Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oslo - Historia - Litteratur - Oslo universitet (Det kongelige Frederiks universitet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Oslo
414
ten; samtidigt utvecklades där ett lokalt
näringsliv, grundat på handel, sjöfart och
hantverk, som sköt ytterligare fart under kyrkans
förfall under de närmaste tre århundradena.
Sedan hansans ekonomiska övermakt brutits,
gick O. framåt och stod vid 1600-talet
som en av de mest utvecklingskraftiga
städerna i Norge, främst stödd på
trävaruhandeln. Denna utveckling är så mycket
märkligare, som O. nästan varje årh. (från 1252 till
1567, då borgarna själva satte eld på staden
för att värja den mot svenskarna) hemsöktes
av stora eldsvådor. En ny brand 1611 ingrep
åter hämmande, och slutligen blev den
katastrofala eldsvådan 24 aug. 1624 den yttre
anledningen till att O. inv. flyttade över på
västsidan av Björviken för att därmed även
vara i skydd av kanonerna från Akershus
fästning (se d. o.). Därvid behöllo O. inv. i
Kristiania, som Kristian IV grundläde under
Akershus, de privilegier O. tidigare innehaft, medan
det gamla O. sjönk ned till en obetydlig by.
Före upplösningen av unionen med Danmark
1814 är Karl XII:s belägring av Akershus 1716
den mest kritiska händelsen. F. ö. fortsatte
staden trots ekonomisk och kulturell
utveckling att inta en underordnad plats gentemot
Köpenhamn som den verkliga huvudstaden,
och vid folkräkningen 1815 hade staden
endast 10,886 inv. Med 1814 inträder en
väsentlig förändring. Staden hade blivit
universitetsstad 1811; 1814 blev den
regerings-säte och samlingsplats för stortinget (se d. o.)
och 1815 säte för rikets Höiesterett.
För stadens historia under 1800-talet spelar
Karl Johan en dominerande roll. Slottet, som
beslöts av stortinget 1822, påbörjades först
1825, sedan Karl Johan utsett platsen.
Valet av denna plats blev avgörande för stadens
utveckling västerut. Slottet blev färdigt 1848,
universitetet 1852 och samtidigt Karl Johans
gate. I slutet av 1850- och under 1860-talet
utvecklade sig i v. den burgna
Homans-byen och ö. om Akerselven
Grünerlök-ken, huvudsaki. bebodd av industriarbetare.
Emellertid gjorde stadens raska utveckling,
bl. a. markerad av stortinget (1866), en större
utvidgning nödvändig, och 1857 beslöts att
fr. o. m. 1859 införliva förstäderna Grönland,
Leret och Oslo samt Grünerlökken m. m. med
staden. Denna utvidgning, som ökade arealen
(Akershus oberäknat) till 948 har med omkr.
42,000 inv., visade sig snart för liten, och
1877 utvidgades staden till nuv. omfång med
tills. 112,977 inv. 1879. Bl. a. inkorporerades
de typiska ö. områdena: Ekeberg, Vålerengen
och Kampen, och de v.: Balkeby, Hegdehaugen
och Frognerjordet. I slutet av 1880-talet
in-ledes den exempellösa byggnadsperiod, som
under högkonjunkturen på 1890-talet
omgestaltade stora delar av v. stadsdelen i
Ber-linarkitekturens anda. Från denna period
datera sig bl. a. Nationaltheatret,
regjerings-bygningen, justisbygningen och
Kunstindu-strimuseet. Vid 1800-talets slut uppgick
invånarantalet till 227,626. Genom 1905 års
händelser blev Kristiania säte för
kungafamiljen och diplomatien, samtidigt som en
ekonomisk uppgångsperiod inträdde, 1920
avlöst av en utomordentligt svår tid. 1924
beslöt stortinget, att stadens namn från jan.
1925 skulle vara Oslo.
Bostadsbyggandet har sedan 1910 behärskat
kommunalpolitiken, och utomordentligt
mycket har gjorts för att försköna staden.
Parkanläggningar, sport- och lekplatser,
koloniträdgårdar och simhallar ha tillkommit.
Genom utgrävningar i det gamla O. har sedan
1917 ett rikt material bragts i dagen. Genom
att knyta bildhuggaren G. Vigeland (se d. o.)
till kommunalstyrelsen har man velat öka
möjligheterna för O:s förskönande med
konstverk. Genom antagandet av den storstilade
»Rådhusplan» avser kommunalstyrelsen
reglering av Piperviken och skapandet av en
helt ny stadsbild.
Litt.: »Christiania kommune 1837—1886»
(1892), utg. av kommunen; d:o 1887—1911
(1913); »Kristianias historie» i 5 bd, utg. av
kommunen, varav föreligga bd 1, »Oslo indtil
1624» (1922), och bd 2, »Christiania indtil ca.
1740» (1927), bägge författade av prof.
Edvard Bull, som har bd 3 under arbete, vilket
kommer att gå till 1814. Verkets bd 4 och 5
(resp. 1814—77 och 1878—1924), författade av
S. C. Hammer, utkommo 1924 och 1928; H.
Reusch, »Kristiania geografi» (1913); A.
Hel-land, »Kristiania» (3 bd, 1917—18); uppsats
av F. Isachsen i Sv. Geogr. Årsbok 1928 om
O:s handel; H. Hals, »Fra Christiania till
Stor-Oslo» (1929). S. C. H.
Oslo universitet (Det k o n g
e-lige Frederiks universitet) är
Norges enda univ. Det har fem fakulteter,
den teologiska, den juridiska, den medicinska,
den historisk-filosofiska och den
matematisknaturvetenskapliga, med tills. (1 jan. 1931)
76 professorer, 20 docenter, 24 stipendiater
och 4 lektorer utom en del särskilda lärare.
Varje fakultet har sin ämbetsexamen (varav
den vid historisk-filosofiska fakulteten kallas
språklig-historisk); dessutom finnas
statseko-nomisk examen, aktuarieexamen, examen i
lapska och finska och »adjunktexamen», som
är en lägre grad av språklig-historisk el.
matematisk-naturvetenskaplig ämbetsexamen.
Slutligen måste alla, som vilja taga någon
universitetsexamen, först avlägga de
»förberedande proven», bl. a. i filosofi. — Utom
doktorsgraden finnes sedan 1923 också en
magistergrad vid de historisk-filosofiska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.
Till univ. äro knutna omkr. 40
vetenskapliga institut och samlingar, däribland 7
museer, en botanisk trädgård och ett
observato-rium. Univ:s bibliotek, som även fungerar
som riksbibliotek, innehåller omkr. 800,000 bd.
Antalet inskrivna studerande var 3,476
höstterminen 1930. Sedan 1884 ha kvinnor
haft samma rättighet som män att studera
vid univ. och där avlägga examina.
Univ. styres enl. lag av 1905 av Det
akademiske kollegium, som består av de 5
fakulteternas dekaner och vars ordförande, univ:s
rektor, väljes av professorskolleglet för tre
år i sänder. — Univ:s kapital 30 juni 1930
utgjorde 439,428,65 kr., legaten 5,769,010,87
kr. Univ:s inkomster beräknades för 1930—
31 till 356,676 kr.; för utgifterna ha anslagits
2,932,572 kr.
Univ:s upprättande var en frukt av den
norska självständighetskänslans starka
framväxt under de sista årtiondena av
förenings-tiden med Danmark, särskilt under Norges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
