Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkneyöarna - Orla-Jensen, Sigurd - Orlamünde - Orlan, Pierre Mac - Orlando, Vittorio Emanuele - Orlando furioso - Orleana - Orléanais - Orleanister - Orléans (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Orla-J ensen—Orleans
352
Katedralen i Orléans.
Hoy. Klimatet är milt; skog saknas. O:s
talrika fornlämningar härröra från de
ursprungliga piktiska inv., som sedan 800-talet
assimilerats med inflyttade norrmän. Dessa
upp-gingo i sin ordning i den inflyttande skotska
befolkningen. Vissa nordiska sedvänjor och
institutioner kvarleva ännu. Boskapsskötsel
(hästar, nötkreatur) och sillfiske äro
huvudnäringar. O. bilda grevsk. Orkney;
huvudstad: Kirkwall (se d. o.). —’O. omnämnas
redan av Plinius, Ptolemaios och Mela.
Kristendomen predikades på 500-talet av Columba.
Från 700-talets slut voro O. en stödjepunkt för
skandinaviska vikingar, som härifrån
hemsökte Skottland och England. 875 erövrades
de av Harald Hårfager och styrdes sedan av
norska jarlar. 1468 pantsattes O. till
Skottland vid Kristian I:s dotter Margaretas
giftermål med Jakob I och blevo aldrig
åter-inlösta. Under världskriget var Scapa flow
(se d. o.) eng. flottans huvudbas. Litt.: J. G.
F. M. Heddle och F. Mainland, »Orkney and
Shetland» (1920).
Orla-Jensen, Sigurd, dansk fysiolog (f.
1870). Tog ingenjörsexamen 1893, var 1899—
1902 assistent vid lantbruksförsöksstationen
i Bern och 1903—07 föreståndare för
mjölk-ningsförsöksstationen där. O. blev 1904 fil.
dr, 1906 docent vid Polyteknisk læreanstalt
och 1908 prof, där i bioteknisk kemi. Han
har skrivit många avh., särskilt i mjölk- och
ostbakteriologi. P. E-t.
Orlamü’nde [år-], stad i Thüringen, vid
Orlas mynning i Saale; 1,797 inv. (1925). O.
var under medeltiden centrum i ett
själv
ständigt grevskap O. Greve Siegfried av O.
(1176—1206) var g. m. en dansk prinsessa;
om hans son Albert se d. o., sp. 411.
Orlan [årlä’], Pierre Mac, fransk
författare (f. 1883). O. har vunnit en stor läsekrets
som fantasifull äventyrsförfattare och
skildrare av moderna kvinnotyper med romaner
som »Le chant de 1’équipage» (1918), »La
ca-valière Elsa» (1922) och »La Vénus
interna-tionale» (1923), varjämte han givit
impressionistiska ögonblicksbilder från Paris’ undre
värld i flera diktsamlingar. Kj. S-g.
Orlando [årla’ndå], V i 11 o r i o E m a n
u-e 1 e, italiensk rättslärd och politiker (1860—
1926), prof. 1885 i Modena, innehade sedan
olika lärostolar i Messina, Palermo och Bom.
O. invaldes i
deputeradekammaren 1898,
var
undervisningsminister i Giolittis
ministär 1903—05,
justitieminister i Giolittis
ministär 1907—09 och
i Salandras 1914—16
samt inrikesminister i
Bosellis 1916—17. Han
var konseljpresident
okt. 1917—juni 1919.
Jämte sin
utrikesminister, Sonnino, var
O-italiensk delegerad vid
Pariskonferensen 1919 och tillhörde där, utan
att dock utöva nämnvärt inflytande, »de fyras
råd» (se vidare Italien, sp. 851). V. S-g.*
Orlando furioso [årla’ndå foriå’så], it., »Den
rasande Roland», epos av Ariosto (se d. o.).
Orleäna, bot., se Bixaceae.
Orléanais [årleanä’], fordom prov, i mell.
Frankrike, på ömse sidor om den stora
Loire-kröken, huvudsaki. omfattande de nuv. dep.
Loir-et-Cher, Eure-et-Loir och Loiret.
Huvudstad: Orléans.
Orleani’ster [årle-], franskt politiskt parti,
anhängare av det 1848 fördrivna huset
Orléans, i motsats mot legitimister (se d. o.),
bonapartister och republikaner. I
nationalförsamlingen 1871 invaldes många o. Om
deras »fusion» med legitimisterna se C h a
m-b o r d, sp. 873. Efter grevens av Chambord
död 1883 upphörde skillnaden mellan
legitimister och o., vilka partinamn ersattes med
rojalister. Jfr Orléans, släktövers. (B. H-d.)
Orléans [årleä’], huvudstad i fr. dep. Loiret,
på n. stranden av Loire, där floden böjer
av från n. v. till s. v. huvudriktning; 70,611
inv. (1926); garnisonsort, säte för biskop,
appellationsdomstol och ett flertal högre
skolor. O:s äldre delar omges av breda
bulevar-der, som ersätta de forna fästningsverken.
Märkligaste byggnaden är katedralen
S:te-Croix, urspr. från 1200-talet, bränd av
huge-notterna 1567 och återuppförd 1601—1829,
huvudsaki. i sengotisk stil; v. fasaden krönes
av två egendomliga torn. Andra märkligare
byggnader äro kyrkorna S:t-Aignan (från
1300-talet), S:t-Paterne och S:t-Euverte samt
rådhuset (renässansbyggnad från 1500-talet,
fordom kungligt residens), hist. museet,
tavelgalleriet (inrymt i gamla rådhuset) och Jeanne
d’Arcmuseet. — O. är en viktig handelsstad
och järnvägsknut vid Chemins de fer
d’Or-léans; ovanför staden utmynnar Canal d’Or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
