1928); R.
Schlech-ter. »Die Orchideen» (1915; 2:a uppl., utg. av
E. Miethe, 1927). K. A.
Orkla, älv i Tröndelagen, Norge, från St.
Orkelsjöen (1.064 m ö. h.) n. om Dovre
genom bl. a. Meldal och Orkdal till
Trondheims-fjorden; flodområde 3,053 kvkm, längd omkr.
150 km. Dovrebanan går över O. med en
av Norges största järnvägsbroar (se bild vid
Dovre).
Orkla grube a.-b., även kallat L ö k k e n
verk (jfr d. o.), ansenligt gruvföretag
(koppar) på Lökkens, Höidals, Dragsets, Ämots
m. fl. fält i Meldal, Sör-Tröndelag fylke,
Norge. Produktionen var 1929 400.000 ton,
varmed Orkla stod som n:r 4 av världens
kis-producenter och representerade 50 % av Norges
kisexport. Bolaget stiftades 1904; dess
aktie-kap. är nu (1931) 19,999.600 kr. Större delen
därav är svensk, och ledningen är huvudsaki.
i svenska händer. M. H.
Orkneyöarna [å’kni-] (eng. Orkney islands,
fno. Orkneyjar, lat. O’rcades), brittisk ögrupp
utanför nordligaste Skottland, skild
därifrån av Pentland firth; 975 kvkm, 24,111
inv. (1911; beräknad folkmängd 1930 21.800’.
O. omfatta ett 90-tal öar och skär, varav 29
äro bebodda; störst äro Pomona el. Mainland
(536 kvkm), Hoy och South Ronaldsay, som
‘omge hamnen Scapa flow, samt längre i n.
Shapinsay, Rousay, Eday, Stronsay, Sanday och
Westray. öarna ha branta, klippiga stränder:
högsta punkten är Ward hill (477 m ö. h.) på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
