Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orléans, Ludvig Filip Josef - Orleanska jungfrun - Orley, Barend (Bernaert el. Bernhard) van - Orlik, Emil - Orlik, Filip - Orlov, släkt - Orlovdiamanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Orleanska j ungfrun—Orlovdiamanten
356
Kristus begråtes. Målning av B. van Orley.
nom hemliga bearbetningar till jäsningen i
Paris. Efter oktoberupploppet 1789 ansågs O.
så komprometterad, att han för en tid avvek
under form av beskickning till England. O:s
förhoppningar på
dynastiens fall och
tillfälle för honom själv
att nå regentskap
eller tronen slogo fel.
Längre fram slöt han
sig till jakobinerna,
bortlade sin titel och
blev »medborgaren
P h i 1 i p p e É g a 1
i-t é». O. röstade i
konventet för konungens
avrättning. Av
gi-rondisterna anklagad
för att eftersträva
diktaturen, försvarades O. till en början
av jakobinerna. Men då hans äldste son,
sedermera konung Ludvig Filip (se
Ludvig, sp. 258), flytt till österrikarna,
fängslades O. april 1793, ställdes i nov. inför rätta
och giljotinerades. — Litt.: A. Britsch. »La
jeunesse de Philippe-Égalité» (1926). (B. H-d.)
Orleanska jungfrun, se Jeanne d’A r c.
Orley [årlä’], Barend (Bernaert el.
Bernhard) van, flamländsk historie- och
porträttmålare, tecknare för tapeter och
glasmålningar (omkr. 1495—1542). O. studerade i
Italien, där han skall ha kommit i förbindelse
med Rafael, som påverkat hans konst. Senare
(1521) gjorde O. personlig bekantskap med
Dürer under dennes vistelse i Bryssel. Från
1515 arbetade O. för ståthållarinnan
Margaretas av Österrike räkning och blev 1518
hennes hovmålare. Ett av O:s tidigaste säkra
arbeten är ett flygelaltare i statsgalleriet i
Wien (omkr. 1512). Läkaren Zelles porträtt i
Bryssels museum är sign, och daterat 1519, och
en praktfull triptyk, behandlande Jobs
historia, i samma museum är sign. 1521. Omkr.
1525 började O. teckna kartonger till vävda
tapeter och målade fönster. Bland tapeter,
som tillskrivas O., märkas en svit i Neapels
museum, framställande slaget vid Pavia, och
en annan svit i Louvre, »Kejsar Maximilians
jakter». I kyrkan S:te Gudule i Bryssel
finnas några efter O:s utkast utförda
glasmålningar. O. hör till de mest kända
romanisterna, efterbildarna av den italienska
renässanskonsten. — Litt.: M. J.
Friedlän-der, »Die altniederländische Malerei», bd 8
(1930). (E. L-k.)
Orlik [å’r-], Emil, tjeckisk-tysk konstnär
(f. 1870 i Prag). Studerade i München,
vistades halvtannat år i Japan, gjorde därefter
flera resor i Fjärran östern och blev 1905
prof, vid Kunstgewerbemuseum i Berlin. O.,
en av mästarna inom den moderna dekorativa
konsten, har utövat alla slag av grafisk
teknik — radering, kopparstick, färglitografi,
affischkonst, träsnitt. Han behärskar utan
att plagiera det japanska färgträsnittets
teknik i högre grad än någon annan europé och
är mästare även inom bokkonsten. O. är även
en individuell och känslig målare — i pastell,
akvarell, olja — med vidsträckt och
omväxlande motivkrets, porträtt, gammaltyska
stadsbilder, japanska motiv m. m. G-g N.
Orlik [å’r-], Filip, lillrysk hetman (1672
—1742). Följde Mazepa till Bender och
utsågs efter dennes död 1710 till hetman. O.
medföljde de 1714 från Turkiet återvändande
svenskarna, vistades 1715—20 i Sverige och
förde därefter ett kringflackande liv.
Orlov [arlå’f], rysk släkt, av vilken flera
medlemmar på olika sätt gjorde sig bemärkta
under 1700—1800-talet. — Grigorij
Gri-gorjevitj O. (1734—83) blev som ung
officer sedermera
kejsarinnan Katarina
II :s gunstling och var
en av ledarna för
sammansvärjningen 1762.
Efter denna fick han
stora besittningar och
höga värdigheter,
upphöjdes 1762 jämte sina
bröder i grevligt stånd
och blev 1772 tysk
riksfurste. En plan
om giftermål med
Katarina II gick om
intet, O. misslyckades
vid ifredskonferensen i Focsani 1771, och
Katarina skaffade sig andra älskare. O. skänkte
Katarina den berömda Orlovdiamanten (se
Diamant, sp. 856). — Hans broder A 1 e
k-sej Grigorjevitj O. (1735—1808),
bekant för sina stora kroppskrafter, var 1762 en
av Peter III:s mördare. Efter fredsbrottet
med Turkiet 1768 blev O. chef för en flotta,
som 1770 besegrade turkiska flottan vid
Tscheschme (jfr Greigh, S. K.) och fick
tillnamnet Tjesmenskij. Han ägnade sig
åt hästavel, och på hans stuteri frambragtes
berömda travare av halvblodsras, Orlovras
(se Hästen, bild 11). — Brorsonen Al
ekse j Fedo r o v i t j O. (1787—1862)
kommenderade under dekabristupproret 1825 (vari
hans bror M i c h a i 1, 1788—1842. var
invecklad) ett gardesregemente, åtnjöt Nikolaus
I:s förtroende och var 1844—55 chef för
hemliga polisen. Han hade flera diplomatiska
uppdrag, sökte 1854 förgäves draga Österrike
över på Rysslands sida, deltog i
fredskonfe-rensen i Paris 1856 och erhöll s. å. furstetitel.
— Hans son furst Nikolaj Alek sej
e-vitj O., general (1828—85), var 1870—-82
sändebud i Paris, sedan i Berlin. A. A-t.
Orlovdiamanten [arlå’f-], se D i a m a n t, sp.
856 och bild på pl., samt Orlov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
