Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oslo - Oslo universitet (Det kongelige Frederiks universitet) - Oslo bispedömme - Oslofjorden (Kristianiafjorden) - Oslättfors - Osman - Osmaner - Osmanli - Osman Nuri pascha - Osmerus - Osmia - Osmiridium - Osmium - Osmiumlampa - Osmometer - Osmos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Oslo bispedömme—Osmos
416
isolering under krigsåren efter 1807. Det 1809
stiftade Selskabet for Norges vel satte fart
i arbetet för eget norskt univ. Fredrik VI
måste, ehuru motvilligt, böja sig och
upprättade Det kongelige Frederiks universitet
genom k. resol. av 2 sept. 1811. Från hösten
1813 var univ. i verksamhet, men denna var
i början starkt begränsad. Först 1824
organiserades univ. slutgiltigt. 1839—54 fick det
sina egna byggnader vid Karl Johans gate.
Dessa ha senare blivit för små, så att en del
institutioner, bl. a. biblioteket, ha flyttats
till andra platser. För en rad
naturvetenskapliga institut uppföras nya byggnader i
Blindern i Vestre Aker. — Litt.:
Jubileumsskriften »Det kongelige Frederiks universitet
1811—1911» (2 bd, 1911). J. J-n.
Oslo bispedömme i Norge; 26,673,79 kvkm,
859,882 inv. (1920); hette t. o. m. 1924
Kristiania stift. Omfattar staden Oslo samt
östfold, Akershus, Buskerud och Vestfold
fyl-ken. O. har 15 prosterier med 100 prästgäll
förutom de 20 församlingarna i Oslo.
Oslof jorden, förr Kristianiafjorden,
omkr. 100 km lång nordlig vik av Skagerak
i östlandet, Norge; 433 m djup. Vid O. ligga
flera större industri- och hamnstäder, bl. a.
Oslo (se karta vid Norge). O. är Norges
mest trafikerade fjord och hålles genom
isbrytare vintertid öppen in till Oslo.
Oslättfors, förr järnbruk i Hille socken,
Gästrikland, vid Testeboån, privilegierat 1697,
nedlagt i början av 1880-talet. Tillhör nu
Korsnäs sågverks-a.-b. Vid bruket O. kapell.
Osmän, turkiska sultaner. — 1. O. I
G h a z i, »segraren» (1259—1326), det
osman-ska rikets grundläggare, son till den ogusiske
stamhövdingen Ertogrul. Efterträdde 1281
sin far, intog seldjukernas tron i Konia
(Ico-nium) 1300 och gjorde sig till herre över en
stor del av det sönderfallna seldjukväldet
och flera grekiska områden i Mindre Asien. O.
förläde sitt residens till Jeni-schehir och
antog titeln pädischäh-i-ahl-i-osmän,
osmanfolkets härskare. — 2. O. II (1605—22), Ahmed
I:s son. Han tillträdde 1618 regeringen, men
när han senare upptog kampen mot
janitschar-kårens självsvåld, blev han av sin egen
skyddsvakt fängslad och avlivad 1622. — 3. O. III,
Mustafa II :s son, efterträdde 1754 sin broder
Mahmud I och dog 1757. G. Rqt.
Osmäner (av arab, othmän), de turkfolk,
oguser o. a., som från Osman I:s tid (se
Osman 1) grundat och uppehållit det
turkiska välde i Mindre Asien och s. ö. Europa,
vilket efter grundläggarens namn kallats det
osmanska riket. Den nya republikens turkar
vilja dock ej längre för sin del kännas vid
detta namn, vilket de betrakta som en
symbol av sultantidens förtryck och en motsats
till den nya tidens allturkiska idéer. G. Rqt.
Osmänli, turkisk adjektivform av o s m a n,
har i flera europeiska språk kommit att
betyda såväl osmansk som osmaner. Numera
begagnas o. eg. endast för att beteckna
turkiska republikens språk till skillnad från
andra turkiska språk och dialekter. G. Rqt.
Osmän Nuri pascha, turkisk fältmarskalk
och krigsminister (1832—1900). Blev officer
vid 22 års ålder, steg efter hand i graderna
under olika fälttåg och blev under kriget med
Serbien 1876 muschir (se d. o.) efter segern
vid Veliki Isvor. I
kriget med Ryssland
1877—78 utmärkte sig
O. som skicklig
strateg och fick för sitt
glänsande ehuru till
slut fruktlösa försvar
av Plevna hederstiteln
ghazi, segraren. Han
måste efter Plevnas
fall gå i rysk
krigs-fångenskap. Hemkommen därifrån 1878, var
han krigsminister till
1888 med ett års avbrott (1880). G. Rqt.
Osmèrus, zool., se N o r s.
O’smia, zool., se B i f a m i 1 j e n.
Osmiridium, ett tennvitt till stålgrått,
hexagonalt (se Kristallsystem)
kristalliserande, av osmium och iridium i växlande
proportioner bestående mineral med
hårdheten 6—7 (se Hårdhetsskala) och spec.
v. 19—21. Skiljer sig från platina genom
större hårdhet och ljusare färg. N. Zn.
O’smium (av grek, osmé, lukt, med hänsyn
till tetroxidens karakteristiska lukt),
grundämne, tillhörande platinametallernas grupp,
som i ringa mängd förekommer i gedigen
platina och, legerat med iridium, i osmirmium.
O. upptäcktes 1803 av Tennant. Det är en
blåvit, mycket hård metall med spec. v. 22,48,
smpt 2,500° C. Dess kem. tecken är Os.
atomvikten 190,9, atomnumret 76. Vid
upphettning i luft oxideras o. till osmiumtetroxid,
OsOd. Ångorna ha lukt av klor, äro giftiga
och kunna åstadkomma svåra
ögoninflamma-tioner. Lösningen i vatten nyttjas inom den
mikroskopiska tekniken för färgning av
organiska vävnader. G. S-ck.
Osmiumlampa, elektrisk metalltrådslampa
med glödtråd av osmium. Har utträngts av
volframlampan, sedan man (1920) lyckades
framställa dragen volframtråd. Se
Elektriskbelysning. G. H-r.
Osmometer, apparat för mätning av
lösningars osmotiska tryck. Den
består av en semipermeabel
hinna, vanl. en kollodiumhylsa
(B), fylld med lösningen och
nedsänkt i vatten (A). På
grund av osmos intränger
vatten i hylsan och det därmed
förbundna halvkapillära
stig-röret (E), tills vätskepelarens
tryck, som avläses på en skala
(C) och räknas från
vattenytan i stigröret (D), är lika
med lösningens osmotiska
tryck. G. S-ck.
Osmos [åsmä’s], det
gränsfall av diffusion genom en
hinna (ett diafragma), som
skiljer två godtyckliga
lösningar, att endast
lösningsmedlet kan passera hinnan,
däremot ej de lösta ämnena.
På grund av lösningarnas
allmänna strävan att utvidga sig
genom att upptaga vatten
kommer i detta fall vatten
att diffundera från lösningen
med mindre osmotiskt tryck
Osmometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
