Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osebergsfyndet - Oseen, Carl Wilhelm - Osek - Oselio, Gina (Ingeborg Aas) - Osfradier - Osgood, William Fogg - Oshima - Osiander, Andreas - Osijek - Osiris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Oseen—Osiris
396
över Osebergskeppet och övriga
vikinga-fartyg (se d. o.) har på Bygdöy vid Oslo
uppbyggts en stor hall. Fyndföremålen förvaras i
Oslo univ:s oldsaksamling. Efter
Gustafsons död uppdrogs fyndets publicering, som
sker på norska statens bekostnad, åt en
redaktionskommitté. Hittills ha utkommit bd I
(1917), II (1928). III (1920) och V (1927),
redigerade av A. W. Brögger, Hj. Falk och H.
Schetelig. H. R-h.
Oseen [osé’n], Carl Wilhelm, matematiker,
teoretisk fysiker (f. 1879 17/4). Disputerade för
docentur 1902, promoverades till fil. dr 1903,
var t. f. prof. 1904—06 och 1907—09, allt i
Lund, samt är sedan
1909 prof, i mekanik
och matematisk fysik
i Uppsala. I sin rika
produktion har O.
genom fördjupad
matematisk behandling
utrett ett stort antal
aktuella fysiska
problem. Därvid ägnade
han tidigare sitt
särskilda intresse åt
hydrodynamiken för
att söka fylla den
klyfta, som funnits
mellan teori och experiment beträffande
stela kroppars rörelse i vätskor. Bristen
i tidigare teorier fann O. vara, att man
ej tagit hänsyn till vätskans inre
friktion, som, hur liten den än är, har ett
avgörande inflytande på rörelsens karaktär.
O. utvecklade först en rad teorem, som äro
analoga med dem, som uppställts av Green
i potentialteorien. Därnäst fördjupade han
teorien för mycket små kropnars långsamma
rörelse i vätskor. Samtidigt gav han
förklaring till de motsägelser, som tidigare hindrat
denna teoris utveckling till att omfatta även
större kroppars snabba rörelse. Fastän denna
utveckling ännu ej är helt fullbordad, har O.
dock kunnat ur sina komplicerade ekvationer
få fram ett approximativt förfaringssätt att
utföra motståndsberäkningar, vilket vidare
utvecklats av N. Zeilon. Större delen av den
teori, som sålunda skapats, sammanfattade O.
1927 i sin bok »Neuere Methoden und
Ergeb-nisse in der Hydrodynamik». Hans
hydro-dynamiska verksamhet har givit impulsen till
ett antal värdefulla arbeten.
Omfattande är även O:s teori för de
aniso-tropa vätskorna (de »flytande kristallerna»),
vilka han ägnat ett par tiotal avh. Tidigare
forskare ha ej lyckats göra en med
verkligheten överensstämmande teori, enär man ej
känner de krafter, som verka mellan
näraliggande molekyler. Dessa krafter utgöra enl.
O. fenomenets grund. Sin teori har han
lyckats göra relativt oberoende av dessa
krafters speciella art. Han fann, att molekylerna
ordna sig regelbundet, olika alltefter deras
art och efter de yttre omständigheterna.
Denna molekylernas regelbundna anordning
ger sig till känna, dels i det att den
aniso-tropa vätskan antar synliga strukturer, dels
i livliga färgskiftningar, vridning av ljusets
polarisationsplan m. m. Av O. teoretiskt
härledda strukturer, ss. de koniska strukturerna,
överensstämma med iakttagelserna.
Samman
fattande översikt i »Fortschritte der Chemie»
etc., bd 20. — Bland O:s bidrag till
vetenskapens historia märkes utgivandet av S.
Klingen-stiernas skrifter (1919 ff.). Led. av Vet.-akad.
(1921) och av dess Nobelkommitté sedan 1922.
O. hör till initiativtagarna till och ledarna
för de internationella kongresserna för
teknisk mekanik. O. H. Faxén.
Osek [å’säk], ty. Osseg, stad i n. v. Böhmen,
Tjeckoslovakien, vid foten av Erzgebirge,
bekant för sitt cistercienskloster (gr. 1199)
med praktfull kyrka och rikt bibliotek (470
inkunabler); 4,212 inv. (1921).
Ose’lio, Gina, konstnärsnamn för norska
sångerskan Ingeborg Aas (f. 1858).
Studerade för Fr. Arlberg och fru Stenhammar,
debuterade på Operan i Stockholm 1879 samt
uppträdde sedan bl. a. i Padova, Florens,
Palermo, Budapest, London och Petersburg.
Hon var 1893—1908 g. m. Björn Björnson (se
d. o.). Bland hennes roller märkas
Margareta i »Mefistofeles», Desdemona i »Otello»,
Carmen och Valkyrian. A. L.*
Osfrädier, zool., se Blötdjur.
Osgood [å’zgod], William Fog g,
amerikansk matematiker (f. 1864), disputerade i
Erlangen 1890 och blev prof, vid
Harvard-univ. 1903. Har huvudsaki. sysslat med
funk-tionsteorien och bl. a. utgivit en värdefull och
mycket anlitad lärobok i ämnet. T. B.
Oshima [åjima], jap., »stor ö», namn på
jap. öar och ögrupper. — 1. Aktivt
vulkanisk ö i Sagamibukten, s. om Yokohama (730
m ö. h.). — 2. (A m a m i Oshima.) Den
nordligaste av Riukiuöarna (se d. o.).
Osia’nder, Andreas, tysk lutersk teolog
(1498—1552). Medverkade som predikant i
Nürnberg till reformationens genomförande
där, deltog i religionssamtalet i Marburg
1529 och sökte vid riksdagen i Augsburg
1530 förgäves vinna gehör för sin
rätt-färdiggörelselära. Av hertig Albrekt av
Preussen kallades han 1549 till pastor i
Kö-nigsberg och prof, vid univ. där. I opposition
mot Melanchthon betraktar O.
rättfärdiggö-relsen icke som en på Kristi förtjänst
grundad gudomlig doms- och nådehandling,
varigenom människan dömes fri från syndens
skuld och straff, utan som en gudomlig
nådehandling, varigenom människan i kraft
av Kristi inneboende i hjärtat frigöres från
syndens makt och välde. Både O. och
Melanchthon ha i själva verket var på sitt sätt
avtrubbat Luthers religiösa intentioner. O:s
åskådning orsakade en häftig strid (o s i a
n-derska striden), som slutade med
seger för Melanchthons uppfattning. — Litt.:
E. Hirsch, »Die Theologie des Andreas
Osian-der» (1919); K. Holl, »Die
Rechtfertigungs-lehre im Licht der Geschichte des
Protestantismus» (1922). Hg Pl.
Osijek [å’sijäk], ty. Esseg, stad i
Jugoslavien, vid Drava; 36,000 inv. (1928).
Slavo-niens huvudstad, viktig flodhamn.
Kvarn-och annan livsmedelsindustri m. m. O. ligger
på platsen för det rom. Mursa; var 1809—
1918 kungl. ungersk fristad.
Osiris, den fornegyptiska religionens
förnämste dödsgud (se Egypten, sp. 376, och
N u t). O. avbildades som dödsrikets härskare
i mumiegestalt med de kungliga insignierna,
krona, gissel och krokstav. Stundom
repre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
