Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osiris - Osj, Osch - Oskar (Kalmar län) - Oskar el. Oscar (församling i Stockholm) - 1. Oskar (Oscar) I (Josef Frans Oscar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Osj—Oskar
398
senteras han av en symbol, ett slags
fetisch-liknande kolonn med fyrfaldigt kapitäl, den
s. k. dedpelaren. Från hemstaden, Busiris i
ö. deltat, spred sig hans kult över hela
Egypten. Att det förhistoriska övre Egyptens
mäktige riksgud Seth i Osirissagan fick
övertaga den onde broderns roll, medan
Deltalandets riksgud Horus framträder som den
triumferande sonen-hämnaren, visar, att sagan
utformats i Nedre Egypten. Tydligen har O.
under pyramidtiden identifierats med ett
flertal lokala dödsgudar. Han identifierades även
med Memfis’ högste gud, Ptah, och kallades
då i texterna Ptah-Sokar-Osiris. Under
hellenistisk tid åkallades O. ofta under
benämningen Serapis. Urspr. var Serapis den
i Memfis sedan uråldrig tid dyrkade heliga
tjuren Apis, vilken efter döden åtnjöt kult
under benämningen Osiris-Apis (eg. User-Hap,
grek. Serapis). Att Serapis eg. var den döda
Apistjuren föll i glömska, och snart
betraktades han som identisk med O.
K. Sethe har framlagt den hypotesen, att
O. urspr. varit en i gudarnas krets upphöjd
hero, en förhistorisk konung, vars liv och död
av någon anledning särskilt fängslat
folkfantasien. Den efter döden förgudade O. av
Busiris skulle då vara identisk med en
deltakonung, som långt före Menes erövrade
Syd-riket och därigenom för en tid enade hela
Egypten, medan berättelsen om Seths
förräderi och Horus’ hämnd symboliskt skulle
skildra senare faser av kampen mellan Syd- och
Nordrikena. Med säkerhet kan endast sägas,
att O. redan vid sitt första framträdande i
texterna uppfattades som en död
urtidsko-nung. P. L-n.
Osj [åj], O s c h, stad i sovjetryska
autonoma republiken Kirgisistan, vid ett tillflöde
till Syr-darja, 1,230 m ö. h.; 30,600 inv. (1926).
Utgångspunkt för resor i Pamir och kin.
östturkestan. O. är av stor betydelse för
handeln med v. Kina.
Oskar, socken i Kalmar län, S. Möre
härads skogsbygd, s. om Nybro; 74,93 kvkm,
1,033 inv. *1931). Sjörik, kuperad skogsbygd,
som i n. genomflytes av Hagbyån. 1,170 har
åker, 5,641 har skogsmark. Ingår i Mortorps
och O:s pastorat i Växjö stift, S. Möre kontr.
Oskar el. Oscar, församling i Stockholm,
omfattande ö. Östermalm och Djurgården;
27,752 inv. (1931). Kyrkan är byggd i
nygotik 1897—1903 efter ritningar av G.
Hermansson. 1922—23 förändrades interiören av
L. I. Wahlman och insattes glasmålningar
av E. Vigeland (se Glasmålning, bild
på sp. 746). Inom O. märkas även
Djurgårdskyrkan, som 1830 skänktes till
»Djurgårdsf örsamlingen»,
Gustav-Adolfs-kyrkan (se d. o.) och Seglo ra kyrka på
Skansen. O:s församling avskildes från
Hedvig Eleonora 1 maj 1906.
Oskar (O s c a r), svensk-norska konungar.
1. O. I (Josef Frans Oscar; 1799 4/7
—1859 8/7), ende son till Karl XIV Johan
och Desirée Clary. O. föddes i Paris. Sedan
Bernadotte 21 aug. 1810 blivit svensk
tronföljare, blev O. genom successionsordningen 26
sept. s. å. svensk arvprins och kom med sin
moder till Stockholm 9 jan. 1811. Han fick
26 jan. s. å. titeln hertig av Södermanland.
Prins O. gjorde snart så stora framsteg i
Oskar I. Litografi efter målning av C. T. Staaff.
svenska språket, att han anlitades som sin
faders tolk. Efter kampanjen i Norge 1814
mottog han med fadern stortingets hyllning,
och en lärare i norska språket fogades till
prinsens lärarstab, i vilken märktes N. M. af
Tannström, Atterbom, Berzelius, Wallin, J. G.
Richert m. fl. — Efter faderns tronbestigning
1818 blev O. bl. a. kansler för Uppsala univ.
O. förlovades 1822 med Josefina (se d. o.) av
Leuchtenberg; förmälningen ägde rum 19 juni
1823 i Stockholm.
1824 var O. vicekonung i Norge och 1825
ordf, i Sveriges regering under konungens
besök i Norge. 1826 utnämndes O. till ordf, i
en kommitté för sjöförsvarets ordnande och
till storamiral. Från 1824 var han kansler
för Lunds univ., från 1822 (blott nominellt)
för Kristianias. Han odlade livligt
konstnärliga och militära intressen.
Efter en visit i Petersburg 1830, sedd med
oblida ögon i Sverige, gällde O. för att vara
ryssvänlig. En vistelse i Tyskland 1837
påverkade O. i liberalare riktning. En inbjudan
till ryska manövrer s. å. avböjdes, och 1838,
då spänningen mellan Karl Johan och
oppositionen ökats, lyckades O. hindra ett
påtänkt åtal för »majestätsbrott». Dec. 1838
—juni 1839 var O. ordf, i t. f. regeringen
och sökte genomdriva åtskilliga ekonomiskt
liberala förslag. Intresserad av Englands
önskan att anknyta närmare kommersiella
förbindelser, verkade O. bl. a. för en frihamn på
Gotland men måste, efter ryska kabinettets
inskridande, uppge planen. — Under denna
tid dryftade åtskilliga oppositionsledare
planer på gemensamt uppträdande vid
riksdagen, och man trodde sig kunna räkna på O.
för denna »koalition», vars syfte kanske
ytterst var konungens abdikation. Hösten 1840,
då Ryssland och England förmått Karl Johan
att, under vissa förutsättningar, lova att
del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
