Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orvieto - Orycteropus - Oryctes - Oryctolagus - Oryx, Oryxantiloper el. Spetsbockar - Oryza - Orzeszkowa, Orzeszko, Eliza - Os (kemi) - Os (latin) - Os (älvmynning) - Os, Kolos - Os (Ohs, bruksegendom) - Os (herred) - O. S. A. - Osa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Orycteropus—Osa
390
bana för upp; 7,598 inv. (1921; som kommun
19,409 inv.). Staden bevarar många
medeltida drag och är bl. a. bekant för sitt vin.
Domkyrkan, påbörjad på 1280-talet, är en av
Italiens vackraste, uppf. på en äldre kyrkas
grund (jfr M a i t a n i, L.). I f. d. påvliga
palatset är museum inrymt. — O. intar
platsen för den etruskiska staden Volsinii och var
en av guelfernas förnämsta fästningar (Urbs
vetus), praktiskt taget ointaglig för den äldre
krigskonsten. O. tillhörde påvarna till 1870.
Orycte’ropus, zool., se Jordsvinsläktet.
Ory’ctes, zool., se Jättebaggar.
OryctoTagus, zool., se Kanin.
O’ryx, Oryxantiloper el.
Spetsbockar, antilopsläkte av underfam.
häst-antiloper, som bebor alla öppna trakter i
Afrika och s. Arabien. Hithörande former
äro något klumpigt byggda djur med lång
svans, som slutar med en yvig hårtofs; de
ha stora ögon och ofantligt långa, smala
horn. Ge ms bocken el. p a s s a n e n, O.
gazella, har en mankhöjd av 1,2 m och horn
av samma längd. Den finnes i s. v. Afrika.
B e i s a n, O. beisa, från n. ö. Afrika, den
mest bekanta arten, omtalades redan av de
gamla egypterna, som trol. höllo den i
fångenskap. Detta gäller även om
sabelanti-1 o p e n, O. algazel, från det inre av
Nordafrika, med bågböjda horn. T. P.
Oryza, bot., se B i s.
Orzeszkowa [å^äj’kå’va], Orzeszko, Eliza,
polsk författarinna (1842—1910), på sin tid
mycket populär. Hon skrev en lång rad
romaner, som skärskådade olika
samhällsproblem i Polen under
senare hälften av
1800-talet och början av
1900-talet. Hon
försvarade kvinnornas
självständighet i
»Pamiqt-nik Waclawy» (1867),
»Marta» (1873),
»Marja» (1876) m. fl., fäste
uppmärksamheten på
förhållandena på
landet i »Rodzina
Broch-wiczöw» (1876), »Nad
Niemnem» (1889),
»Cham» (s. å.) etc.,
kämpade mot den till Polen importerade ryska
nihilismen i »Widma» (1880), »Sylwek
Omen-tarnik» (1882) m. fl. och tecknade de polska
judarnas liv i »Meir Ezofowicz» (1878) etc.
Dessa romaner präglas av ädel medkänsla
med mänskligt armod och kärlek till nästan.
Positivistiska tendenser i hennes arbeten få
småningom vika för tron på andens seger.
Denna framträder i många av hennes senare
romaner (»Mirtali», 1886, »Argonauci», 1898,
m. fl.) och följer författarinnan till livets
slut. — Femton av hennes romaner ha
översatts till sv. av E. Weer. Sami. skr. 1884—89
(47 bd; i bd 1 inl. av P. Chmielowski) och
1913 ff. (hittills 25 bd). Jfr uppsats av A.
Jensen i Finsk Tidskr. 1906 och polsk monogr.
av A. Drogoszewski (1912). W. T-i.
Os, kemiskt tecken för en atom osmium.
Os [åss], lat., ben (plur. o’ssa). — O-
ethmoi-deum, silbenet. — O. frontäle, pannbenet. —
Ossa maxilläria, överkäksbenen. — Ossa
na-sälia, näsbenen. — O. occipitäle, nackbenet.
Domkyrkan i Orvietu.
— Ossa palatma, gombenen. — Ossa
parietä-lia, hjässbenen. — O. pübis, blygdbenet. — O.
sa’crum, korsbenet. — O. sphenotdeitm,
kilbenet. — Ossa temporillia, tinningbenen. —
Jfr Huvudskål (även bild 1—2).
Os (isl. oss), älvmynning, ingår i många
nordiska ortnamn, t. ex. Västerås (Væstra
Aros, »västra åmynningen»), Älvros (äldre
Ælfaros) i Härjedalen, Rottneros i Värmland.
Aarhus (äldre Aros) i Jylland, Namsos och
Nidaros (Trondheim) i Norge. E. W-én.
Os, Kolos, uppstår vid ofullständig
förbränning, då förbränningsprodukterna icke
avledas. Jfr Kolosförgiftning.
Os (O h s), bruksegendom i Gällaryds
socken, Jönköpings län, vid Osåns utlopp ur sjön
Rusken. Omfattar sulfitfabrik, sågverk,
hyv-leri och kraftverk samt äges av a.-b. Ohs bruk
(aktiekap. 1 mill. kr.), som även omfattar
Långö kraftverk samt Almviks egendom vid
Hjo och tills, sysselsätter 300 arb.; årstillv.
4,200 ton sulfitcellulosa och 2,000 stds
trävaror. Bruksbana (17 km) till Bors station
på Borås—Alvesta järnväg. Som järnbruk
(sedan 1668) tillhörde O. på 1700-talet släkten
Silfversparre och från 1819 J. L. Aschan (se
d. o.) och hans son. O. köptes 1893 av S. T.
Berglund, som grundläde nuv. anläggningar
och bolaget. En kyrka vid Os invigdes 1931.
Os, norskt herred i Hordaland fylke, s. om
Bergen; 129,40 kvkm, 3,713 inv. (1920). I O.
ligga bl. a. Osöyri (hamn och ändpunkt för
järnväg från Nesttun), Ulvens exercisplats,
Hagaviks kustsanatorium och egendomen
Ly-sekloster med ruiner av Norges äldsta
cister-cienskloster, gr. trol. 1146.
O. S. A., förk. för »om svar anhålles».
Osa, vänsterbiflod till Glommens biflod
Rena, från sjön Osen i Hedmark fylke. I O.
det utbyggda Osfallet (26 m).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
