Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orléans (stad) - Orléans, ätter - Orléans, Gaston - Orléans, Karl - Orléans, Ludvig - Orléans, Ludvig Filip Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Orléans—Orléans, L. F. J.
354
léans, som förbinder Loire med Canal du
Loing oeh Canal de Briare. Industrien
omfattar bl. a. mekaniska verkstäder,
tillverkning av konserver, ättika och choklad.
Historia. O., urspr. en keltisk stad, bär sitt
namn efter romerske kejsaren Aurelianus och
var huvudort i grevskapet, sedermera
hertig-dömet Orléans. Det belägrades 1428—29 av
engelsmännen men befriades av Jeanne d’Arc
(se d. o.). Under fransk-tyska kriget
utkämpades 3 och 4 dec. 1870 slaget vid O.,
som slutade med att tyskarna på aftonen 4
dec. besatte staden. — Jfr E. Bimbenet,
»Histoire de la ville d’O.» (5 bd, 1884—88);
H. Kunz, »Die Schlacht von O.» (1894).
Orléans [årleä’], franska hertigliga ätter,
yngre grenar av huset Gapet (jfr
Kape-t i n g e r). Förste hertigen av O. var Filip
VI:s son Filip (d. 1375), som 1344 fick
Orléans i förläning. Karl VI förlänade 1392
hertigdömet O. till sin yngre bror Ludvig av
Valois (d. 1407), stamfar för grenen V a 1 o i
s-Or léans; om honom och hans son Karl
av O. se nedan. Karls av O. son Ludvig
blev fransk konung (Ludvig XII, se
Ludvig, sp. 252), och dennes kusin Karl av
O., greve av A n g o u 1 è m e (d. 1496), blev i
sitt gifte med Louise av Savojen (se d. o.,
sp. 215) far till Frans I.
Orléans förlänades av Ludvig XIII till hans
bror Gaston (se nedan) och av Ludvig XIV
till hans bror Filip, den senare stamfar för
huset Bo urbon- Orléans; om den
senare och hans son Filip av O., »regenten»,
se Filip, sp. 324. Regentens sonson
Ludvig Filip (1725—85), hertig av Chartres
och 1752 av O., var far till Ludvig Filip Josef
av O. (1747—93, »Philippe Égalité»), se
nedan. Den sistnämndes son var konung
Ludvig Filip (se Ludvig, sp. 258). Dennes
äldste son, Ferdinand (1810—42), hertig av
Chartres och sedan av O. (om hans maka se
Helena, sp. 773), var far till greven av
Paris (se Ludvig Filip Albert) och
till Robert, hertig av Chartres (se d. o.).
Om grevens av Paris äldre son Ludvig
Filip Robert, hertig av O. (1869—1926),
se Filip, sp. 325. Vid den senares död
1926 övergingo anspråken på Frankrikes
tron till hans kusin (hertig Roberts av
Chartres son) Jean, hertig av G u i s e (f. 1874),
som f. n. är huset O:s huvudman. Om dennes
äldre bror Henrik av O. se H e n r i k, sp. 864;
en syster var prinsessan Marie av Danmark
(se Maria, sp. 864). Utom hertig Ferdinand
(se ovan) hade konung Ludvig Filip bl. a.
även sonen Ludvig, hertig av Nemours
(1814—96). Denne valdes 1831 till belgiernas
konung, men hans fader avböjde anbudet.
Hertigen av Nemours levde efter
revolutionen 1848 i England och blev genom sin
son Gaston, greve av Eu (se d. o.),
stamfar för linjen O. - Braganza (se B r a g a
n-z a). Om konung Ludvig Filips söner
hertigarna av Joinville och A u m a 1 e se
dessa ord; yngste son var A n t o i n e, hertig
av Montpensier (1824—90). Denne
äktade 1846 spanska drottningen Isabella II:s
syster och blev 1859 infant av Spanien. Han
stämplade mot Isabella, förvisades 1868,
återkom efter Isabellas fall och fick en del röster
vid kungavalet 1870. Han arbetade sedan för
val av Alfons (XII), som 1878, i sitt första
gifte, blev hans svärson; en annan svärson
var greven av Paris. B. H-d.
Orléans [årleä’], Gaston, hertig av, fransk
prins (1608—60), son till konung Henrik IV
och bror till Ludvig
XIII; jfr Orléans,
släktövers. Deltog i
sammansvärjningarna
mot Richelieu men
lämnade sina
anhängare i sticket, vacklade
under fronden mellan
kungliga partiet och
upprorsmännen samt
förvisades efter
kungamaktens seger till
Blois. Om hertig
Gastons dotter, »la grande
Mademoiselle», se
Montpensier.
Orléans [årleä’], Karl, hertig av, fransk
skald (d. 1465), son till hertig Ludvig av O.
(se nedan). Då Ludvig mördats 1407, blev
hans son Karl en av ledarna för
orlean-ska partiet, även kallat les armagnacs efter
Karls andre svärfar (se A r m a g n a c). I
slaget vid Azincourt 1415 blev Karl tagen av
engelsmännen och hölls fången i England i
25 år. Återkommen 1440, höll han på sitt
slott Blois ett lysande hov, präglat även av
intresse för konst och litteratur. Han var
själv en fängslande lyriker. Hans dikter
besjunga bl. a. »la douce France», kärleken och
naturen; de äro känsliga och behagfulla,
formen klar och elegant. Karl var fader till
konung Ludvig XII (se Ludvig, sp. 252).
— Litt.: P. Champion, »La vie de Charles
d’Orléans» (1911); A. Ehrensvärd, »Fransk
medeltid och renässans» (2 bd, 1922; i bd 2
övers, av 11 dikter av O.). B. H-d.
Orléans [årleä’], Ludvig, hertig av (d.
1407), yngre son till konung Karl V, bror till
Karl VI, bar även titeln hertig av Valois och
blev stamfar för grenen Valois-Orléans. Han
var rikt begåvad, fick 1392 hertigdömet O. i
län och blev 1404 under sin brors
sinnessjukdom Frankrikes regent. Han kom i strid med
sin kusin Johan av Burgund, vilken lät mörda
honom (se Burgund, sp. 269). Utom
äktenskapet hade Ludvig sonen Jean, greve av
Dunois (se d. o.), kallad »bastarden av
Orléans». B. H-d.
Orléans [årleä’], Ludvig Filip Josef,
hertig av, fransk prins och revolutionsman
(1747—93), sonsons son till Filip av O.
(»regenten»); jfr Orléans, släktövers. O. var
ett gott huvud men ärelysten och
karaktärslös, kom tidigt i opposition mot hovet,
protesterade 1787 vid en lit de justice mot
åtgärder av Ludvig XVI och förvisades därför
från Paris, vilket ökade hans popularitet. O.,
som genom sitt gifte (hans maka tillhörde
grenen Bourbon-Penthièvre) var en av landets
rikaste män, var stormästare och chef för
franska frimurarsamfundet och en av de
talrika frimurare, som valdes till ledamöter av
riksständerna 1789. O. övergick genast på
tredje ståndets sida, då detta konstituerade
sig som nationalförsamling. Han bidrog ge-
XV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
